torsdag 28 augusti 2008

Kräftfiske

Hjälp! Vad gör DU ute på vattnet?!
(fiskar kräftor såklart)

Fullt fokus på kräldjuret, bra fiskat matte!Jag hjälper dig!

onsdag 27 augusti 2008

Reservplats igen

Tionde reserv på Uppsalaprovet...där jag (dumt nog) räknat med att få starta eftersom jag anmält mig som funktionär. Idag skickar jag iväg anmälan till Ökna-provet den 27 september, men måste också kolla om det finns andra prov att satsa på. Kanske blir det att åka till norrland en helg...?!


Bortlottad två av tre prov under hösten alltså, trist statistik, även om den kunde varit värre. Himla synd att jag inte fick reda på att det var platser över till provet i Hofors tidigare, då had ejag packat bilen och åkt dit förr förra helgen. Fasen vad surt när det inte blir som man tänkt!


måndag 25 augusti 2008

Ökl, höglandet 24 aug

Det blev en tvåa!

Kort version:
Alla uppgifter lösta, onödigt krångel, ganska omständligt arbete. Bra sök. Inget pip. Fina grepp och avlämningar.

Längre version:
Vi kom fram i god tid söndag morgon, eftersom Maria, en av kräftskivedeltagarna snällt beslöt att följ amed och guida oss till provplatsen med gps!
Till helgens bravader ska berättas detta:
Fredag kväll/natt: Kräftfiske och korvgrillning till senare än midnatt.
Lördag: upp 06.30, hämta upp kräftor. Svampletning i skog (Speja var med och sprang sig trött). Generalrepetition inför jaktprov. jag la ett sök med 5 dummies, gjorde en dubbelmarkering på land, en dubbelmarkering på vatten och skickade på ett rakt linjetag på vatten. Träningen gick okej, även om jag upplevde Speja som lite "loj". Senare kräftskiva på logen, 18 pers. Jag lade in Speja i huset vid 21. Mig själv vid midnatt...och jag hade bara tagit en snaps och tagit det lugnt med alkoholen....

Framme alltså! Vi samlades och for sedan i gemensam tropp mot öppenklass-rutan eftersom det förelåg ett "yttre hot"(ha, ha, ha). Det var någor djurrättsmöte i Jönköping och därför ville provledningen inte skylta med vår verksamhet. Kan förstå det, men det blir ändå lite komiskt när man pratar om hotbild mot ett jaktprov. Snabb provgenomgång, tyckte att det verkade okej, men lite rörigt upplagt eftersom det var så mycket växelvis. Det var också ett trist prov ur publiksynpunkt, de stod långt ifrån och fick inte se vare sig land eller vattendirigering, såg dåligt på vattenmarkeringen och halvdåligt på söket. Jag tycker det är kul att se vad som händer!

Av denna anledning fanns det inte så mkt att vinna på att titta på det första paret, jag gick och tog ut Speja istället och vi gick lite fot och jobbad emed kontakt. Hon kändes stabil! Lade ut ett litet sök och körde en dubbelmarkering, där hon jobbade fint på söket och missade lite på markeringen varpå vi tog om den en gång. Mer fotgående och vändningar. Inga pip och lugnt intryck, skönt!

Så var det dags. Eftersom jag hade lägst startnummer i vårt par skulle jag starta provet (nitlott). Jag gick med en tjej med Tollare, ganska kul och nytt! Provet startade med att det gick ett skott medan vi fortfarande var på väg fram till latsen där hundarna skulle skickas ifrån. Det fanns alltså ingen tid att rikta upp och motivera med tecken i skottet. (vilket jag hade velat såklart)
Landdirigering var moment ett för mig, dubbelmarkering för Tollaren och sedan skulle vi växla.

