Joy har nu blivit 12 veckor och fick sin vaccinationsspruta igår medan hon dammsög golvet på goda hundkex. Tror seriöst inte att hon märkte något av sprutan! Härligt med duktiga och vana veterinärer!
På vägen till och från veterinären charmade hon halva vasastan genom att i princip gå fot lätt och ledigt i sitt lilla röda retrieverkoppel! Fantastiskt lätt att få det lilla livet att göra rätt när man har lite korvbitar att muta med då och då och bara kan göra ett ljud när positionen är på väg att bli fel (vilket ju inte ens nästan behövs eftersom man har korvbitarna till att börja med). Sen att man går och jollrar som någon som inte har alla besticken i lådan, det är ju en annan sak...
Speja, den goda modern, vilar sig i form inför torsdagens träning hos Helena. Vi blir ett härligt gäng om 6 stycken ekipage som ska drillas under våren. Jag ser verkligen fram emot att ta upp träningen igen och jag tror Speja kommer må som en drottning av att få lite ensamtid med mig.
Jag måste också få tummen ur och börja ensamträna Joy. Hon har visat otäcka pipiga och skrikiga tendenser så jag får nog börja med nån minut i taget och gå in och ut ur rummet tills hon slutar notera att jag går och kommer, för att sedan utöka tiden allt eftersom. Vad tror ni om det? I övrigt så verkar hon vara en talför dam med bestämda åsikter. Är det tråkigt piper hon, är hon förbannand skriker/piper hon. Hitills har jag försökt att ignorera och kommer nog fortsätta med det, men samtidigt så har vi ju grannar och en liten retrieverdam som ylar vill jag inte ha. Tips någon?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag har lösningen:
Flytta till ett hus på landet uan grannar!
Det låter väl som en bra plan tycker jag, att börja med korta stunder flera gånger om dan. Att inte göra någon stor grej av att man ska gå på toa, slänga sopor, hämta posten och sånt. Börja korta stunder och sedan utöka.
Vi har faktiskt spelat in ljud med mobiltelefon när vi har gått ut för att få veta om han skäller eller piper när man är borta. Får väl se om jag kanske riggar webbkameran någon gång för att se så han inte knycker skor och gnager på när jag är borta, hehee.
Ha det gott, och lycka till!
Åh Anita. Jag vill, jag vill!!!
Talföra damer med bestämd uppfattning känns bekant... ;-)
Förutom de goda råd du redan har fått är det inte helt fel att träna lillan att koppla av i en hage/bur. Bara korta stunder till att börja med förstås, och gärna med en tuggis eller något tills hon har vant sig. Ha buren/hagen öppen så hon kan gå in och ut som hon vill så kommer hon att välja att lägga sig där och sova. det blir hennes lilla "vrå i världen". Det är också ett jättebra sätt att få henne att tagga ner, ta det lugnt och träna passivitet. När hon har vant sig och gillar att sova i sin bur/hage kan du utan problem lämna henne en stund utan att hon varvar upp.
Burträning väcker ont blod hos vissa människor, men det är ett fantastiskt bra sätt att få en lung, trygg, tyst och nöjd hund. Det är inte förvaring det handlar om, utan något helt annat. En nog så viktig skillnad!
Lycka till!
Åsa m. flock
Hej
Jag har tränat bägge mina hundar att vara ensamma genom att sju gånger i sträck, tre till fyra gånger om dagen, gå ut genom förren vänta en stund och sedan gå in igen. Jag var bara ut korta, korta stunder till att börja med men sedan blev det längre o längre, hundarna lärde sig att aha hon kommer tillbaka med lite godis.
Som tur var hade grannen använt samma metod och förstod vad det handlade om, annars kan de ju ha undrat.
Vet inte om det fungerar för dig men labradorer är ju kloka hundar så Joy fattar säkert vad du vill.
Kul att läsa om dina hundar, min egen svarta labb är som dina helt underbar.
Lycka till
Ulla-Maria
Skicka en kommentar