Kungliga djurgården

Idag var jag och båda doggsen på kungliga ddjurrrgååååården för apporteringsträning och "bara vara-träning". Först gick jag en kort promenad med båda hundarna i skogen och de fick hoppa och busa lite, sen satte jag Joy i bilen i den röda hårda tygburen som hon hatar och så tränade jag apportering med Speja på ängen intill.


Jag lade upp det så att jag först körde lite närsöksträning med godis för att få in nosjobbet, sen lade jag ut bollar på samma lilla sänka där godiset legat, och gick och lade ut två andra områden.
Sedan skickade jag lite olika till de två områdena, raka linjetag, linjetag med stopp och vinkling till det andra området, linjetag med stopp och fortsätt ut och varvade det med kort skick bakåt eller åt vänster/höger till närsökssänkan.

Speja jobbade fint på linjetagen och på tecken, och hon gjorde det hon skulle på närsöket. Jag tycker det är så svårt med närsök! Jag får henne inte att söka lika engagerat efter bollar/dummies som efter godiset oavsett om jag som idag gömde dem rejält under löven! Det blir också larvigt enkelt när hon vet exakt på vilken fläck det är, samtidigt, om hon inte vet så letar hon inte med särskilt bra "tryck" heller och lätt lite för stort...och då får man bråka vilket jag inte vill! känns som ett litet moment 22 tyvärr.


Efter att Speja fått jobba så satte jag in henne i bilen och tog ut Joy. Känns verkligen att det är viktigt att ge henne ensamtid i alla olika sorters miljöer och områden! Hon är en framåt dam, men inte alls på samma sätt när mamma Speja är med som när hon är själv. Just nu försöker jag jobba på att hon inte ska vara riktigt så självständig som hon är. Hon får beröm när hon stannar och när hon kommer till mig, vilket hon ju gör med jämna mellanrum. Vi tränar också inkallning och lite sitt/stanna kvar. Idag tror jag vi slog avståndsrekord utomhus med ca 10 meter mellan oss, hi, hi! Gäller bara att komma ihåg att gå tillbaka och berömma henne på plats, idag kom jag på mig själv i absolut sista sekund att det ju var det bästa att göra.


Vi tränade också lite koppelgående och lite "närsök". Det är egentligen ingen avancerad övning alls, bara instinkt, och vi har kört den några få gånger hemma på vardagsrumsgolvet. Nu droppade jag ett tiotal små pellets i det långa gräset medan hon satt och sa sedan varsågod. När hon letar intensivt med kluckande nosljud och viftande svans så blåser jag närsökssignalen i pipan och berömmer/varvar med bra/söök. Om en stund (några veckor/månader/år!!!) hoppas jag att hon ska koppla ihop vad hon gör med nosen med signalen!
En sån enkel grej, som jag aldrig kom mig för att göra med Speja...

En fundering har jag dock gällande träningen av den lilla damen. Jag upplever att hon är himla smart och att det bitvis blir ganska mkt "godismaskin" av mig. Joy springer omkring, får infall, springer hem till mig, jag berömmer och ger en godbit... och så fortsätter det. Jag har helt enkelt svårt att veta hur annat jag ska berömma. Självklart varierar jag med klapp och kel, men det är ju inte riktigt lika hett som godis! Kampa kan man ju alltid göra, det tycker hon är skoj, men jag har inte gjort det så mkt, i alla fall inte utomhus i samband med kontaktövningen. Idag hade jag med mig en boll som hon fick se och ta, men den blir det ju lite "apportering" över och även om jag inte vill erkänna det så blev jag lite störd när hon tappade intresset för bollen efter en kort stund och typ tyckte att gräset var roligare.

Tips?

Skön söndag

Joy börjar gilla läget. Idag tog vi eftermiddagsslummer hundarna och jag.
Joy i buren, Speja i korgen och jag i sängen. Innan jag lät boken falla hade det varit tyst i 30 minuter och när jag vaknade var det lika tyst. Inte ett endaste litet pip!

Speja har fått egen tid i form av 6,5 km jogg på eftermiddagen och i morgon ska vi jobba med närsöksövningar!

