Nu får jag skämmas! Visst åkte jag och tränade båda hundarna. Visst fanns det tillfällen att ta finfina kort - om man hade haft kameran med sig! Jag glömde den i stressen med mellanmål, packning, säga hej till Prinsen och komma iväg så fort som möjligt.
Det var synd, för det var en fantastiskt fin kväll! Jag körde Speja på vattendirigering, egentligen lite för enkelt för elitklass, men precis vad hon behöver, att bli säker på att gå rakt ut till okänt mål som vi inte motiverat upp så mycket. Det gick fint och jag tror att vi stärkte upp henne i övertygelsen att bara tuffa på i den riktning jag pekar. Toppen! Även stoppsignalen på vatten, som jag fick testa på första skicket, fungerade bra även om den inte är lika fin som den jag jobbat ihop på land.
När det var dags att gå bakom skytt för mer arbete i viken stressade hon upp sig och pep lite när jag gick bakom andra par, så då var det vändningar och fotgående. Inget jobb vid pip!
Joy satt i bilen första timmen eftersom jag kände att det skulle bli för länge för henne att vara med nere vid träningen, men när jag hämtade ner henne tyckte jag att hon skötte sig bra. Jag övade lite fotgående efter att hon vant sig vid platsen. Jag lade undan henne en bit bort men fortfarande i kontakt med resten avgruppen och det skötte hon fint. Lade sig ner efter en stund och jag hörde inte mer än ett enstaka gnäll just när hon la sig och konstaterade; jaha, här händer det alltså inget! Kändes bra att hon sett den platsen och tagit det lugnt där en gång när vi ska tillbaka till samma ställe på söndag för valpträffen.
Hur det ska gå med diverse apportering blir dock en annan fråga. Jag har fortfarande svårt att få henne att hålla fast apporterna. Hon griper bra, men börjar sen strula med huvudet och vill göra lite som hon tycker. Ett lugnt hållande när hon är stilla är det inte tal om. När hon går kan hon hålla i, men hon siktar snarare ner mot golvet/marken än bjuder upp dummien mot mig när jag kallar henne till mig (i koppel). Har svårt att få upp blicken på henne överhuvudtaget och när jag använder mig av anann dummie/föremål att locka upp henne kan hon skifta blixtsnabbt och släppa det hon har i munnen. En svår balansgång som jag hoppas få lite hjälp av Anita med. Med Speja lärde jag in avlämningarna i min hand i lårhöjd med godis, men jag är tveksam om det kommer att fungera med Joy. Kanske värt att testa ändå?
Någon som känner igen problemet och har tips?
(Upplever inte att hon har svårt att hålla i saker intill mig, utan det är själva uppbjudningen som inte existerar överhuvudtaget)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Hej! Vilka trevliga bloggar du har! Är själv en löpglad, retriever(flat) människa som tränar mycket apportering, tyvärr med sämre resultat än du då jag har en överhet hund...
Just nu står det helt stilla i huvudet och jag kan inte komma på något bra tips att testa på avlämningarna... Körde själv med godis (byta dummy mot godis) med den äldre vovven och med den yngre har det fungerat ändå (tog honom som 1-åring). Men du har ju en suverän tränare till uppfödare, har tränat ett par gånger för Anita & Jörgen, så det löser sig nog. Mvh Emma Och flat-killarna.
Sorry, det blev helt fel namn i rubriken...// Emma.
Emma: Kul med löpning o flat! tack för beröm för bloggarna också! Superhett, jodå, känner igen det där... det är bara att jobba på med passivitet och stadga.
Hm, Joy och Mocca är ju rätt olika till temperamentet, minst sagt. :-) Men Mocca som idag har superfina avlämningar droppade hela tiden i början. Att byta mot godis/dummy var ingen framkomlig väg: hon droppade direkt för att få det åtråvärda. Jag gjorde istället som så att jag lekte fram avlämningarna: Backade, lockade med rösten samtidigt som jag klappade mig på magen.
I början utan att hon hade någon apport, jag hade en boll/leksak/dummy i handen som jag lockade med. Jag ville först lära in att hon skulle ställa sig upp. Hon lärde sig på nolltid att det hände något bra när hon ställde sig upp. Hon fick en leksak eller en godis som belöning. Huvudet kommer ju upp av sig självt när man belönar så positionen lärs in av bara farten.
När jag väl hade henne i den positionen var det inte så svårt att locka henne upp när hon hade något i munnen och byta mot en godis eller bara ta den och sedan kasta den igen för att fortsätta leken.
Så småningom, när hon höll fast apporten fint och alltid höll kvar den när hon kom upp, "tog jag ner" henne igen med ett handtecken och ett mjukt "sitt".
Allt funkade såklart inte klockrent på en gång, men hon var otroligt lättlärd. Det tog inte så lång tid förrän hon hade greppat att hon skulle hålla fast apporten och bjuda upp den. Men grunden var som sagt leken, att hon fick hoppa upp och ställa sig. Då blev det inget krav i fasthållandet utan enbart något positivt. Med min lilla mjukis (som ju är betydligt vekare än Joy) har det här funkat jättebra.
Jag fortsätter att bjuda upp henne lite då och då, för att förstärka det positiva i avlämningarna. För henne är det lekfullt och en extra belöning att få stå på baktassarna med framtassarna mot mitt bröst.
Även om just den här metoden inte passar alla hundar tror jag det lönar sig i längden att inte ha för stora krav på fasthållandet i början - det är lätt att det blir en negativ spiral om man lägger på för mycket tryck.
Lycka till!
Åsa m. flock
Åsa: Jäpp, den tror jag på o har redan börjat lite med den, pratade med den visa kennelmamman om detta idag också så nu har jag tipsen jag behöver! Tror helt o hållet på att starta det utan apporten. Lilla damen gillar att kela så jag tror det blir en bra väg att gå!
Hej! Jag klickade min tik som var likadan. Är inte alls klickerfantast men jag tyckte att det funkade här. La dummyn på golvet i köket och hon fick räkna ut vad hon skulle göra. Klickade gradvis fram ett beteende då hon tillslut stod och tryckte dummyn mot min hand länge i väntan på klick och godis. Sedan fasade vi ut det till en "vanlig" avlämning.
Skicka en kommentar