Tack Joy - idag gav du glädje

Som jag har tvivlat. Och jag kommer säkert tvivla, bli negativ, slita mitt hår och blinka bort arga tårar över underbart rara och roliga hunden Joy igen men IDAG så är jag bara nöjd.

Valpträff med kull 10 och det vankades blodspår, vattenapportering och allmän avstämning. Jag har under några veckor efter kennelträffen känt mig ganska deppig vid tankarna på Joy och hennes framtid. Jag har tyckt att det är en kul, supermysig och trevlig hund, men befarat att hon inte kommer hålla som tävlingshund. Hon "går lätt igång" till synes utan anledning. Hon har mycket temperament vilket leder till att hon registrerar allt som händer och rör sig i hennes omgivning. Att ta in så mycket ny information hela tiden har gjort henne splittrad och lättstressad. Hon reagerar på saker i sin omgivning med lust och aktivitet. Jättekul om man vill ha en glad och sprallig hund som ska följa med på diverse upptåg, men inte lika kul om man vill ha en lugn, stabil, stadig apportör som lägger krutet på att få hem varenda apport.


Jag har tvekat på hennes förmåga att sortera bland intrycken. Har tyckt att hon har onödigt svårt att fokusera och koncentrera sig och att hon är svår att nå i både lugna och röriga miljöer. Jag har tänkt tankar som att "ja, hon kan väl i värsta fall omplaceras". Det är sant. Det handlar inte alls om att jag inte gillar hunden - för det gör jag, hon är en KUL hund. Gullig, rar, snäll, pigg och påhittig. Och smart. Men det handlar om att om man lägger ner tid, pengar och energi på en aktivitet så vill man att det ska betala sig tillbaka. Det lär inte bli i pengar men det är trevligt om det sker i bravader/bedrifter. Jag har helt enkelt haft svårt att tro att hon nånsin får sakerna på plats.


Idag hade vi som sagt valpträff och Joy chockade mig genom att vara kontaktbar, lydig, förhållandevis lugn och faktiskt - fokuserad! Hennes sätt att vara idag övertygade mig om att det absolut inte är läge att lägga ner den energi och all den tid som jag trott jag ska behöva lägga ner - och idag tror jag också att resultatet kanske kan bli en riktigt bra hund.

Vad gjorde hon då som var så speciellt?
Svårt att sätta fingret på, men här kommer korta punkter:

*Hon kunde samla sig och ta in mina signaler om att varva ner när hon stressade upp.
*Hon sökte kontakt i lydnadsövningarna.
*Hon litade på att jag berättade för henne vad jag ville skulle hända.
*Hon hade mandelformade ögon med lugn och stadig blick.
*Hon fokuserade stundtals helt på mig.
*Hon stressade inte igång av de andra hundarna på samma sätt som hon gjort förut.
*Hon hade kul och var stadig på samma gång.
*Hon simmade rakt ut genom vass, greppade, vände på en femöring och skulle hem till mig.
*Hon var nogrann och hängde i när hon spårade, även om hon inte var särskilt systematisk, eller totalfokuserad så tog hon upp spåret på nytt när hon tappat det och hon drog inte iväg på egna äventyr. (även om blåbär såklart var gott att mumsa på mellan varven)


Det är ju supermycket jobb kvar men idag är jag GLAD att jag valde den galna tikvalpen som var högt och lågt och överallt. Får jag ordning på all denna lust att jobba och göra så har jag en kanonhund. Det är min fasta övertygelse och idag fick jag äntligen känna att det jag gör med Joy faktiskt FUNGERAR. Sen att det kommer ta lite tid, det kan jag köpa då, när jag får kvitton på att vi är på rätt väg.