Och där tog tålamodet slut när man bara är åtta månader.(Den uppmärksamma har sett att Joy har förbrukat sitt förtroende som vuxen. Buren har packats upp. Jag vill inte ens tänka på den där dagen igen, jag var så arg, så arg så arg... När nästa sak går sönder (för det lär den väl göra) funderar jag på att göra en lista över allt som Joy demolerat. Kanske är hon nu uppe på sitt tänkta marknadsvärde? )
3 kommentarer:
Ja, jag säger då det, vilken hund du har! ;-) Det är väl en himla tur att hon har en klok och fantastisk matte som vet att förvalta lilla damens energi på bästa sätt. En tjej som brinner av lust att jobba - bara energin riktas åt rätt håll så blir det kanon! :-)
Och var tusan har du hittat den ljuvliga gräsplätten och vattnet som är på bilden!? Vilket ställe!
Må bäst!
/Gänget i U.
jämt när jag läser din blogg om Joy så tänker jag på min Aska..haha, kommer bli en kanon hund ska du se;-). Aska fick mig att gråta ett par gånger när jag kom hem till ett förstört hem och en helt förstörd Tindra som fått stå ut med en galen Aska, hon var som värst vid 8 mån o tuggade på allt. läs gärna i min blogg så får du se :-)
nu är hon 2½ och slutade tugga sönder saker vid 2 års åldern, tjohooo, så det finns hopp ;-)
ha det gott
//Fran o labbarna
Åsa: Det är älskade hagaparken, vid koppartälten! En underbart stor grässluttning ner mot viken. Lovely! Tack för beröm...just nu sliter jag mitt hår...
Fran: Åh, ja! Det finns hopp!!! Härligt att höra. Kram
Skicka en kommentar