Vardagsträning

Dagarna går!

I morse motade jag bort samma grå pudel som alltid totalnonchalerar sin mattes små rop och åthutningar. Suck, men eftersom jag tog tag i saken långt innan han hann fram till oss så vann jag förhoppningsvis ledarskapspoäng hos Joy. Speja är van att inte ta sådan situationer men Joy är det ännu inte. Vi fick sen extra träning då en röd långhårig tax sprang fram till oss när vi var på väg bort från parken.

Pudelns matte är skön, hon fattar att jag inte gör det för att vara elak mot hennes hund utan för att hjälpa mina och hon säger att det är bra och att hon bett andra göra samma så att han lär sig, men att ingen "vågar". Taxens husse tyckte kanske inte det var lika kul när jag röt och gjorde hotande utfall mot hans ögonsten...

Nu på förmiddagen har jag och Joy tränar lite fotgående med korv, lite sitt "stanna kvar" även om något sådant ord inte finns med i bilden utan endast handtecken och faktiskt lite lite lite apportering. Eller snarare : ha en sak i munnen, bli av med den, ta den igen och visa för matte! Det gick väl helt okej antar jag! Jag bryr mig inte nämnvärt om henne mer än att jag vill att hon ska vara bekväm med att ha saker i munnen och sitta i mitt knä och att hon ska kunna komma och visa saken för mig. Resten är separat träning av olika moment och det väntar vi länge länge med!

En till grej har vi tränat idag: Soffan är förbjuden!
Igår hade Joy demolerat diverse saker som låg i soffan när hundarna var ensamma, bland annat en direkt farlig elsladd till en dator- jag önskade såklart ertappa henne på bar gärning och i förmiddags när jag hämtat en stol på vinden och kom in igen så var den lilla damen i soffan. Jag tror budskapet gick fram...

Träning

Det år framåt med Joys träning!

Igår började jag passivitetsträningen med att lämna Joy i vardagsrummet med koppel på på en filt. Vi andra var kvar i lägenheten men i angränsande rum. Det dröjde inte länge innan hon började snyfta. Fy vad trist att vara här och sitta fast! Efter en stund skrek hon. Inte okej att vara så förbannad och uppmana oss att komma och ta loss henne. var noga med att inte titta så mycket på henne när jag gick in och lade ner henen på sidan och morrade dovt. "Man uppmanar inte sin ledare att göra någonting lilla damen, du ska vara där du är tills jag bestämmer att du inte ska vara det förstår du!"

Jag fick gå och göra om denna manöver en gång till, sedan tystnade hon och efter en god stund lade hon sig ner och kopplade av. Släppte lös henne utan beröm och utan aktivitet.

Idag var vi ute i Tyresö och hälsade på hos Jane, Niclas och boxertiken Xena. Vi skulle hjälpa dem att måla takpanel och det var ett perfekt tillfälle att fortsätta passivitetsträningen. De vuxna hundarna låg i ett hörn av den uppförda villan som just nu bara är ett skal med färdig utsida, vi stod och målade takpanel i mitten och vi la Joy i hallen så att hon inte såg oss men hörde att vi var där. Under dagen blev det tre kortare passivitetsträningspass och jag behövde bara gå och tala om för henne två gånger totalt att skrikande och gastande inte var uppskattat beteende. Sista gången vi gick in och målade och jag satte henne på sin filt så lade hon sig ner ganska omgående. Hon somnade inte, men accepterade helt och fullt sin situation. Jaha, vila, okej då! Skönt! Nu ska vi fortsätta träna detta i olika situationer och på olika platser och jag ska vara nog amed att inget roligt händer innan och att inget roligt händer efter passivitetn, så att den inte blir en stund av att bygga upp inre stress utan just avkoppling.

Gällande närsöksträningen med Speja har jag "börjat om" och kör godissök i gräs utomhus, för att försöka få henne att koppla ihop intensivt näsarbete med söksignalen i pipan. Så småningom ska jag blanda in tennisbollar och se om hon tar med sig näsan på samma sätt.

