Glada nyheter gånger två

Denna blogg släpar efter en hel massa, skriver inte gärna om bara vardagsbestyr - men det är ju mest det det är. Nu har jag i alla fall två väldigt glada nyheter!

1) Joy är röntgad med resultatet A höfter och UA på armbågar!
2) Jag har hittat en lösning för hundarna/hunden dagtid som innebär att jag slipper utgiften för hundhjälp och vet att hundarna bara går promenad med mig!

Ettan behöver inte så mycket förklaring. Röntgen gjordes och resultaten dök upp.

Tvåan: Sen jag bytte jobb och fick för långt mellan hemma och jobbet för att själv ta ut hundarna på lunchen har jag haft dogwalker. Alla som jag anlitat har varit bra, men det har ändå känts som en ganska trist lösning. Både för pengarna jag lagt ut och för att jag inte haft full koll.

När min dogwalker var sjuk nu i veckan beklagade jag mig lite på jobbet och då visar det sig att en av grabbarna på teknikavdelningen har sin hund med sig ibland. De sitter en trappa ner och han har ett eget rum - klart din hund kan vara hos mig! Efter att ha kollat det lite runtom så är allt okej och nu har Joy varit med mig/teknik på jobbet i två dagar. Vi går 40 min promenad till och från jobbet, samt promenad på lunchen. Ett perfekt upplägg och Joy trivs som fisken i vattnet.

Enda smolket i bägaren är att vi ska flytta kontoret om ca ett halvår... men det problemet får jag ta tag i då! Nu är jag glad att jag sparar både pengar och tid.

Speja bor just nu hemma hos mamma och pappa i Eskilstuna. Hon hälsar att hon trivs kanonbra i sitt andra hem och att pappas jaktlag har fått förstärkning... åja, man blir sådär kaxig när man umgås med taxar om dagarna.... jag och Anders saknar henne, men tycker det är en bra lösning just nu när Joy kör tonårsfasoner.

vardagsslit

Vi sliter på i vardagen. Snön och kylan gör det svårt att göra annat än att busa och stoja, något som Speja inte alls är intresserad av, så länge Joy är med. Speja har ingen chans när Joy kommer farande, lite mer respekt hade suttit fint.

Igår gömde jag små bollar i vardagsrummet och efter det tränade jag och Joy lite bärande av apport, det gick ovanligt bra med bärandet, jobbet med att leta bollarna tog lite tid och hon gick ner i varv. Ska nog fortsätta med det några gånger och se om skillnaden finns kvar.

I övrigt så lever jag med att Joy är en fantastsikt fanatiskt engagerad hund. Gränsen mellan intresse och engagemang, ja den är vår dagliga strid. Blä. Det hade ju varit perfekt om man kunde välja exakt vad hon skulle engagera sig i, men där går jag bet och intresset och engagemanget flyter fritt.

Får man längta till sommaren fastän man älskar vintern!?