Giv mig styrka...
Jag har en actionplan vad gäller Joy. Till helgen åker jag ändå till Eskilstuna och hem till mor o far. På söndagen tar jag endast med mig lilla damen tillbaka, Speja får välförtjänt semester och kan koppla av och bort från den lilla terroristen som mer och mer tar över. Förra helgen övergick bus mer och mer till rena uppgörelser, som jag var rädd skulle leda till veterinärbesök. Jag har vid valda tillfällen gått in och avstyrt Joy när hon är för jobbig mot Speja och Speja inte sagt ifrån. Detta har mer och mer blivit ett problem. Joy leker hårt och respektlöst, kastar sig på Speja vid valda tillfällen, så mycket att jag nu inte har dem lösa samtidigt på promenaden. På det sättet har jag hela tiden koll och kan avstyra Joys utfall mot Speja, och det behövs.
Jag upplever att Speja gör allt för att gå undan, springer fram till mig, och vill inte gå från min sida om Joy är lös eftersom hon "vet vad som väntar" och verkar ha insett att hon inte kommer vinna fighten. De duster som har varit har antingen slutat "oavgjort" eller med fördel Joy och som sagt så var jag rädd att det skulle behöva sys sist. Inte kul! Därför får Speja semester och jag och Joy får mer tid att bygga relation bara vi två. Vi ska inte göra några avancerade moves då vi närmar oss könsmognadsfasen, men däremot ska vi jobba på grunderna och köra teambuilding. Hur det blir när Speja kommer tillbaka om ca en månad får vi se. Någon som har några bra tips på lager??!!
4 kommentarer:
Som sagt - det är svårt att låta bli att skratta åt eländet (och miniterroristen är ju faktiskt både söt och charmig i sin djävulskap), men jag förstår att det är jobbigt. Jättejobbigt.
Tror att du har en vettig poäng i att skicka Spejsen på semester. Nog bra både för Joppe och Speja. Och er.. ;)
Kram gums, hoppas att du lyckas få ordning på det!!
Jodå, visst känns det igen. "Moccagullet" förändrades till "Mocca the bitch" när hon blev könsmogen. Det accelererade från ca 8 månaders ålder (någon månad innan löp) och kulminerade när hon närmade sig ettårsåldern. Med goda råd och support av kennelmamman fick jag ordning på torpet här hemma. Hon fick kliva ner från sin (självpåtagna) höga position i flocken och lära sig ett och annat. Faktum var att det gick väldigt fort att få ordning på henne, inom loppet av en vecka var det otroligt mycket bättre och efter en månad var lugnet återställt.
Skriver mer om detta i ett mail eftersom det var rätt mycket förändringar som infördes för att lära lilla damen ett och annat och befästa ledarskapet.
Det fixar sig Sofia, jag lovar! :-)
Så hade vi det hemma oxå, Aska min jaktlabbe tog över direkt och Tindra min äldre labbe lät henne. Aska kunde ta ifrån Tindra ben, juckade på henne och var hemsk på promenaderna, tindra försökte fly och aska efter som BARA skulle leka " döda den bruna labben". Jag fick hela tiden gå in och avstyra och inte är det roligt inte.
jag tog alltid ut mina två på separata promenader i början och jobbade på kontakten med aska massor.
Tog jag ut båda slutade det oftast med krig om aska var lös. Så aska fick gå i koppel o tindra lös. Eller så fick Aska komma ut själv helt enkelt. Hon var värst upp till året.
Aska förändrades aldrig från gullig till monster utan från monster till gullig. Aska var ett monster från dag ett här hemma tills hon var runt året och som jag kämpat med henne.
jag hoppas allt löser sig och jag tror Speja är jätte glad över att få semester :-).
Hoppas lilla joy lugnar sig lite:-)
ha det gott
Inga direkta tips men väl lite tröst. Min Speja satt en period (i Joys ålder) närmast fast i Trippas nackskinn. Vedevärdig är bara förnamnet. Hängde och ruskade,hoppade på Trippa när hon rörde sig och juckade på hennes huvud när hon låg. Trippa tog itu med henne tillslut (en gång ORDENTLIGT men ändå snällt),jag var med och backade upp henne och Speja lugnade sig efter första löpet. Nu har det helt upphört. Så det ordnar sig nog ska du se!
Skicka en kommentar