Jag har problem med Joys koppelgående!
(problem är ju relativt, men ja, jag upplever att det inte är helt så skönt och kul och trivsamt att promenera med minahundar som jag vill att det ska vara)
Ordet "fot" jobbar vi på att befästa, jag vill ännu inte ha henne under det kommandot för långa sträckor, men jag vill att hon går vid sidan av mig eller bakom vid koppelgående, inte två steg före. Detta har jag haft ett "ungefärkommando" på som heter "här". Jag tror mig veta att joy "förstår" kommandot "här", men ändå så blir promenaderna små kamper där jag upplever att jag tjatar och hon slutar bry sig. Värst är de när jag även har mamma speja med. Då funkar det fina lugna gåendet först i slutet av promenaden. Det är inte så att de hetsar varandra att gå först, Speja går snarare bakom mig änm vid sidan nuförtiden så Speja är inte direkt hetsande, ändå så blir det så att lilla damen trippar på alldeles för fort. Less på att bråka, less på att bevaka varje steg och göra korrigeringar. Har nån något tips på hur jag effektivt får slut på det hela?
jag vill helelr inte nöta på "fot" kommandot!
Har börjat gå med kopplet bakom benen, då blir det en naturlig korrigerin av att kopplet sträcks när hon är på väg framåt, samtidigt är det mindre skönt i knävecken... Hjälp?!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hej! Har du provat att stanna själv när hon går fram? Inget händer förän hon gått tillbaka till sin plats? Nu beror det ju på hur enveten liten vovve man har det kan ju bli en långdragen historia med denna metod. Den har iaf fungerat för mig. Ha D!
Jag provade att förstärka rätt position (klicker), stanna o fortsätta när hon hade rätt position osv osv. Men en dag när jag skulle gå med min plus 3 stora hundar till i koppel så "rann bägaren över" och jag fräste till jämfört med en sur tik så dem blev en aningen fundersamma, svansen åkte ner och de intog den attityden jag vill ha (hålla sig strax bakom, lite underlägsen/neutral kroppshållning, låta mig "gå först" o "ta smällen"). Sen räckte det med ett dovt men bestämt morr från min sida när hon försökte sig på att gå om eller så. Efter nån vecka var det helt befäst. Så när jag kopplade henne intog hon även en lugnare attityd, precis som jag ville ha det. Springa, busa, lukta osv kan man göra när man går lös (om man nu kan ha hunden lös i tillräcklig grad). Långt svar, sorry! Tack för en rolig blogg!
Anonym: Nja, jag har nog inte stannat helt, känns som att vi inte skulle komma långt då, men kan vara värt att testa. Det är exakt så som i den nedre kommentaren är skriven som jag vill att det ska vara, det är ju inte så att kopplet är sträckt i dagsläget när vi är ute o går, men det är en liten onödig fight om de där centimetrarna. Arg har jag absolut blivit... Tack!
Skicka en kommentar