Träning! (och skit!)

Idag sparkade vi igång våren med träning hos Helena på Reedsweepers! Fantastiskt härligt att komma i gång igen och trots kyla och kalla vindar vara det bara roligt att vara utomhus.

Idag lade vi träningen på en bra nivå efter vinteruppehåll, men med vissa klurigheter. Vinden hjälpte hundarna bra dock och de fick lösa både minnesmarkeringar, dirigeringar och rena markeringar. Vi jobbade mycket med områden och skickade mot dessa med olika garder av störning.

Tills nästa gång ska jag och Speja lyfta nivån på den ringrostiga stoppsignalen. Idag var den inte bra, även om hon tog mina signaler okej efter stoppen. Samtliga har även fått i läxa att träna närsök. Det blir en utmaning, men kanske ska vara träningsmålet för den närmsta månaden, att få till ett riktigt effektivt närsök som kan rädda oss i svåra provsituationer.

JOY:

Joy och syrran Mondi vilade i bur i Anitas bil under träningen. Just nu pågår operation "lära Joy vara ensam i sin bur hemma". Buren har stått här sen dag ett och hon är gärna i den, men hon vill INTE vara instängd.

Det går sådär.

Blandad kompott med uppdatering

Joy har nu blivit 12 veckor och fick sin vaccinationsspruta igår medan hon dammsög golvet på goda hundkex. Tror seriöst inte att hon märkte något av sprutan! Härligt med duktiga och vana veterinärer!

På vägen till och från veterinären charmade hon halva vasastan genom att i princip gå fot lätt och ledigt i sitt lilla röda retrieverkoppel! Fantastiskt lätt att få det lilla livet att göra rätt när man har lite korvbitar att muta med då och då och bara kan göra ett ljud när positionen är på väg att bli fel (vilket ju inte ens nästan behövs eftersom man har korvbitarna till att börja med). Sen att man går och jollrar som någon som inte har alla besticken i lådan, det är ju en annan sak...

Speja, den goda modern, vilar sig i form inför torsdagens träning hos Helena. Vi blir ett härligt gäng om 6 stycken ekipage som ska drillas under våren. Jag ser verkligen fram emot att ta upp träningen igen och jag tror Speja kommer må som en drottning av att få lite ensamtid med mig.

Jag måste också få tummen ur och börja ensamträna Joy. Hon har visat otäcka pipiga och skrikiga tendenser så jag får nog börja med nån minut i taget och gå in och ut ur rummet tills hon slutar notera att jag går och kommer, för att sedan utöka tiden allt eftersom. Vad tror ni om det? I övrigt så verkar hon vara en talför dam med bestämda åsikter. Är det tråkigt piper hon, är hon förbannand skriker/piper hon. Hitills har jag försökt att ignorera och kommer nog fortsätta med det, men samtidigt så har vi ju grannar och en liten retrieverdam som ylar vill jag inte ha. Tips någon?

Sverige Vs Italien, 1-0

Minns ni att Joy i veckan som gick njöt av italiensk ruccola? Nu har hon gått vidare och insett att moderlandet Sverige faktiskt är "the shit" så att säga. Det började för nån dag sedan med att närmare studera:
Joy insåg dock ganska snabbt att den där boken var för bäbisar. Ska man göra sin svenska mamma nöjd gäller det att gå mer på djupet.

Gunnar Ekelöf, här blev det genast lite mer intressant. Absolut något för oss finsmakare!
Men den arme Gunnar får inse att det gäller att kunna behålla sina läsare. Även om den verkade passa förträffligt fick han se sig besegrad.

Nils Ferlins samlade verk är härmed utnämnd till favorit.

Matte undrar om det inom kort är läge att lägga ner "Retrievern som apportör", "Kontaktkontraktet" eller "Fågelhundsträning" på lagom Joy-höjd för lite självstudier när matte är sysselsatt med att springa sig svettig nere på gymet. Hm.

Fotomodeller

Vi tränar vidare, idag på att vara sociala! Boxern Xena är snart en bästis!