Ovant att starta med ett blindt skick, jag riktade upp Speja och skickade, men hon tyckte det var lite konstigt och sprang inte så länge på min raka linje innan hon vek av och tvekade. Stopp och ut. Nu blev det mer fart, men lite för långt ut och åt vänster. Nytt Stopp.Hemåt. Nytt Stopp. Närsök åt höger, hon fick vittring och hämtade hem. Naturen var "kohage" med buskinslag. Diagonalt skick ca 60 meter.

Tollaren dubbelmarkerade och tog hem.
Vår tur.
Speja markerade fint och hämtade hem den första enkelt.
Riktade upp mot nummer två och skickade, Speja gick rakt på linje först, men vek sedan av mot markeing ett och började söka där den landat. Jag avvaktade. Hon gick sedan ner i rätt område, men var lite för långt bort, virrade en stund och hittade sedan. Ganska omständligt och oeffektivt.

Tollaren tog hem sin dirigering efter lite vissel och stöttning efter att hunden nästan fastnat i sökområdet.

Speja skulle nu skickas på ett ganska smalt och djupt sök i tung vattensjuk terräng som sluttade lätt uppför. Det fanns dike och terrängskifte. Här jobbade hon bra och var effektiv, även om det gick långsammare än normalt med all tung mark att jobba i. Ett par gånger fick jag blåsa hem henne eftersom hon drog iväg för långt åt bredden. Valde här att kalla hem och skicka om istället för att börja rikta ute på sökområdet med stopp och tecken, jag vill inte att hon börjar "fråga" mig var viltet finns ute på söket. Det tog kanske lite onödigt lång tid, men hon hämtade hem sina fem vilt som domaren Janne Stihl ville ha.

Vatten. Tollaren på Dubbelmarkering på vatten.
Speja på vattendirigering.
Diagonal längs en vik och viltet låg innan själva udden på viken. Skickade Speja som gick kanon och låg helt rätt. Yes! spik! tänkte jag... men när hon var i rätt område fick hon inte korn på viltet och jag misslyckades med att blåsa fast henne i området. Hon vände om hemåt och in mot land och jag fick blåsa flertalet gånger för att få ut henne igen. Till slut så valde hon att lyssna och hittade då sitt vilt. Surt, tänkte jag och insåg att ettan var long gone...

Tollaren hämtade hem dirigeringen efter övertalning att gå i vatten och stöttning med ut på varannat simtag, samt mild övertalning om att komma hem med viltet.

Dubbelmarkering vatten. Hundarna satt delvis skymda för vilt ett så det blev mer en minnesmarkering, vilket domaren påpekade. Han ville se at de kunde ligga kvar i rätt område. Speja hämtade hem ettan enkelt. Jag riktade upp och tyckte mig se att hon mindes den andra (först kastade) och skickade. Hon får iväg åt helt fel håll. Suck, tänkte jag och kallde hem direkt och skickade om när jag fick "svar" på nerslaget. Nu spikade hon! Phu, skönt att avsluta hyfsat bra i alla fall!

Tollaren avslutade med sök. Effektivt och bra.

I kritiken sa Janne Stihl ungefär "Speja skötte sig helt okej, utförde provet och redde ut alla delar men gjorde det lite svårt för sig. (Han gav mig en känga för vattendirigeringen)...det strulade ju en hel del... kanske var det vinden, kanske en förarmiss...sånt är svårt att veta.. Fältet var hennes starka sida och där jobbade hon fint och bra. Det blir ett helt okej pris"

Tollaren fick en trea efter att ha gjort ett fint om än försiktigt arbete där det krävdes mycket stöttning, men inte var tyst i passivitet eller jobb.

Lärdom från Småland:

*Passivitetsträning lönar sig. Speja var tyst. Knäpptyst faktiskt!
*Det kanske inte är den bästa uppladdningen med kräftskiva ändå.
*Det var länge sedan vi startade på jaktprov. Man blir lite ringrostig!
*Det ÄR kul att tävla! (men man blir sur när det inte blir riktigt som man vill)
*Speja har höjt sin lägstanivå efter sommarens träning. Det känns bra.

