Valpledighet

När jag fick hem Speja var jag student med sommarlov. Den sommaren är den enda sommaren sedan jag var femton som jag inte jobbade de allra flesta veckorna. Vi hade underbara, ljuva och lata dagar där vi lade grunden till en livslång vänskap och vår tillit till varandra.


I somras tog jag ut 5 dagars semester ( 2 veckor blir det ju med helgerna) och valde att spara resten av dagarna för ett kommande valpliv. Jag har vetat att den kommande planen med 3-4 veckor fullt lediga dagar med valpen och sedan lite jobb hemifrån/valp med på jobbet veckorna därefter inte på något sätt är optimal, men jobba måste man ju och två hundar har bra sällskap av varandra. "Det löser sig-jag löser det"

Igår blev jag varslad med uppsägning den 1 januari. Två månaders uppsägningstid på det ger att jag gör min sista dag på mitt nuvarande jobb den sista februari, ungefär samtidigt som Speja kommer hem med valpen i släptåg. Jobbframtiden är sedan oviss vilket både skrämmer och utmanar. Inte till lika delar, jag var egentligen på väg att byta jobb men hade tänkt att det skulle ske i maj/juni eller efter sommaren. Planen på att byta tillvaro fanns således redan, men jag hade tänkt få lite mer tid att hitta något optimalt och att anpassa bytet efter mig och efter oss. Med två hundar måste jag tex jobba nära hemmet, eller få ha möjligheten att ha dem med på jobbet vilket skulle kunna bli en utmaning. Jag hade dessutom tänkt fundera lite kring exakt VAD jag vill fortsätta inom för bransch och göra efterforskningar och planer kring framtiden.


Att vara utan jobb i mars är i sig ingen katastrof, jag hade ju ändå tänkt vara ledig! Semesterdagarna tas nu istället ut i betalning och hjälper till viss del. Jag uppfyller kriterierna för att få högsta möjliga ersättningen från a-kassan och skulle det bli så att den behöver nyttjas så klarar vi oss okej med de inkomster vi får. Kanske är det bra det här? Jag kan vara ledig något längre än det var tänkt, kan börja ny anställning i maj och lägga en längre och stadigare grundtrygghet och visa valpen hur livet ska levas? Den enda nackdelen är ju att det de facto är lite lättare att få ett jobb när man redan har ett, särskilt i nedåtgående ekonomisk trend. Jag kan heller inte vara lika kräsen på att det jobb jag ska ha härnäst är det "perfekta" för min karriär - vad det nu är?

Hursomhelst. Det kan bli ganska bra och jag kan, om jag sköter mina kort rätt, både få ännu en ljuvlig valptid som är längre än vad det var tänkt och en bra nystart på mitt jobbliv.

Risken jag kalkylerar med är om jag skulle söka och få ett toppenjobb för tidigt och som inte går att styra och därför behöva tacka nej pga valplanerna, eller om jag upptäcker att det är svårare än svårast att få ett sådant jobb som jag vill ha när jag vill ha det. Å andra sidan...räntorna ska betalas och jag har aldrig varit en sådan som inte hugger i när och där det behövs.

Viktigast just nu:

"Varje tanke jag har om verkligheten skapar antingen glädje, inspiration, nyfikenhet och balans i mig, det vill säga lycka

eller någon form av störning, irritation, oro
eller försvagning i mig, dvs olycka."

"Jag väljer själv hur jag förhåller mig till verkligheten.
Mina tankar är skapande.
På så sätt kan jag påverka min verklighet."