Skäms dumma människa!

Du sitter där och bloggar och berättar för omvärlden och grejar när du egentligen borde ge mig frukost och gå ut med mig!!!

Dagarna går och går

Livet går sin gilla gång här... Vi försöker hinna ut innan mörkret slukar oss, men med svarta hundar och svart omgivning är det svårt att få något vettigt gjort! Idag slutade vi lite tidigare från jobbet, så jag fick en timme i dagsljus i hagaparken. Underbart att jobba igenom Joy lite! Det blev fotgående med "kampbelöning", stoppsignal, följsamhet i vändningar och lite stadgeövningar. Satte Speja bredvid och A kallade hem henne. En svår övning för Joy, men som hon fixade fint!

A jobbar med Speja, lite vändningar och "hemmasnickrat fotgående dem emellan", inkallningar och nån apport. Det känns bra och hon är glad. Det är det viktigaste!!!

Bild från förtra helgen äventyr, då var vi så långt ut på Värmdö som man kunde komma och hittade ett övergivet hus. Galet fint läge... men väl långt ut alltså.

Fart

I söndags testades större delen av Spejas/Trolles kull i FART-testet. Jag återger här i bilder och sparsam text, dock inte helt enligt protokoll. Jag skriver som jag uppfattade och delvis vad som sas, men med egna ord. Vill man fråga om detaljer är det välkommet! (Man bör nog ha sett ett Fart-test för att förstå...orkar helt enkelt inte dra alltihop med alla detaljer!)

Kian testar Joys tillgänglighet. Jodå, den finns där. Hon är intensivt positiv till kontakt. Studsade som en känguru i början och det spelade ingen roll om Kian var neutral eller injudande, det var lika kul alltihop tyckte Joy.

Sedan testades föremåls och bytesintresse vid buren. Joy är en unik hund, det har hon varit sen dag ett så att säga (det var nog den där syrebristen vid födesln ändå...) Fastän stora luckan är öppen väljer Joppe att ta sig in genom krypet både första och andra gången. Hon startar testet genom att vara lite miljöpåverkad av buren och racea runt i terrängen, men finner sig sedan och tar sig krypande in.

Hon tar sedan minsta ingången genom luckan och slutligen stora luckan. Den miljöpåverkan hon hade vid första "försöket" släpper direkt. Skönt att se! Hon löser också uppgiften rationellt och helt utan avbrott. Fint!


Joy gav oss en hel del skratt när hon sin vana trogen vände på protokollet och körde "sitt race".

Vid nästa station uppmärksammade hon linan tidigt och har en kontrollerad eftergång helt utan rädsla på första draget. På bilden står hon och väntar på nummer två - då hon går upp ett snäpp i intensitet och går ut och möter linan med bytet i.

Jag kommer senare visa en film från släpp två som A lyckades filma! Då gick hon ur halsbandet i sin eftergång...

Protokollförarna funderar - hur var greppet och hur var dragkampen?


Joy drog med ökad intensitet när Kian höll emot, tappade några gånger men tog upp direkt och fortsatte ta hem bytet till mig, utan att ruska eller skaka. Toppen!

På sista stationen imponerade Joy på mig genom att göra ett jättefint och intensivt nosarbete och visa stor målmedvetenhet att hitta den lilla dummien nere i gropen. Hon arbetade hårt och var väldigt rationell samtidigt som näsan kluckade. Jag fick dessutom svar på min misstanke att hon har en riktigt bra näsa då hon på avstånd fick vittring på den dummien (som Anita faktiskt träffade i gropen) som kastades ut efter att hon letat på "tomt område". Att få in den i näsan från under marken och täckt med granris - det är bra det... hon hade ju redan varit nere med huvudet flertalet gånger och konstaterat att den inte längre fanns där... När hon sedan slog i vind och tydligt markerade att hon fick just vittring och att det inte var en lyckträff -...då blev matte varm i hjärtat!

Sammanfattningsvis är Joy en intensiv hund ( nähä?) med starkt föremåls och bytesintresse, men som gärna lämnar ifrån sig det hittade till föraren. Hon är rationell i de uppgifter hon fick att lösa denna dag och använder sin kapacitet balanserat (om än i hög fart. nähä igen) Hon visar ingen rädsla. Hon har starkt driv att följa byte och det gäller att ligga i med passivitetsträning och stadgeträning på denna tjej samt att förvalta talangen väl.