Bara att ta nya tag och försöka jobba ikapp ettan...

torsdag 21 augusti 2008

Smått och gott, uppladdning inför söndag

Provavgiften för KKL är betald!

Träning i Hagaparken igår. Jobbade med fotgående och positiv kontaktsignal (stopp) samt körde några raka linjetag genom "klurigare terräng". Dvs, den raka linjen jag valde var inte den mest uppenbara att lägga ett rakt linjetag på... Körde delvis dolt och det gick riktigt fint. Tävlingsnerverna börjar komma smygande!

På slutet gick vi över den stora ängen på väg hemåt. Störning som störning? Där var det i alla fall fotgående förbi inte mindre än tre pågående brännbollsmatcher med mer eller mindre ängsliga studenter, stackare...jobbigt att slängas ihop för "trevlig samvaro" med brännboll när allt är en enda lång "try out" för att se om man kan hitta nån juste kompis och försöka att undvika att göra bort sig... Friskis och svettis var också där och härjade, samt ett gäng småknattar på fotbollsträning. Och så jag och Speja då, som gick fot och gjorde vändningar för följsamheten. City-hundar blir rätt bra på att sortera bort brännboll efter ett tag!

I morse: Kondition! Löpning runt brunnsviken i lugnt tempo. ca 13 km totalt och längre än så tänker jag inte springa med Speja bredvid. Hon blir riktigt trött av löpningen, men visar det ju såklart först efteråt.

I morgon lunch packar vi bilen med hund och allt och så bär det av ner mot Småland. Fredag kväll tänker jag ägna åt långa raka linjetag på vatten med störningsmarkering, samt lägga ett större sök för det var länge sen Speja fick gå på. Lördag blir "aktiv vila" med lite fotgående och positiv kontaktssignal och på söndag smäller det! Hinner nog inte blogga så mycket mer och tar inte med mig datorn till småland, men uppdaterar så fort jag kan på söndag. Håll tummarna är ni söta! (Familjen Raneryds tassar och tummar må vara många, men ni andra övriga får gärna ansluta!)

Ha det gott!

tisdag 19 augusti 2008

Kväll

"Husse kom hem! För jag längtar efter dig...!"

Två tjejer i det här hushållet är fullkomligt störtförälskade i den manliga familjemedlemmen. Här snackar vi fokus! När Speja tyckte att Anders varit borta alldeles för länge satte hon sig helt sonika och stirrade mot ytterdörren i ett försök att få hem honom. Gulligt! (och efter massa timmar i en fors i en kajak invid slottet så kom han hem)

(idag har vi sprungit 7 kilometer, men inte gjort nåt annat vettigt. I morgon blir det ordning på torpet med lite övningar igen)

Klart vi ska starta kkl!

I kväll är det jag som anmäler. Så det så!

Det kom ett mail...

...Välkommen på A-prov kkl. Skickar med info som alla bör läsa innan provet, meddela snarast om du vill ha din plats och betala in startavgiften på 500 kr...

Phu. Början på september alltså. Jo, jag har ju anmält med önskan att komma med så detta borde vara ett glatt mail. Men ändå. Nu blev jag nervös! Borde nog förlita mig mer på min duktiga hund och tro att hon absolut fixar det. Hon har ju fixat ALLT jag utsatt henne för hittills, och det mestadels med bravur. Hm. Svårt... Uppdatering kommer så smånigom!

måndag 18 augusti 2008

Ny träningsvecka

Ikväll springer vi 10 kilometer på Lidingö.



