Ökl, höglandet 24 aug

Det blev en tvåa!

Kort version:
Alla uppgifter lösta, onödigt krångel, ganska omständligt arbete. Bra sök. Inget pip. Fina grepp och avlämningar.

Längre version:
Vi kom fram i god tid söndag morgon, eftersom Maria, en av kräftskivedeltagarna snällt beslöt att följ amed och guida oss till provplatsen med gps!
Till helgens bravader ska berättas detta:
Fredag kväll/natt: Kräftfiske och korvgrillning till senare än midnatt.
Lördag: upp 06.30, hämta upp kräftor. Svampletning i skog (Speja var med och sprang sig trött). Generalrepetition inför jaktprov. jag la ett sök med 5 dummies, gjorde en dubbelmarkering på land, en dubbelmarkering på vatten och skickade på ett rakt linjetag på vatten. Träningen gick okej, även om jag upplevde Speja som lite "loj". Senare kräftskiva på logen, 18 pers. Jag lade in Speja i huset vid 21. Mig själv vid midnatt...och jag hade bara tagit en snaps och tagit det lugnt med alkoholen....

Framme alltså! Vi samlades och for sedan i gemensam tropp mot öppenklass-rutan eftersom det förelåg ett "yttre hot"(ha, ha, ha). Det var någor djurrättsmöte i Jönköping och därför ville provledningen inte skylta med vår verksamhet. Kan förstå det, men det blir ändå lite komiskt när man pratar om hotbild mot ett jaktprov. Snabb provgenomgång, tyckte att det verkade okej, men lite rörigt upplagt eftersom det var så mycket växelvis. Det var också ett trist prov ur publiksynpunkt, de stod långt ifrån och fick inte se vare sig land eller vattendirigering, såg dåligt på vattenmarkeringen och halvdåligt på söket. Jag tycker det är kul att se vad som händer!

Av denna anledning fanns det inte så mkt att vinna på att titta på det första paret, jag gick och tog ut Speja istället och vi gick lite fot och jobbad emed kontakt. Hon kändes stabil! Lade ut ett litet sök och körde en dubbelmarkering, där hon jobbade fint på söket och missade lite på markeringen varpå vi tog om den en gång. Mer fotgående och vändningar. Inga pip och lugnt intryck, skönt!

Så var det dags. Eftersom jag hade lägst startnummer i vårt par skulle jag starta provet (nitlott). Jag gick med en tjej med Tollare, ganska kul och nytt! Provet startade med att det gick ett skott medan vi fortfarande var på väg fram till latsen där hundarna skulle skickas ifrån. Det fanns alltså ingen tid att rikta upp och motivera med tecken i skottet. (vilket jag hade velat såklart)
Landdirigering var moment ett för mig, dubbelmarkering för Tollaren och sedan skulle vi växla.

Ovant att starta med ett blindt skick, jag riktade upp Speja och skickade, men hon tyckte det var lite konstigt och sprang inte så länge på min raka linje innan hon vek av och tvekade. Stopp och ut. Nu blev det mer fart, men lite för långt ut och åt vänster. Nytt Stopp.Hemåt. Nytt Stopp. Närsök åt höger, hon fick vittring och hämtade hem. Naturen var "kohage" med buskinslag. Diagonalt skick ca 60 meter.

Tollaren dubbelmarkerade och tog hem.
Vår tur.
Speja markerade fint och hämtade hem den första enkelt.
Riktade upp mot nummer två och skickade, Speja gick rakt på linje först, men vek sedan av mot markeing ett och började söka där den landat. Jag avvaktade. Hon gick sedan ner i rätt område, men var lite för långt bort, virrade en stund och hittade sedan. Ganska omständligt och oeffektivt.

Tollaren tog hem sin dirigering efter lite vissel och stöttning efter att hunden nästan fastnat i sökområdet.

Speja skulle nu skickas på ett ganska smalt och djupt sök i tung vattensjuk terräng som sluttade lätt uppför. Det fanns dike och terrängskifte. Här jobbade hon bra och var effektiv, även om det gick långsammare än normalt med all tung mark att jobba i. Ett par gånger fick jag blåsa hem henne eftersom hon drog iväg för långt åt bredden. Valde här att kalla hem och skicka om istället för att börja rikta ute på sökområdet med stopp och tecken, jag vill inte att hon börjar "fråga" mig var viltet finns ute på söket. Det tog kanske lite onödigt lång tid, men hon hämtade hem sina fem vilt som domaren Janne Stihl ville ha.

Vatten. Tollaren på Dubbelmarkering på vatten.
Speja på vattendirigering.
Diagonal längs en vik och viltet låg innan själva udden på viken. Skickade Speja som gick kanon och låg helt rätt. Yes! spik! tänkte jag... men när hon var i rätt område fick hon inte korn på viltet och jag misslyckades med att blåsa fast henne i området. Hon vände om hemåt och in mot land och jag fick blåsa flertalet gånger för att få ut henne igen. Till slut så valde hon att lyssna och hittade då sitt vilt. Surt, tänkte jag och insåg att ettan var long gone...

Tollaren hämtade hem dirigeringen efter övertalning att gå i vatten och stöttning med ut på varannat simtag, samt mild övertalning om att komma hem med viltet.

Dubbelmarkering vatten. Hundarna satt delvis skymda för vilt ett så det blev mer en minnesmarkering, vilket domaren påpekade. Han ville se at de kunde ligga kvar i rätt område. Speja hämtade hem ettan enkelt. Jag riktade upp och tyckte mig se att hon mindes den andra (först kastade) och skickade. Hon får iväg åt helt fel håll. Suck, tänkte jag och kallde hem direkt och skickade om när jag fick "svar" på nerslaget. Nu spikade hon! Phu, skönt att avsluta hyfsat bra i alla fall!

Tollaren avslutade med sök. Effektivt och bra.

I kritiken sa Janne Stihl ungefär "Speja skötte sig helt okej, utförde provet och redde ut alla delar men gjorde det lite svårt för sig. (Han gav mig en känga för vattendirigeringen)...det strulade ju en hel del... kanske var det vinden, kanske en förarmiss...sånt är svårt att veta.. Fältet var hennes starka sida och där jobbade hon fint och bra. Det blir ett helt okej pris"

Tollaren fick en trea efter att ha gjort ett fint om än försiktigt arbete där det krävdes mycket stöttning, men inte var tyst i passivitet eller jobb.

Lärdom från Småland:

*Passivitetsträning lönar sig. Speja var tyst. Knäpptyst faktiskt!
*Det kanske inte är den bästa uppladdningen med kräftskiva ändå.
*Det var länge sedan vi startade på jaktprov. Man blir lite ringrostig!
*Det ÄR kul att tävla! (men man blir sur när det inte blir riktigt som man vill)
*Speja har höjt sin lägstanivå efter sommarens träning. Det känns bra.

Bara att ta nya tag och försöka jobba ikapp ettan...