Vi sliter på i vardagen. Snön och kylan gör det svårt att göra annat än att busa och stoja, något som Speja inte alls är intresserad av, så länge Joy är med. Speja har ingen chans när Joy kommer farande, lite mer respekt hade suttit fint.
Igår gömde jag små bollar i vardagsrummet och efter det tränade jag och Joy lite bärande av apport, det gick ovanligt bra med bärandet, jobbet med att leta bollarna tog lite tid och hon gick ner i varv. Ska nog fortsätta med det några gånger och se om skillnaden finns kvar.
I övrigt så lever jag med att Joy är en fantastsikt fanatiskt engagerad hund. Gränsen mellan intresse och engagemang, ja den är vår dagliga strid. Blä. Det hade ju varit perfekt om man kunde välja exakt vad hon skulle engagera sig i, men där går jag bet och intresset och engagemanget flyter fritt.
Får man längta till sommaren fastän man älskar vintern!?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det är en jättehäftig liten tjej du har, Sofia, fast det vet du ju redan att jag tycker! :-)
Tänkte bara tipsa om två saker: Dels tror jag det är suveränt för en hund som är så pass intensiv som Joy att övningarna inte blir för lätta/går för snabbt, utan att hon MÅSTE koncentrera sig/gå ner i varv för att lära sig/lyckas.
Dels kan det vara bra att ibland varva den jaktliga träningen med andra övningar som inte är lika målinriktade eller kräver ett resultat på samma sätt. Jag tänker t.ex. på target, klicker etc.
Vitsen är att träna med sin hund, jobba på kontakt, uppmärksamhet, koncentration - grejer som kräver koncentration och tröttar ut, men samtidigt är roliga för hunden. Förutom att ha skoj samlar du "pluspoäng" i samvaron med hunden.
Jag varvade med en del sånt när Mocca var liten, mest för att jag ville "träna på att träna", men utan att lägga för stor vikt vid resultat, precision och krav (som ju kommer in senare i desto högre grad).
Det kanske kan vara värt att testa med din illbatting också?
Lycka till och ha det bäst!
Åsa m. flock
Skicka en kommentar