Uppdatering Joy.

Träning på Wij idag - och jag skriver en rad.

Efter att ha tränat sök på egen hand där och då, tragglat på med avlämningar som inte blir bättre och övat följsamhet i vändningar var det dags för ett nytt kurstillfälle på wij idag.

Joy och jag inledde med promenad och lite små övningar innan kursstarten. Ett sök på fyra bollar (ganska litet område men inget närsök) ett stopp, kast med boll åt vänster och höger om henne, vinkla vänster och hon fick sedan hämta bollen "höger" med ett linjetag från mig. Alltihop gick lekande lätt även om hon spottade bollarna vid mina fötter. Kände att det var bra att bränna av lite krut innan kursstart.

När vi sedan kom igång och skulle göra dubbelmarkering så brann det totalt i lilltjejens huvud. Det allra mesta som kunde bli fel gick fel - förutom följsamheten vid sidan som faktiskt är helt okej. Fullt ös medvetslös och inte tid att slå på näsan ordentligt. Infångning istället för avlämning och sedan fortsatte hela kurstillfället på samma tema.

Helt klart är att det måste tränas mer i grupp - men samtidigt känns det som att vid tränande i grupp befäster jag felbeteende som pip och yvigt rörelsemönster - så som hon inte beter sig när vi tränar för oss själva. Lite moment 22.

Min plan är att under semestern träna mycket med hjälp av kastare, och att ha Speja med som sparringpartner. Förhoppningsvis kan det ge ett lagom steg uppåt i svårighetsgrad. Hur jag ska få ordning på avlämningarna är dock ett mysterium. Tragglandet inomhus verkar inte hjälpa nämnvärt.

Efter sommaren så känns det som att jag kommer att ha en känsla om det är värt att fortsätta tro att det är en jaktlabrador för apportering jag har i snöret. Eller kanske en jäkligt glad sällskapshund med en utmärkt stoppsignal och närsöksfunktion.

Tullens hundar testas vid 15-18 månaders ålder...

Andjakt på Öfre

Idag bestämde sig Joppe för att det var både vår och andjakt på samma gång. Helt plötsligt satte hunden av ner i Djurgårdskanalen(!) efter en and som flög lågt. Efter en simtur och arga läten från matte kom hon upp igen, dyngsur. Halvkul när man inte har någon handduk på kontoret, fleecefiltar fungerar ju bara "sådär" att torka med. Gnuggade och gnuggade och höll tummarna att det inte skulle bli en vattensvans av det hela.

Det var dagens händelse det - och som tur är verkar den inte ha lämnat några bestående men, förutom viljan att jaga and då. Attans!

Joy - what a Joy!

Jag hade inga som helst förväntningar inför dagens träning med L-kullen på Wij. Jag hoppades endast att det skulle kännas kul att träna och att Joy inte skulle totalkrackelera så att vi inte kunde vara med. Ungefär så.


Hade man inte sett Joy "i arbete" innan idag hade man inte tyckt att det var något speciellt, men det var verkligen speciellt! På bilden ovan ser jag inte så glad ut, men jag är själaglad (blött snöfall påverkar lite, testa att se lycklig ut med snömodd i nacken)

I förflyttningar och i passivitet var hon lugn och samlad, uppmärksam och följsam. Små, små pip av tristess kunde jag lätt få bukt med och få stopp på. Linjetag gjordes med full uppmärksamhet på jobbet och med ett bra grepp och fart rakt in mot mig. Efter jobb varvade hon snabbt ner och kunde sitta lugnt och se på när de andra hundarna jobbade, utan att engagera sig nämnvärt. "Ut" och "vänster" fungerade klockrent på enkel utläggning trots aktivitet i område runtomkring.

Avslutande fot och förflyttningsövning med stadga med förflyttning i par på led påverkade inte hennes förväntan nämnvärt, snarare blev hon mer fokuserad och mer intresserad av att verkligen gå i en bra fotposition och hålla mig nöjd.

YAY, what a JOY!

När vi var åter i Stockholm firade vi med promenad från garaget där Joy fick hålla kopplet, och åt sedan vindruvor på vardagsrumsgolvet.

Kvällen till ära har hon dessutom lärt sig kommandot "kryp!", fungerar i alla fall på två meters avstånd och med vindruva i handen på andra sidan mattan...

Nu ska vi fortsätta fila på avlämningarna, som ännu inte sitter hundra sista halvmetern/metern in och lära in ett lugnt och fint ingående med "avkylningsfunktion" - något vi tränar på inomhus. Utomhus ska vi jobba på med olika dirigeringsövningar, som enligt uppfödaren ska vara "kluriga" för att behålla fokus på den kvicktänkta donnan.

Träningen avslutades med en varm kram och ett konstaterande att femveckorsvalpen som kryper in i broccolilådan i kylen alltid kommer vara mycket hund, men att hon det nu är en annan Joy än i höstas. Livligt kan kanaliseras - och jag verkar trycka på rätt knappar just nu!!!