Borde försöka hitta ett bra ställe att köra några långa raka linjetag på vatten på också, men det får bli senare i veckan! På fredag åker vi till småland! Där vid sjön intill svärföräldrarnas sommarhus finns riktigt bra vattenaporteringsmöjligheter. I värsta fall får det bli genrep på fredag sen eftermiddag inför jaktprovet på söndag morgon. Vi går ut som andra par om det är ett par-prov... (Är det walk up kan vi hälsa hem!) Ska bli väldigt kul att starta på prov igen, det känns verkligen som evigheter sedan vi var i Kuså och fightades. I helgen när jag var och tittade på Dåwö-provet blev jag nästan sur för att jag åkt dit när jag visste att jag ändå inte fick starta, så tävlingssugen var jag!!! (ha, ha, jag är lite galen tror jag!)

Kul med hunderi! Både jag och Speja ser ut att skratta mitt i den roliga "sortera bort störningen-övningen" som Håkan och carina utsatte oss för på kennellägret i Norberg. Foto och rättigheter tillhör Raneryd!


På provet i småland har de en exteriörbeskrivare på plats och man kan exteriörbeskriva för en hundring. Jag ska passa på att fixa den åt Speja då. Smidigt värre!

lördag 16 augusti 2008

Passivitet på jaktprov

Nedvarvning, jaså?
Pyssla lite i gräset är ju kul...
Matte, jag vet var den är den sista! Ska jag inte hämta den så vi kan gå hem?


Bilder från inlägget om "vardagsträning" nedan. Varken igår eller idag har jag haft med mig kameran, trots att det skett hundaktiviteter. Skärpning!

Fredag efter jobbet: Mötte upp helstressade jobbkollegan Malou som har en liten svart jaktlabbetik som hon döpt till Stella. Stackars Malou var i upplösningstillstånd över stressen att hon tyckte att Stella var så jobbig. Energisk, all over the place, och kan inte gå i koppel. Så löd Malous dom... Vi gick gemensamt ner till Hagaparken och jag såg bara en fantastiskt trevlig liten jaktlabbetjej. Energi, visst, men inte något konstigt. 6 månaders nyfiken valpighet och långa ben! Vi gick igenom lite hur Malou har hanterat Stella, vad de gör och vad de övar och Malou fick visa upp inkallning och lite hantering. Jag såg en uppmärksam liten tik som är signalkänslig, har livligt temperament och som har en vilja att göra rätt. Bra förutsättningar således! Sedan pratade vi om kontakt och om att inte kräva saker av en liten valp som hon inte fått en chans att lära sig. Gjorde inkallningsövningar, jobbade på kontakten, "förbjudet godisfat"-övning, men framförallt Malou-övning. För det är ju så...allt handlar om vad vi gör och inte gör! Stella uppmärksammade allt, men blev såklart förvirrad av olika instruktioner och tonläge som är samma för bra som nej! Vi ska jobba lite tillsammans och jag tror det kan bli kanon! Jag är ju ingen instruktör på det sättet, men det är roligt att kika lite och tänka till på hantering och övningar för dem att göra för att förbättra deras vardag och situation. Riktigt bra repetition för min egen del dessutom!

Idag lördag: Klockan ringde 05.45, lördag. phu! Väskan var packad, bara att äta frukost och göra matsäck, sen for jag iväg till Dåwö och jaktprov i SSRK berglagens regi. Jag visste att jag förmodligen inte skulle komma med ( var tredje reserv) men ville ändå chansa att åka dit eftersom det hursomhelst skulle vara bra träning för Speja. Framme, inga strykningar! Jobbade därmed med speja från 8.00- 12.30 ungefär. In och ut ur bilen, fram till hundstopp. Fotgående, vändningar kontakt. Bli lämnad och hämtad vid hundstopp, in i bil, hundstopp igen, mer fotgående... ja, sådär höll jag på. Hann också se ett fint och roligt upplagt prov där nivån var precis lagom! Klurigt, men genomtränade hundar löste alla uppgifter mer eller mindre snyggt och prydligt! Hann se två ettor, en nolla (?) och några tvåor innan jag vände hem.

