Singel

Speja är bortlämnad.
Hemma är det tyst och tomt. Och mörkt!

(Nu behöver ju inte lamporna vara påslagna när man går hemifrån så det kommer att vara depriemrande svart om man är den första personen att komma hem)

Nåväl. Hon har det gott. Det serveras mycket mat och det finns till och med en taxkompis att hänga med! Dessutom, som om det inte vore nog... Jag hörde nåt om att sova i säng och Speja kan se fram emot att vara knähund hos Jörgen.

Vad sjutton ska jag locka hem henne med?
(tur att jag har prinsen!)

Sista dygnet innan avfärd

OJ!

Speja börjar bli riktigt rund om magen och igår utbrast jag i ett stort OJ när jag klappade henne på magen och kände och såg hennes "spenar". Sjukt svullna och stora i jämförelse med hur de brukar vara. Nu händer det grejer för varje dag känns det som!

Bilden är lånad från kennel Thorsvi, det är Java med B1-kullen, dvs Speja med syskon

Ikväll ska vi packa resväskan inför långvistelsen i Enköping, jag hoppas Speja ligger hemma och klurar på exakt vad som är viktigast för henne att få med sig. Jag röstar på regbevis/stamtavla!

I morgon är sista Helena-träningen för hösten och jag åker hundlös därifrån. Oj vad tomt det kommer att bli hemma. Detta faktum noterade även Anders igår kväll, därför spenderade han större delen av kvällen på vardagsrumsmattan. Här snackar vi bortskämd hund som säkerligen kommer berätta om sitt stora kelberoende om kvällarna.

Den stora frågan är om hon charmar ner Jörgen på golvet?

Hej mitt vinterland!

Sedan i torsdags har jag inget internet hemma. I min träningsblogg kan man med spänning (?) följa såpan. Lite kort kan jag säga att jag nu ringt tre samtal innehållande felanmälan och igår fick jag till slut comhem att ta emot min önskan om att få ut en tekniker. Detta är underligt eftersom skälet till att jag ringde från början var att vi fått ett vykort från comhem med uppmaningen att boka en tid. "Vi misstänker fel i er bostad". Mycket riktigt, när jag kom hem den dagen hade vi förlorat både bild och internetupkoppling som en direkt följd av att comhem varit i vår fastighet och skruvat eftersom några grannar felanmält sin uppkoppling. Innan de var där hade vi grym bild.

Den tredje december anser de sig att ha tid att ordna det de ställde till med.

Kontentan är att jag inte kan lägga upp bilder (och måste stjäla tid att blogga). Hade jag kunnat hade jag försett er med bilder av en dräktig och i april femårig tikvalp.

Speja älskar snö. Igår visade hon upp den passionen genom att rulla sig, kasta sig med fart, glida på rygg i nerförsbacke och dyka. Jag kunde inte låta bli att storskratta och förvånade flanörer som gick förbi parken kunde inte låta bli att stanna, betrakta och le de också.

Härligt att beskåda sån livsglädje den trista timmen mellan fem och sex när man är hungrig, trött och kanar hem på ben som ännu ej vant sig vid vinterväglag.

Ultraljud

Klockan 12 var jag hos veterinären med Spejsen. Äntligen skulle vi få svar!!!

Framme vid receptionen vägde jag in damen på 26,2 vilket är ungefär 2 kg mer än en riktigt bra matchvikt. Där frågade de också om hon kissat nyligen och lite lätt förvirring uppstod. När jag ringde och bokade tiden för tre veckor sedan skulle hon vara "ordentligt rastad" innan, så jag hade på vägen till djurakuten sett till att så var fallet. Vid receptionen sa djurskötaren att det varit bra om hon inte hade kissat innan. Suck. Nervös väntan innan vi fick komma in till veterinären. Var besöket förgäves nu?!

Veterinären välkomnade, hon klämde och kikade på Speja och sen lades hon upp på bordet. Lätt rakning av magen och sen gel och ultraljud. På skärmen hittade vi ganska omedelbartbums en valp, sen en till och sen en till och sen en till!
Fyra valpar kunde vi ses tydligt på samma bild. Jämnstora och med små virvlanade prickar till hjärtslag!!! Kanske är det fler än fyra, förmodligen och högst troligt sa veterinären.


Sen betalade jag, ringde kennelmamman och fnissade och återberättade, vi finssade lite gemensamt och sedan köpte jag sushi att fira med!

