Joy är en tonårig skitunge.
Det är status här hemma just nu.
Jag försöker febrilt få Joy att sortera bland alla intryck, men känner alltför sällan att jag når fram. Kommande lördags valpträff är efterlängtad. Lilla damen har börjat tycka själv minsann. Hon varvar dagar då hon är som en blid liten ängel med "fuck you" attityd.
Lagom charmigt tycker A, som helst inte ser åt hennes håll.
Var lagom kaxig lilla donna varnar jag... försöker ställa krav och driva igenom dem. Men helt lätt är det inte. Upplever att det är så mycket impulser och så mycket intryck som slåss om hennes uppmärksamhet att jag faktiskt har svårt att nå fram, även med kraven. Att ställa krav på kontakt är inte det lättaste. Kontakten vill man ju ha för att hon väljer den, och föredrar den... hm. Inte så lätt det här.
Joy- inte längre bara söt
Joy- inte längre bara sötVi tränar på inkallning (JO. Jag menar det, även om den där fläcken du är på är högintressant så ska du komma till mig!) Fungerar kanon med pipan, men rösten ska det fixas till lite med innan jag är nöjd.
Vi tränar på att sitta och vänta. Och att inte resa sig, snusa runt, kolla på annat och glömma... Det är en svår övning. Vissa dagar kan hon sitta rekordlugn och fokuserat, andra dagar/stunder är det myror i rumpan. Man får hela tiden försöka läsa av omgivningen, samt snart sluta göra det. Sitt är sitt oavsett vad som sker runt omkring!
Vi tränar på att gå fint vid sidan utan koppel. Och med. Fattar inte grejen varför mina hundar gör på ett sätt utan koppel och på ett annat när kopplet är på? Jag kommer ställa högre krav på fotpositionen och lägga in störningar när positionen sitter som en smäck.
Vi tränar på att ha saker i munnen inomhus. Att kunna stå/sitta och hålla fast. Joy fattar ingenting.
Jag vill ha sommar, semester och all tid i världen till att börja forma en apportör av den lilla charmiga odågan till ängel med så mycket LIV i sig. Inte snabba promenader, små stulna stunder här och där och suckar över att man inte riktigt räcker till. Phu.
2 kommentarer:
Keep up the good work! Det ger sig ju, med tiden, även om det känns som att traska runt i ett träsk ibland. :-) Och glöm inte att fira de små framstegen, även om du siktar långt framåt.
Kör du för långa pass åt gången? (om det är svårt att behålla koncentrationen?) Är det för röjigt runt omkring? Är du stressad och okoncentrerad när ni tränar?
Det senare känner jag själv igen - har jag tankarna på annat håll funkar inte träningen så bra. Bättre då att bara gå en promenad och kanske göra något plättlätt - som har stor chans att LYCKAS! - och sen gå hem, go och glad och nöjd, både med sig själv och sin hund och ta nya tag en annan gång. :-)
Kramisar till er alla!
/Uppsalaflocken
Tack Åsa!
Svårt att veta om passen är för långa, spontant skulle jag inte tycka det, möjligen att "uppvärmningen" till träning blir för kort. Jag gör få saker åt gången, går sällan ut "bara för att träna" utan tränar på promenaden, stannar till o gör något dvs.
Skulel inte säga att vi gört något svårt, kansek ligger haken däri också, att vi gör sånt hon "kan" så att det inte är tillräckligt intressant? Jag vet inte...Tack för tips och råd dock!
Skicka en kommentar