Viva Italia!

"Något grönt på golvet! Ah, ljuva italen, är det inte?! Jo det ÄR min favorit av sallader. Den kryddiga och peppriga men likväl eleganta ruccolan! Bäst jag visar er lite närmre!"

"Se vilken utsökt nyans av grönt, och ni skulle bara känna doften och smaken. En verklig delikatess att avnjuta under en fredagkväll. Jaha, ni känner inte? Bäst jag kommer närmre!"Kom igen då, testa!

Kryddig salsicciarätt med tagliatelle och ruccola serverades i det Prins-Sofyianska hemmet igår. Något av en favvorätt som känns ganska festlig! Prova!

Du behöver:
Salsiccia eller annan kryddig korv, med hög kötthalt, vi hade till vår lycka hittat en med 95%
En gul lök, hackad.
2-3 vitlöksklyftor, pressade.
En burk krossade tomater, ska du lyxa, ta små coctailtomater på burk, jag föredrar hela inlagda tomater som man klipper till "chunky pieces" redan i burken (sparar disk) framför krossade tomater men prinsen tycker att krossade tomater funkar lika bra.
Några matskedar röd pesto.
Lite grädde/matlagningsgrädde/turkisk youghurt.
Ett tråg körsbärstomater.
Ett tråg ruccola.
Tagliatelle.

Stek lök och vitlök i smör och olja. Ha i korven och låt få lite färg. Slå sedan över tomatkross och coctailtomater (så att de färska tomaterna lagom hinner mjukna till servering). Smaksätt med salt, peppar, röd tomatpesto och ha i grädde/youghurt för att få mera sås och en fin balans mellan den starka korven, söta tomaten och sedemera kryddiga ruccolan.

Under tiden grytan kokar ihop något så kokar du pastan, slår av vattnet och lägger upp i serveringsskål. Strax innan servering har du i halva till ett helt tråg ruccola i stekpannan och rör om.

Servera sedan rätten, gärna till ett matglatt sällskap och med ett glas gott rödvin!

Till efterrätt blev det Ben and Jerry och ett helt lass med lösgodis. Mums!

Min mamma!

Är den bästa i världen!

Tack för nattsömnen Ikea

En tripp till Ikea är mycket mer än en tripp till Ikea.

Det skulle inhandlas lite prylar, men framförallt skulle Joy träna på att inte gallskrika i bilen och hundarna skulle få in vanan att man åker och stannar och att de väntar i bilen. Resan började på samma sätt som förra gången, dvs att Joy gallskriker argt.

Nåja, hon lugnar sig så småningom och jag gör mina olika ärenden. På Ikea handlade jag små mjukdjur, såna som Speja älskade när hon var liten. Dessa blev en succé. Här kommer en bildkavalkad i lek från gårdagkvällen, vilket även gjorde att Joy sov mycket längre in på natten och lät bli att vara vaken och ligga och gnaga på hundbädden.

Leken börjar stillsamt

men eskalerar ganska snabbt till en brottningsdraglkamp.

Ser du inte vad farlig jag är! Släpp dumunge!

Okej, du kan få den en stund.

Men tveka inte, jag tar lätt tillbaks den!

Nu är den min, du ska ligga lågt förstår du.

Det är ett hårt musliv...

Joy har somnat efter leken. Vit mus, ny liten mjukisnalle och en tidigare inköpt rosa tuggknut, det gäller att förse sig med de skojiga prylarna när mamma är borta.

Oj Joy!

Damen har ett hett temperament!

Idag har vi åkt bil. Joy i bur och Speja i baksätet. Att vara instängd är inget som uppskattas, det är då klart och tydligt. Jag minns inte minsta gnäll från när Speja var liten. Joy ylade så vi trodde att öronen skulle gå sönder i hela 30 km. Vilken uthållighet, vilken pipa, vilken ilska!

Jo, jo. Kan man bara få med sig all den där kraften på sin egen sida så kan det nog bli bra. I morgon är det vi som åker lite mera bil!

(Men hon var duktig när vi gick i koppel till parken på kvällen!)