Dagens hund blev förmodligen Ann-Margeretes Jaktyrans Biggles som gick fenomenalt bra. Två år ung och fantastiskt stabil och snygg insats! Anki Andersson hade inte så mycket att säga... skulle gissa att det blev ett förstapris med HP. Jag har tränat hos Maria Sundberg när Biggles varit på plats, det var kul att se hur den då försiktiga Biggles nu har börjat ta för sig. Såg en tendens till stresspåslag jag inte noterat innan, men det är klart att det byggs på förväntningar när man tränar mycket. Speja visar betydligt värre symptom på förväntan och stress, men det gäller ju att bromsa i tid. En lärdom som jag definitivt tar med mig till valpens kommande träning.

torsdag 14 augusti 2008

Vardagsträning

Passivitetsträningen fortsätter.
Igår med ett litet inslag av apportering ändå, men det var "larvigt enkelt" sa Speja och fnyste. Nåja, lätt att vara kaxig hemma i Hagaparken där inget stör koncentrationen, jag vet nog att upprepning av grundträningen behövs!

Gick en lugn promenad till en härlig skogsglänta där vi tränat lite förut. Jobbade med kontakt och följsamhet en stund och blåste sedan lite positiva stoppsignaler med direktutdelning med tennisboll. Fin kontakt och god vilja!

Satte Speja och gick diagonalt över hela stora gläntan och la ut två dummies på ett linjetag. Gick tillbaka och gjorde dirigeringstecken och hon gav svar. Vände bort (helt utan frustration! yes!) och gick lite mer fot och satte henne sedan vid ett parti med högt gräs och gick runt henne på båda sidor och gömde tennisbollar (tröck ner dem ordentligt under långgräset)Körde sen närsök åt höger och närsök åt vänster. Det var ju uppenbart för henne, men jag känner att denna signal är den hon ibland tvekar på på längre håll och därför vill jag upprepa den under enkla former då och då. Hon jobbade fint och intensivt med näsan!

Efter närsöket gick jag tillbaka till dirigeringen och skickade henne en gång. Hon mindes den precis!

Sen nedvarvning. Satte Speja och sen mig själv och njöt av solens mjuka strålar och en varm kväll. Speja kikade då och då bort mot dirigeringsområdet, men var inte särskilt stressad. Men jag fick henne helle rinte att lägga sig ner förrän jag gett upp och själv gått och hämtat den helt dolda dummy nummer två och satt mig igen. Då kunde hon slappna av helt och lägga sig ner. Hade jag haft två timmar till på mig hade jag nog väntat ut henne i första läget, men magen knorrade och längtade efter middag. Jag är i alla fall glad att jag avslutade först en stund efter att hon lagt sig ner och verkligen kopplat av. Det har blivit vår nya rutin!

Ringde till provledningen för Munktorp-provet efter jag kommit hem för att höra om de fått in några strykningar i öppenklassen, men icke. Vi åker dit till samlingen klockan åtta på lördag men kommer med största sannolikhet inte få starta. Det blir mer passivitetsträning. Jag hoppas att det är nära mellan bilparkering och provområde. Det ska jag i så fall nyttja till fullo och flytta Speja mellan hundstopp och bil massvis med gånger för att "trubba av" stresspåslaget.

tisdag 12 augusti 2008

Frisk som en nötkärna

Provresultaten från djurakuten har kommit och visade inga tecken på sjukdomar. Skönt!

Nu skrinlägger jag tankarna på att Spejsen är sjuk och blickar framåt mot jaktprovsstarter istället. Mycket roligare!

Katalognummer 31

På jaktprovet på Dåwö på söndag har vi katalognummer 31. Vi är dock tredje reserv och ännu har jag inte hört något från provledningen. Jag har bestämt mig för att om provsvaren som vi får från veterinären idag inte säger något dåligt så åker jag dit på vinst och förlust. Hursomhelst behöver Speja träningen att vara på plats i hetluften, även om inget händer.