Grundträning

I morgon ska jag på kurs med Joy!
Det ska bli fantastiskt kul att träna lite och träffa de andra glada från kullen. Joy kommer knappast kunna glänsa med några kunskaper, eftersom vi inte tränar så mycket apportering, men jag hoppas att hon kan visa upp sitt nya lite lugnare jag.

Efter andra löpet har Joy mognat och visar upp en ny och härlig(are) sida. Hon är fortfarande en mycket glad (ung)hund men mycket enklare att styra. Vi har hittat en härlig lugn "vardagsstämning" där vi promenerar helt utan bråk om koppelängder och egna upptåg, busar och kör fotförflyttningar och följsamhetsövningar vid röd gubbe.

Det känns som att hon nu är mogen att ta in apporteringsträningen!

Livstecken!

Idag skulle jag och Jot dragut igång vårträningen på Wij, men med finbesök från Skåne får vi skjuta upp vår kursstart. Istället för kursande gick vi långpromenad i Hagaparken på eftermiddagen, tränade stoppsignal ( som sitter även på ganska långt håll) och lite vänster och ut.

Jag längtar tills isen smälter bort!

Träning med dummy gör vi bara inomhus, jag har fortfarande inte lyckats lära Joy att det finns ett "hålla tills du blir ombedd att släppa", vilket såklart försvårar träningen. Utomhus är det boll som gäller och jag skickar henne inte särskilt ofta för att apportera, det är mer sök och stoppövningar och fotgående som tragglas.

Speja lever livets glada dagar hos mamma och pappa, och trivs dessvärre mer med livet där än med livet här med Joy. Speja har aldrig sagt ifrån mot Joys tuffa behandling och blir tryckt och dämpad - så vill jag inte se min fina bästa hund! Hon förtjänar att vara lycklig och känna sig fri coh glad och kunan ta egna initiativ när hon är på frikommando. När Joy är med går Speja istället och trycker bakom mig och tar inte för sig av livet då hon inte vill bli överfallen där jag inte kan gå emellan. Att enbart ta ut dem en och en är heller inte något som praktiskt fungerar för oss.

Glada nyheter gånger två

Denna blogg släpar efter en hel massa, skriver inte gärna om bara vardagsbestyr - men det är ju mest det det är. Nu har jag i alla fall två väldigt glada nyheter!

1) Joy är röntgad med resultatet A höfter och UA på armbågar!
2) Jag har hittat en lösning för hundarna/hunden dagtid som innebär att jag slipper utgiften för hundhjälp och vet att hundarna bara går promenad med mig!

Ettan behöver inte så mycket förklaring. Röntgen gjordes och resultaten dök upp.

Tvåan: Sen jag bytte jobb och fick för långt mellan hemma och jobbet för att själv ta ut hundarna på lunchen har jag haft dogwalker. Alla som jag anlitat har varit bra, men det har ändå känts som en ganska trist lösning. Både för pengarna jag lagt ut och för att jag inte haft full koll.

När min dogwalker var sjuk nu i veckan beklagade jag mig lite på jobbet och då visar det sig att en av grabbarna på teknikavdelningen har sin hund med sig ibland. De sitter en trappa ner och han har ett eget rum - klart din hund kan vara hos mig! Efter att ha kollat det lite runtom så är allt okej och nu har Joy varit med mig/teknik på jobbet i två dagar. Vi går 40 min promenad till och från jobbet, samt promenad på lunchen. Ett perfekt upplägg och Joy trivs som fisken i vattnet.

Enda smolket i bägaren är att vi ska flytta kontoret om ca ett halvår... men det problemet får jag ta tag i då! Nu är jag glad att jag sparar både pengar och tid.

Speja bor just nu hemma hos mamma och pappa i Eskilstuna. Hon hälsar att hon trivs kanonbra i sitt andra hem och att pappas jaktlag har fått förstärkning... åja, man blir sådär kaxig när man umgås med taxar om dagarna.... jag och Anders saknar henne, men tycker det är en bra lösning just nu när Joy kör tonårsfasoner.

vardagsslit

Vi sliter på i vardagen. Snön och kylan gör det svårt att göra annat än att busa och stoja, något som Speja inte alls är intresserad av, så länge Joy är med. Speja har ingen chans när Joy kommer farande, lite mer respekt hade suttit fint.

Igår gömde jag små bollar i vardagsrummet och efter det tränade jag och Joy lite bärande av apport, det gick ovanligt bra med bärandet, jobbet med att leta bollarna tog lite tid och hon gick ner i varv. Ska nog fortsätta med det några gånger och se om skillnaden finns kvar.

I övrigt så lever jag med att Joy är en fantastsikt fanatiskt engagerad hund. Gränsen mellan intresse och engagemang, ja den är vår dagliga strid. Blä. Det hade ju varit perfekt om man kunde välja exakt vad hon skulle engagera sig i, men där går jag bet och intresset och engagemanget flyter fritt.

Får man längta till sommaren fastän man älskar vintern!?