Hur man får en matvägrande tik att äta

1) Lägg torrfodret, som tiken noga och med utstuderad teknik börjat sortera bort och inte svälja, i blöt.

2) När det är matdags, skeda i några matskedar hundmat på burk.

3) Greppa mixerstaven och mixa.

4) Servera och njut av synen när tiken slickar i sig varenda smula av de torrfoderkulor hon nyss undvek som om det hängde på livet.

5) Gör V-tecknet och sänd en varm tanke till Kennelmamman. Ni vet, hon som kan och har svar på allt!

Bildbevis

Speja är trött.

I morse sprang vi 7,5 km i Hagaparken. Jag tror nog att det alldeles snart är slut på springturerna. Det var förvisso lugnt tempo och hon var pigg hela vägen, men jag märker tydligt att trav är den mest komfortabla stilen efter vanlig promenadtakt. Med all rätt.

Vad ska valpen heta 2?

Eftersom jag i alla fall har över 50 prenumeranter, som alltså automatiskt får ett mail varje gång jag uppdaterar, på träningsbloggen så bad jag även mina läsare där om hjälp. Namnhjälp alltså.

Först var de ganska kassa med namnen, men det tog sig under dagen och plötsligt så hade CJ kommenterat.

"Tärna, som i Tärna -mitt bästaste, så som du skriver i högerspalten!".

Jag kände efter. Och ja, sen smälte jag. Tärna som i min älsklingsby, som mitt gamla liv och som ordet som alltid får mig på glatt humör.

Tärna eller Kika.
Sakta men säkert kommer vi närmare ett beslut! Andra namn som också var fina var Spåra (klockrent ju, men alldeles för likt Speja med Sp i början, har man två jobbsugna labbar vid fötterna piper ju båda iväg när man kommit så långt som til sp.) och Chilla.

Vad ska valpen heta 1?

Alla frågar:

1) Blir det några valpar?
-Jag svarar: Jag vet inte, men det mesta tyder på det just nu. Torsdag 20/11 klockan 12 kikar veterinären på ultraljudsbilder.

2) Vad ska valpen heta?
-Jag svarar: Jag vet inte! ( och det börjar bli lite jobbigt att inte ha en aning)

Lite ostrukturerade förslag som då och då poppar upp, eller som kommit in som tips finns, men inget känns riktigt hundra ännu.

-Fixa
-Maxa
-Axa
(mycket x nu?)
-Kenza
-Prima
-Visa
-Blossa
-Kika ( med den direkta anspelningen på Speja och kika... men det känns lite svårt att säga?)

Men jag vet inte, vet inte, vet inte. Anders tycker fortfarande Bosse.

HJÄLP!?

Säsongens första snöfall

Idag kom säsongens första snö, dock låg den inte kvar särskilt länge på marken. Det blev mest bara blött/blötare. Jag och Speja firade in den med en promenad i Vasaparken. Vad som inte var lika kul var att promenaden förde Anders till flygbussen mot Arlanda. Amsterdam till tisdag och sen Malmö till fredag natt. Lägg en grabbhelg på det i Stockholm nästa helg och så vet man att den här veckan är det "like the old days". Speja och jag, men det fixar vi nog!

Januari 2006

Helgen har ägnats åt att flytta storebror med fästmö till hemstaden Eskilstuna. Det blev sanslöst mycket bärande av tunga flyttkartonger och skrymmande möbler. Nu är de installerade i villan (jo, det kommer rymmas en labrador någon gång, företrädelsevis en svart, av jakttyp) och ska starta sitt nya liv som husägare. Kommer sakna dem i Stockholm!

Speja tuggar kotte, 8 veckor gammal, året var 2004.

På torsdag klockan tolv får vi veta hur många små sötisar det är i Spejas lite lätt runda mage. Hon matvägrar nu konstant, men blödig som jag är låter jag maten stå och hon äter lite när hon känner för det. Hon måste ju trots allt få i sig energin!

Träning i uppsala

Näst sista träningen för hösten på vår kurs hos Helena.

