Mysigt!

Allt som oftast hamnar vi på vardagsrumsmattan.... något man får leva med när man valt att inte ha hundarna i möblerna!

Joy är bedårande gullig och har nu stärkt sina kort hos A. Han sitter allt som oftast som på bilden och myser med den lilla damen. Nio månader vuxen är hon inte alls lika "klar" som syrran Mondi som visst startat på workingtest i helgen, och det med finfint resultat. Vi säger grattis!

Jag har satt Joy i lite mer jobb nu, vi varierar promenaderna med små sök och stadgeövningar. Stoppsignalen börjar sitta, även på ca tio meters avstånd. Yay! Någon direkt apportering är det ännu inte, mer lek åt det hållet, samt att jag ställer stora krav på fotgåendet och följsamheten i förflyttningar. Om två veckor är det FART-test, vilket jag verkligen ser fram emot. Lagom till det tror jag att Joy snart går in i höglöp. Min gissning är att löpet går igång i morgon...

Speja då? Jovars, hon har det bra! På torsdag ska det tydligen jagas fågel i Gnestatrakten och pappa är stolt hundförare...

Underbara hund!

Joy - Vilken lycka!
Fantastisk vilja att samarbeta, lätt att lära, uppmärksam på mina signaler, intensiv i arbete.
Kanske en enmanshund...eller bara just nu en krävande unghund som blommar ut!

Ensamhunden

Ensamhunden Joy har genomgått en förändring. Hon visar nu sitt fulla register av de attraktiva egenskaperna. Hon väljer rätt, hon lyckas fokusera på en sak i taget (mestadels). Hon är kul. Hon är uppmärksam. Hon vill göra rätt. Och hon är fantastisk mysig när inget annat är ivägen och gör henne splittrad.

Efter samtal med bästa kennelmamman igår har jag tagit ett kliv till i Joys utbildning. Det är dags att hon får börja jobba. Idag var vi i Hagaparken och hämtade dummies i ett litet sök. En dummy så att det inte fanns något att byta med. Och så tränade vi stoppsignal på nära håll med godisbelöning. Kul tycker Joppe!

Hon visar spontana och fina upptag i full fart, men avlämningarna funkar inte som jag vill ha dem ännu. De fungerar heller inte inomhus, men de fungerar "tillräckligt" för att jag måste börja låta Joy jobba lite större. Det är det här med att hålla fast som inte fungerar riktigt, utan jag får dummyn på fötterna. Det lossnar säkert inom kort, det är jag övertygad om.

Mamma rapporterar att Speja njuter av livet och att hon får stanna så länge som vi vill ha henne där. Hm, klart vi vill ha vår fina tjej tillbaka, men ett litet tag till får Joy vara ensamhund och briljera med sina fina egenskaper!

Fint besök!

I morgon bjuder jag Mattias på middag, kul att hans jobb ser till att vi ses! :)
Det var alldeles för länge sedan vi hade vår grymma helg i Dalarna... ska bli kul att höra allt om livet och hundarna, man uppdaterar varann för sällan även om man försöker hänga med i svängarna på hemsida och blogg.

Kul ska det bli!

Speja får semester

En skön helg hemma hos mamma och pappa är snart till ända. Jag skulle ha åkt och tittat på jaktprovet, men det blev inte av. Har istället gått långa (nåja, allt är relativt) skogspromenader och plockat svamp. Nu ska jag klippa Spejas klor innan jag lämnar kvar henne här för välförtjänt semester.

Med till Sthlm tar jag demolitionanddestroyJoy. Det är hennes nya namn eftersom hon är i en hemsk fas just nu. Ska bli skönt att få ägna henne full uppmärksamhet och det ska bli intressant att se hur hon svarar upp mot detta. Förhoppningsvis kan vi stärka bandet och kontakten oss emellan. Ser fram emot när vi ska FART-testa i oktober och få lite mer handfasta tips om hennes inlärning.

Just nu är det en sak som är högt prioriterad när det gäller henne och det är impulskontroll!

Teambuilding och rangordning

Hoppsan, det låg visst två A4 på buren. Inte vilka som helst, utan de som talade om att jag och Speja är näst sista reserv för Eskilstunaprovet kommande helg. Vi kan väl säga att chansen att starta är ungefär lika stor som möjligheten att läsa informationen.

Giv mig styrka...

Jag har en actionplan vad gäller Joy. Till helgen åker jag ändå till Eskilstuna och hem till mor o far. På söndagen tar jag endast med mig lilla damen tillbaka, Speja får välförtjänt semester och kan koppla av och bort från den lilla terroristen som mer och mer tar över. Förra helgen övergick bus mer och mer till rena uppgörelser, som jag var rädd skulle leda till veterinärbesök. Jag har vid valda tillfällen gått in och avstyrt Joy när hon är för jobbig mot Speja och Speja inte sagt ifrån. Detta har mer och mer blivit ett problem. Joy leker hårt och respektlöst, kastar sig på Speja vid valda tillfällen, så mycket att jag nu inte har dem lösa samtidigt på promenaden. På det sättet har jag hela tiden koll och kan avstyra Joys utfall mot Speja, och det behövs.

Jag upplever att Speja gör allt för att gå undan, springer fram till mig, och vill inte gå från min sida om Joy är lös eftersom hon "vet vad som väntar" och verkar ha insett att hon inte kommer vinna fighten. De duster som har varit har antingen slutat "oavgjort" eller med fördel Joy och som sagt så var jag rädd att det skulle behöva sys sist. Inte kul! Därför får Speja semester och jag och Joy får mer tid att bygga relation bara vi två. Vi ska inte göra några avancerade moves då vi närmar oss könsmognadsfasen, men däremot ska vi jobba på grunderna och köra teambuilding. Hur det blir när Speja kommer tillbaka om ca en månad får vi se. Någon som har några bra tips på lager??!!

Joy posar

Och där tog tålamodet slut när man bara är åtta månader.


(Den uppmärksamma har sett att Joy har förbrukat sitt förtroende som vuxen. Buren har packats upp. Jag vill inte ens tänka på den där dagen igen, jag var så arg, så arg så arg... När nästa sak går sönder (för det lär den väl göra) funderar jag på att göra en lista över allt som Joy demolerat. Kanske är hon nu uppe på sitt tänkta marknadsvärde? )