Fart

I söndags testades större delen av Spejas/Trolles kull i FART-testet. Jag återger här i bilder och sparsam text, dock inte helt enligt protokoll. Jag skriver som jag uppfattade och delvis vad som sas, men med egna ord. Vill man fråga om detaljer är det välkommet! (Man bör nog ha sett ett Fart-test för att förstå...orkar helt enkelt inte dra alltihop med alla detaljer!)

Kian testar Joys tillgänglighet. Jodå, den finns där. Hon är intensivt positiv till kontakt. Studsade som en känguru i början och det spelade ingen roll om Kian var neutral eller injudande, det var lika kul alltihop tyckte Joy.

Sedan testades föremåls och bytesintresse vid buren. Joy är en unik hund, det har hon varit sen dag ett så att säga (det var nog den där syrebristen vid födesln ändå...) Fastän stora luckan är öppen väljer Joppe att ta sig in genom krypet både första och andra gången. Hon startar testet genom att vara lite miljöpåverkad av buren och racea runt i terrängen, men finner sig sedan och tar sig krypande in.

Hon tar sedan minsta ingången genom luckan och slutligen stora luckan. Den miljöpåverkan hon hade vid första "försöket" släpper direkt. Skönt att se! Hon löser också uppgiften rationellt och helt utan avbrott. Fint!


Joy gav oss en hel del skratt när hon sin vana trogen vände på protokollet och körde "sitt race".

Vid nästa station uppmärksammade hon linan tidigt och har en kontrollerad eftergång helt utan rädsla på första draget. På bilden står hon och väntar på nummer två - då hon går upp ett snäpp i intensitet och går ut och möter linan med bytet i.

Jag kommer senare visa en film från släpp två som A lyckades filma! Då gick hon ur halsbandet i sin eftergång...

Protokollförarna funderar - hur var greppet och hur var dragkampen?


Joy drog med ökad intensitet när Kian höll emot, tappade några gånger men tog upp direkt och fortsatte ta hem bytet till mig, utan att ruska eller skaka. Toppen!

På sista stationen imponerade Joy på mig genom att göra ett jättefint och intensivt nosarbete och visa stor målmedvetenhet att hitta den lilla dummien nere i gropen. Hon arbetade hårt och var väldigt rationell samtidigt som näsan kluckade. Jag fick dessutom svar på min misstanke att hon har en riktigt bra näsa då hon på avstånd fick vittring på den dummien (som Anita faktiskt träffade i gropen) som kastades ut efter att hon letat på "tomt område". Att få in den i näsan från under marken och täckt med granris - det är bra det... hon hade ju redan varit nere med huvudet flertalet gånger och konstaterat att den inte längre fanns där... När hon sedan slog i vind och tydligt markerade att hon fick just vittring och att det inte var en lyckträff -...då blev matte varm i hjärtat!

Sammanfattningsvis är Joy en intensiv hund ( nähä?) med starkt föremåls och bytesintresse, men som gärna lämnar ifrån sig det hittade till föraren. Hon är rationell i de uppgifter hon fick att lösa denna dag och använder sin kapacitet balanserat (om än i hög fart. nähä igen) Hon visar ingen rädsla. Hon har starkt driv att följa byte och det gäller att ligga i med passivitetsträning och stadgeträning på denna tjej samt att förvalta talangen väl.

Phu! Blev så himla glad att se att det jobb jag lagt ner hittills lönar sig. Man såg tydligt att när jag inte fick hantera henne så blev hon en annan hund. Intensiv så det rinner över överallt, men när jag får påverka henne så lugnar hon sig på ett ögonblick och kommer ner i lugn igen. Också otroligt härligt att se den tåga och arbetslust hon rymmer, samt att det inte "brann i hjärnkontoret". Det gör jobbet så mycket roligare och lättare att lägga ner i framtiden!

Oj Joy!