Det skulle inhandlas lite prylar, men framförallt skulle Joy träna på att inte gallskrika i bilen och hundarna skulle få in vanan att man åker och stannar och att de väntar i bilen. Resan började på samma sätt som förra gången, dvs att Joy gallskriker argt.
Nåja, hon lugnar sig så småningom och jag gör mina olika ärenden. På Ikea handlade jag små mjukdjur, såna som Speja älskade när hon var liten. Dessa blev en succé. Här kommer en bildkavalkad i lek från gårdagkvällen, vilket även gjorde att Joy sov mycket längre in på natten och lät bli att vara vaken och ligga och gnaga på hundbädden.
Leken börjar stillsamt
men eskalerar ganska snabbt till en brottningsdraglkamp.
Ser du inte vad farlig jag är! Släpp dumunge!
Okej, du kan få den en stund.
Men tveka inte, jag tar lätt tillbaks den!
Nu är den min, du ska ligga lågt förstår du.
Det är ett hårt musliv...
Joy har somnat efter leken. Vit mus, ny liten mjukisnalle och en tidigare inköpt rosa tuggknut, det gäller att förse sig med de skojiga prylarna när mamma är borta.
3 kommentarer:
Hon är härlig Joy, vilket go det är i den tjejen! ;-) I söndags på Wij hade jag äran att få hälsa på syster Mondi.Inte alls lika tuff som Joy, men minst lika söt! Jills Benny var däremot framåt som bara den. Han röjde runt när vi fikade så vi fick hålla både mackor och kaffemugg över huvudet! :-) En riktigt hjärteknipare, den killen. Ursöt!
Ha det gott med dina tjejer!
/Uppsalaflocken
hehe...ja det verkar tåga i lilla Joy. Mondi sa i alla fall till Benny att han inte hade i hennes mattes knä att göra när hon satt där :) annars var han väl inte direkt blyg om man säger så! :o) såg misstänkta kaffefläckar i snön efter hans framfart. ojoj vad månde bliva av dessa små...men som du säger...detta omsätter vi i träningen sen så blir det kanon! :)
Speja ser ut att ha bra tålamod tycker jag!
Må så gott!
Kram
Jill
Åsa: ha, ha, ja, ibland blir jag själv förvånad.. hon reagerar aldrig med rädsla! Inte på cyklar, inte på barn, inte på tjoande tonåringar. Hon bara står still, observerar och viftar svagt på svansen! galet!!!
Jill: det låter härligt tycker jag!!! Spejas tålamod förvånar mig om och om igen, nästan så man tycker att hon borde ta i lite hårdare och inte tåla så mycket, hon är helt luggsliten på halsen. Stackars! Men de har säkert nåt språk för det där, ibland lägger sig Joy utan att jag ens sett att Speja protesterat, andra gånger river hon på som tusan fastän Speja morrar och låter farlig.
Kram på er!
Skicka en kommentar