Dagarna går!
I morse motade jag bort samma grå pudel som alltid totalnonchalerar sin mattes små rop och åthutningar. Suck, men eftersom jag tog tag i saken långt innan han hann fram till oss så vann jag förhoppningsvis ledarskapspoäng hos Joy. Speja är van att inte ta sådan situationer men Joy är det ännu inte. Vi fick sen extra träning då en röd långhårig tax sprang fram till oss när vi var på väg bort från parken.
Pudelns matte är skön, hon fattar att jag inte gör det för att vara elak mot hennes hund utan för att hjälpa mina och hon säger att det är bra och att hon bett andra göra samma så att han lär sig, men att ingen "vågar". Taxens husse tyckte kanske inte det var lika kul när jag röt och gjorde hotande utfall mot hans ögonsten...
Nu på förmiddagen har jag och Joy tränar lite fotgående med korv, lite sitt "stanna kvar" även om något sådant ord inte finns med i bilden utan endast handtecken och faktiskt lite lite lite apportering. Eller snarare : ha en sak i munnen, bli av med den, ta den igen och visa för matte! Det gick väl helt okej antar jag! Jag bryr mig inte nämnvärt om henne mer än att jag vill att hon ska vara bekväm med att ha saker i munnen och sitta i mitt knä och att hon ska kunna komma och visa saken för mig. Resten är separat träning av olika moment och det väntar vi länge länge med!
En till grej har vi tränat idag: Soffan är förbjuden!
Igår hade Joy demolerat diverse saker som låg i soffan när hundarna var ensamma, bland annat en direkt farlig elsladd till en dator- jag önskade såklart ertappa henne på bar gärning och i förmiddags när jag hämtat en stol på vinden och kom in igen så var den lilla damen i soffan. Jag tror budskapet gick fram...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Härligt med en kvinna som ryter till när det behövs! :-) D.v.s. när andras (mer eller mindre ouppfostrade) telningar inte behagar lyssna och störtar fram för att hälsa på ens egna (någorlunda väldresserade) älsklingar.
Jag har blivit betydligt mer bitchig på sistone (om det nu är möjligt? ;-). Har motat både spetsar, taxar och andra "småttingar". Småhundar är (nästan alltid) extremt bjäbbiga och gåpåiga. Jag brukar sätta mina tjejer, ge "stanna" kommando och gå emot inkräktaren medan jag gör diverse hotfulla, dominanta åtbörder. Mina flickor har hittills alltid stannat kvar bakom mig. Kanske de tycker det är skönt att matte-bitchen tar över så de slipper konfronteras med de bjäbbiga typerna? :-)
Tror i alla fall att vi matte-bitchar vinner rätt många ledarskapspoäng. Liksom du har jag flera gånger mötts av uppskattning av ägaren till hunden. De som inte säger något (och kanske blir sura?), bryr jag mig inte om. De får väl bli sura då! Det är ju deras hundar som beter sig fel, och de själva som inte dresserat jycken rätt. Det kanske svider lite? :-)
Lycka till!
/Uppsalaflocken
Skicka en kommentar