På jaktprovet i Eksjö den 24 augusti har vi katalognummer 31 och borde starta som tredje hund. Vi har således kommit med! Tjoho! (Men det blir en lugn kräftskiva på lördagen...)

På senaste starten i Kuså, den som gav första ettan i öppenklass hade vi katalognummer 31. På lördagen då det blev en tvåa hade vi katalognummer 32...



Gårdagens träning blev kondition. Efteråt fikade vi lite på vardagsrumsmattan. Man kan nästan tro att även Speja fick tunnbrödmacka!

måndag 11 augusti 2008

Bildkoll

Världens bästa uppfödare hade ordnat ett fenomenalt kennelläger i Norberg. Peter och Jill Raneryd hade stora kameran med sig och fotade massor. Du kan kika på deras bilder! Finns bland mycket annat snyggt en juste stilstudie av mig när jag lägger ner Speja på "närsök åt höger". En kul och annorlunda bild!

Lurad på konfekten

Då Speja visat upp oroväckande tendenser på att gå i taket av förväntan efter kennellägret har "operation passivitet" inletts. Den startade med genomklappningen på wij och fortsatte under helgen.


Två dagar i rad under helgen fick Anders greppa luftgeväret och dummieväskan, sen gick vi på skogspromenad med fotkommando och extra pang.
Resultatet dag 1: En totalt uppstressad hund som började pipa när jag vände från det roliga. Suck. Jag fick ta till lite tristare tuffare metoder av typen "gör det det där igen så dör du". Det fungerade hyfsat och pipet slutade. Nedvarvning. Avslut. Total tid, ca 20 minuter.

Bild från kennellägret i Norberg. Copyright Raneryd


Resultatet dag 2:Något lugnare start än dag 1, men det peps och gårdagens "du kommer att dö" gjordes om. Aj då, hoppsan, just ja! Sa Speja och slutade pipa. Vi hittade lugnet och harmonin i fotgåendet och vändningarna. Hon gasade fortfarande på vid de små puffarna som luftgeväret gav (vi sköt ju inget utan avfyrade tomt) och kasten, men eftersom ingen utdelning kom lugnade hon ner sig med tiden. Nedvarvning. Avslutning. Total tid, ca 20 minuter.

Kruxet är ju att jag skulle behöva göra dessa övningar två gånger om dagen i någon vecka eller två...men vi kan inte gärna skjuta luftgevär i hagaparken direkt...skulle inte ta många minuter innan polisen skulle dyka upp om vi promenerade med gevär på armen genom vasastan! Så geväret är kvar hemma hos mamma och pappa där det hör hemma. Det är vi dessa tillfällen som man önskar att man bodde på landet med skogen bakom huset!

Ikväll fortsätter "operation passivitet" med bilresa till Lidingö, fotgående och kast med dummies innan vi springer det natursköna 10 km spåret och bättrar på konditionen.

fredag 8 augusti 2008

Veterinärbesök

Veterinärbesöket gick smidigt, fort och lätt, men så mycket klokare belv vi inte tyvärr. Totalt sett så verkar Speja vara i bättre form nu än när vi var där för ca tre veckor sedan. Eftersom hon äter bättre nu är hon också tillbaka på sin normalvikt som är precis 26 kilo.

Veterinären (en betydligt mer erfaren sådan, skönt!) gick igenom henne grundligt men hittade inget avvikande utan såg en pigg och trevlig hund i god kondition. Sedan tog vi nya blodprov och fick besked om att veterinären skulle ringa med resultaten på tisdag. Det som testas är antikroppar och levervärdet, "sen får vi fortsätta testa mot de 48 000 andra sakerna om detta inte ger svar" avslutade veterinären med. Phu. Nej tack!