Idag var det "manfall" och bara jag och Agnetha var på plats. Helena tog därför med sig Vita ut så att vi i alla fall hade tre hundar att skicka, det skulle blivit så väldigt intensivt med bara Kivi och Speja som apportörer.
Dagens träning lades upp med två områden som bas och sedan ett tredje område som vi "flyttade med oss" när vi gick. Det tillsammans med skottapporter utgjorde bra svårigheter och störningsapporter för raka långa linjetag. Och långt blev det, men aldrig för svårt trots terrängbyten och halvtrixig terräng.


I början när vi tränade hos Helena upplevde jag att jag hade svårt att "bryta" Speja från en markering eller ett område som hon sett. Jag hade svårt att rikta om henne och få henne att låsa fast i fokus på ny riktning. Nejade jag så blev det så trist stämning att Speja tyckte att "nähä, nu är det bäst att inte röra sig ur fläcken" och vände jag bara med henne släppte hon inte den första apporten riktigt så mycket som jag hade velat. Nu är det andra bullar! Sakta men säkert har det här problemet försvunnit och idag hade jag inga som helst problem att rikta om och låsa henne i rätt riktning även om vinkeln bitvis var smal.

I höstas var hon i bra form, men triggade och blev hetare och hetare av varje träning, mycket i kombination med att jag lade på mer press och det kändes viktigt att bärga hem den sista ettan. Efter att jag släppte jakten på den, startade henne på A-prov istället och lade över fokus på kommande valpplaner så har alla stressymptom helt försvunnit! Idag var hon lugn som en filbunke! Fotgåendet är kanonbra, hon är följsam och snabb i vändningarna och som sagt, lätt att rikta och uppmärksam på kommande apporter när jag sätter upp henne i riktning. Jag ser också klara förbättringar på de punkter där vi behöver fortsätta att nöta, på närsök och att orka ligga kvar och leta, leta, leta! i områden där vittringen är liten. Jag ser fram emot våren!

Kort sagt, om man inte orkat läsa den långa rapporten så sammanfattar jag: En toppenträning!

Även Kivi gick kanonbra! Man glömmer att hon är så ung mellan varven, det finns mycket talang där och Agnetha förde henne kanonbra dagen till ära!


Valparna då?

Matvägran igår kväll ( men jag är blödig och lät maten stå kvar, i morse var den borta).
Flytningar.
Matvägran i morse. Jag tryckte ner lite levergodisar i munnen på henne så hon inte skulle vara helt utan energi på träningen, ha, ha... Hon misstyckte inte direkt.

Jo. Det ÄR valpar därinne. Nu har jag slagit fast det. Sådetså!

Drömmar och dräktighetstecken

I tre dagar har Speja nu tvekat inför matskålen. Kikat lite upp på mig med fundersam blick. Tagit steget fram efter varsågod! Funderat lite till. Liksom samlat sig och tagit sats och sen börjat äta. Långsamt.

I morse dröjde det lång tid innan jag till slut hörde hur hon började tugga i sig av frukosten.

Stor aptit. Trötthet. Nu trötthet och sämre aptit.

Inatt drömde jag att Speja födde två brunsvarta valpar. Liksom lite tigererade. De var små korvar som helt plötsligt var ca 8 veckor gamla och levde rövare. Båda var ganska stora och hade ett misstänkt underbett och uppåtnos.

Jag var arg på Anders i drömmen. Naturligtvis var det HAN som låtit Speja umgås med hans systers boxerhane Adrian och det hade blivit boxadorer av det hela. Hur tusan skulle jag förklara det här för Anita hade han tänkt???

Sen vaknade jag. Inga boxadorer i lägenheten. Speja har inte träffat Adrian sedan i augusti ( förresten är han kanske kastrerad, jag vet inte? ) och den enda boxer Speja träffat under hösten är Janes boxertik Xena. PHU.

En helt vanlig kväll

Igår förde jag en diskussion med Speja på vardagsrumsmattan.

-"Du verkar väldigt trött nuförtiden, stämmer det?"
-"Jaha, så kan det väl kanske vara."
-"Ja, jag tror det. Nyss så snarkade du faktiskt ganska högt och klockan är bara sju"
-"Jaså. Jag kan inte klockan så bra."
-"Fast du brukar ju inte snarka".

-"... suck ... vad ska jag svara på det?"

-"Du verkar ganska hungrig också."
-"Mmm, mat är gott!"
-"Och du får ju mer än du brukar just nu."
-"Jaså?"

-"Har du några valpar därinne eller?!!!???"
-"Suck...får man inte ha något privatliv här eller?"