Phu! Blev så himla glad att se att det jobb jag lagt ner hittills lönar sig. Man såg tydligt att när jag inte fick hantera henne så blev hon en annan hund. Intensiv så det rinner över överallt, men när jag får påverka henne så lugnar hon sig på ett ögonblick och kommer ner i lugn igen. Också otroligt härligt att se den tåga och arbetslust hon rymmer, samt att det inte "brann i hjärnkontoret". Det gör jobbet så mycket roligare och lättare att lägga ner i framtiden!

Oj Joy!

Snart Fart!

Joy och jag tränar vidare på fotgåendet och på stoppsignalen.
Hon är en himla kul hund. Snabb som blixten från tanke till handling, men mjuk och mån om att göra rätt- samtidigt som allt "go" inte gör att hon blir låg. Trevliga egenskaper tycker jag!

På söndag ska jag göra FART-testet med henne (ett egenskapstest för retrievers) och då få proffsråd om hur hon ska tränas bäst efter sitt psyke. Ja, särskilt annorlunda blir det ju inte egentligen, jag tränar redan (eller försöker) efter bästaste kennelmammans råd.

Något som är spännande med Joy är att hon är väldigt selektiv och personlig gällande belöningsformer, hon väljer liksom själv hur hon vill belönas. Jag har läst om detta - attd et är bra att veta vilken belöningsform som hudnen föredrar, men har inte kunnat se någon särskild skillnad på Speja.

Jag vet att Joy tycker att dragkamp är det absolut bästa som finns. Att pipleksaker är sanslöst mycket roligare än solida gummigrejer. Att tennisbollar egentligen inte är särskilt kul och att intresset för rörliga föremål är mycket större än de som ligger stilla. Hon griper fort och lätt, vänder på en femöring och har liten önskan att behålla bytet. Kel och gos är extremt uppskattat!

Just föremålsintresse ska bli väldigt spännande att se om vi får någon "diagnos" på under söndagen. Oxch så ska det såklart bli spännande att se om Joy skiljer sig från sina syskon så som hon gjorde under valptiden!

1 oktober

Joppelin har idag tränat:

-Stoppsignal.

-Stoppsignal följt av handtecknet "höger" (från där hon satt var det tre meter till leksaken som var belöningen - så att ni inte tror att det vi gör är avancerat...)

-Fotgående och sidoförflyttningar. Både i koppel och utan.

-Helt om halt. (varv på varv på varv, byt håll, igen, igen, igen...)

-Stadgeträning ("elaka" snabba svoschande kast tätt intill sittande och fotgående Joppe)

Jag har en fantastiskt talangfull, mjuk, påhittig, glad, energisk och rolig hund som njuter av att träna. Hon är snabb som blixten och jag blir hela tiden full i skratt över hur härligt hon jobbar!


"Problemet" -som egentligen inte alls är ett problem ännu utan en sak vi övar- att hålla det hon har i munnen lite längre innan hon spottar det på mina fötter -fick jag ett genombrott i idag.

Såhär gick det till: Jag satte Joy, lade en leksak formad som ett ben -en larvig pipleksak jag köpt enbart för träningsskoj- mellan oss och kallade in på kort avstånd. Hon norpade med sig benet precis som hon skulle och kom med fin fart rätt in mot mig och höll i hela vägen och bjöd upp saken bra. Testade igen och igen och berömde, och samma fina beteende upprepade sig. Intressant.

Jag "övar" just nu mycket inomhus med att varje gång Joy har något i munnen och kommer och visar oss så berömmer jag extra mycket men engagerar mig inte i henne, inte så mycket att hon engagerar sig "ännu mer" i mig och droppar det hon bär på. Fungerar fint och jag märker att hon blir en alltmer "apporterande" hund i vardagen!

Förut har jag inte kunnat se något mönster, hon har gjort ömsom rätt ömsom fel med olika saker och i olika situationer huller om buller så dagens övning är nog något jag kommer försöka "lära in" så att beteendet sitter i ryggmärgen. Sen ska vi börja med enkla markeringsövningar och jobba med sök och linjetag och däremellan träna trippelt så mycket stadga och passivitet. Tjohej!