Förresten så märktes det även stor skillnad på blodprovstagandet. Jag har stort tålamod och tycker att det är helt okej att folk är nya och osäkra, alla måste ju få en chans att lära. Men oj vilken skillnad det var idag! Förra besöket rakades benet, det klämdes och kändes, provstacks två gånger, men blev fel. Ny sköterska, andra frambenet rakat, lite kläm och känn och nu gick det bra. Idag: "jaha, vi ska ta blodprov" tjoff! så var det klart! Inte en rakapparat, inte en fundersam min så långt ögat nådde, bara ett par vana händer och grym effektivitet. Tack för det!

I morgon packar vi in familjen i bilen och åker till mor och far i Eskilstuna. Där lämnar vi tillbaka damptaxen Selma som vi varit hundvakt åt denna vecka. Tror våra grannar i fastigheten har varit fundersamma på det är en ny trend på g. Tax på armen istället för en tufsig liten chiwawa!?!? (har såklart försökt skona taxens rygg mot tre långa trappor) Allt taxbärande har fått mig att inse att det inte är läge att gå upp ca 7 kilo, det är faktiskt mycket tyngre att gå i trappor med den tungden på kroppen! (bild kommer!)

onsdag 6 augusti 2008

Dagens pass- kondition!

Speja verkar pigg, men något är det som är tokigt ändå. Bra att vi har bokad veterinärtid till på fredag. Hon äter nu med god aptit, men visar underliga beteenden och är lite personlighetsförändrad. Eller så är det löp på g? Nej... hoppas verkligen att hon väntar lite till med löpet!

Eftersom hon är pigg och egentligen fått för lite motion nu när Selma är på besök så fick speja följa med på dagens springtur. Nästan exakt 6 kilometer löpning blev det! Bra att ha god kondition nu på de lite längre och tuffare öppenklassproven.

tisdag 5 augusti 2008

Passivitetsträning på Wij

Sista Thorsvi-träningen för sommaren blev en riktigt bra sådan. Eller...i alla fall nyttig. Jag tycker egentligen att den bara gick skit, men sett ur ett annat perspektiv var den jättebra. Den var rätt. Vi gjorde rätt. Genom att inte göra något alls.

I alla fall ingen apportering. Jag vet inte varför Speja gasade igång så extremt mycket idag. Kanske för att hon fått för lite motion igår och idag. Kanske för att vi inledde med walk-up. Kanske för att det var bekant mark på Wij. Frågetecknen är många. Jag tror att det delvis beror på sviterna från kennellägret i dalarna i mitten på juli. Det var en kanonhelg, men också mycket apportering och mycket walk-up. Kanske gick hon därför upp i stress av den helgen? Hursomhelst så var stressnivån på tok för hög för att Speja skulle få jobba ikväll. Vi gick fot, vände, gick fot och vände. Min irritation bara steg och hopplösheten gav sig till känna. Jag som trodde att vi envist jobbat bort allt vad pip hette! Plötsligt pep hon rejält och jag fick lägga all energi på att få kontakt. Inte kul när det är två veckor till nästa jaktprovsstart...jag får hålla tummarna för att det inte är ett upplägg med walk-up och envist jobba vidare. Nyss var hon pip-fri, alltså kan hon bli det igen.

Det handlar enbart om träning och hantering. Men det känns surt.

Bloggstart

Har länge tänkt att starta en Speja-blogg, och nu har tiden blivit mogen! Det känns som att det finns potential till att få några läsare nu när jaktprovssäsongen närmar sig med stormsteg och valpplanerna är definitiva.

I bloggen berättar jag om vardag, träning och tävling. Om stort och smått. Förhoppningen är att det även ska bli lite av en valpdagbok så småningom, både för potentiella valpköpare från kennel Throsvi, och andra som är intresserade.

Ikväll väntar träning på Wij med Anita och compani. Jag hoppas träningspasset blir av och att regnet slutar ösa ner. Vi behöver finlsipa på långa raka linjetag i vatten, Speja och jag.