Speja och Joy. Mor och dotter.

Uppdatering Joy.

2010-05-30T18:09:00.004+02:00

Träning på Wij idag - och jag skriver en rad.

Efter att ha tränat sök på egen hand där och då, tragglat på med avlämningar som inte blir bättre och övat följsamhet i vändningar var det dags för ett nytt kurstillfälle på wij idag.

Joy och jag inledde med promenad och lite små övningar innan kursstarten. Ett sök på fyra bollar (ganska litet område men inget närsök) ett stopp, kast med boll åt vänster och höger om henne, vinkla vänster och hon fick sedan hämta bollen "höger" med ett linjetag från mig. Alltihop gick lekande lätt även om hon spottade bollarna vid mina fötter. Kände att det var bra att bränna av lite krut innan kursstart.

När vi sedan kom igång och skulle göra dubbelmarkering så brann det totalt i lilltjejens huvud. Det allra mesta som kunde bli fel gick fel - förutom följsamheten vid sidan som faktiskt är helt okej. Fullt ös medvetslös och inte tid att slå på näsan ordentligt. Infångning istället för avlämning och sedan fortsatte hela kurstillfället på samma tema.

Helt klart är att det måste tränas mer i grupp - men samtidigt känns det som att vid tränande i grupp befäster jag felbeteende som pip och yvigt rörelsemönster - så som hon inte beter sig när vi tränar för oss själva. Lite moment 22.

Min plan är att under semestern träna mycket med hjälp av kastare, och att ha Speja med som sparringpartner. Förhoppningsvis kan det ge ett lagom steg uppåt i svårighetsgrad. Hur jag ska få ordning på avlämningarna är dock ett mysterium. Tragglandet inomhus verkar inte hjälpa nämnvärt.

Efter sommaren så känns det som att jag kommer att ha en känsla om det är värt att fortsätta tro att det är en jaktlabrador för apportering jag har i snöret. Eller kanske en jäkligt glad sällskapshund med en utmärkt stoppsignal och närsöksfunktion.

Tullens hundar testas vid 15-18 månaders ålder...

Andjakt på Öfre

2010-03-31T21:44:00.003+02:00

Idag bestämde sig Joppe för att det var både vår och andjakt på samma gång. Helt plötsligt satte hunden av ner i Djurgårdskanalen(!) efter en and som flög lågt. Efter en simtur och arga läten från matte kom hon upp igen, dyngsur. Halvkul när man inte har någon handduk på kontoret, fleecefiltar fungerar ju bara "sådär" att torka med. Gnuggade och gnuggade och höll tummarna att det inte skulle bli en vattensvans av det hela.

Det var dagens händelse det - och som tur är verkar den inte ha lämnat några bestående men, förutom viljan att jaga and då. Attans!

Joy - what a Joy!

2010-03-21T18:23:00.006+01:00

Jag hade inga som helst förväntningar inför dagens träning med L-kullen på Wij. Jag hoppades endast att det skulle kännas kul att träna och att Joy inte skulle totalkrackelera så att vi inte kunde vara med. Ungefär så.

Hade man inte sett Joy "i arbete" innan idag hade man inte tyckt att det var något speciellt, men det var verkligen speciellt! På bilden ovan ser jag inte så glad ut, men jag är själaglad (blött snöfall påverkar lite, testa att se lycklig ut med snömodd i nacken)

I förflyttningar och i passivitet var hon lugn och samlad, uppmärksam och följsam. Små, små pip av tristess kunde jag lätt få bukt med och få stopp på. Linjetag gjordes med full uppmärksamhet på jobbet och med ett bra grepp och fart rakt in mot mig. Efter jobb varvade hon snabbt ner och kunde sitta lugnt och se på när de andra hundarna jobbade, utan att engagera sig nämnvärt. "Ut" och "vänster" fungerade klockrent på enkel utläggning trots aktivitet i område runtomkring.

Avslutande fot och förflyttningsövning med stadga med förflyttning i par på led påverkade inte hennes förväntan nämnvärt, snarare blev hon mer fokuserad och mer intresserad av att verkligen gå i en bra fotposition och hålla mig nöjd.

YAY, what a JOY!

När vi var åter i Stockholm firade vi med promenad från garaget där Joy fick hålla kopplet, och åt sedan vindruvor på vardagsrumsgolvet.

Kvällen till ära har hon dessutom lärt sig kommandot "kryp!", fungerar i alla fall på två meters avstånd och med vindruva i handen på andra sidan mattan...

Nu ska vi fortsätta fila på avlämningarna, som ännu inte sitter hundra sista halvmetern/metern in och lära in ett lugnt och fint ingående med "avkylningsfunktion" - något vi tränar på inomhus. Utomhus ska vi jobba på med olika dirigeringsövningar, som enligt uppfödaren ska vara "kluriga" för att behålla fokus på den kvicktänkta donnan.

Träningen avslutades med en varm kram och ett konstaterande att femveckorsvalpen som kryper in i broccolilådan i kylen alltid kommer vara mycket hund, men att hon det nu är en annan Joy än i höstas. Livligt kan kanaliseras - och jag verkar trycka på rätt knappar just nu!!!

Grundträning

2010-03-20T17:04:00.002+01:00

I morgon ska jag på kurs med Joy!
Det ska bli fantastiskt kul att träna lite och träffa de andra glada från kullen. Joy kommer knappast kunna glänsa med några kunskaper, eftersom vi inte tränar så mycket apportering, men jag hoppas att hon kan visa upp sitt nya lite lugnare jag.

Efter andra löpet har Joy mognat och visar upp en ny och härlig(are) sida. Hon är fortfarande en mycket glad (ung)hund men mycket enklare att styra. Vi har hittat en härlig lugn "vardagsstämning" där vi promenerar helt utan bråk om koppelängder och egna upptåg, busar och kör fotförflyttningar och följsamhetsövningar vid röd gubbe.

Det känns som att hon nu är mogen att ta in apporteringsträningen!

Livstecken!

2010-03-14T18:29:00.002+01:00

Idag skulle jag och Jot dragut igång vårträningen på Wij, men med finbesök från Skåne får vi skjuta upp vår kursstart. Istället för kursande gick vi långpromenad i Hagaparken på eftermiddagen, tränade stoppsignal ( som sitter även på ganska långt håll) och lite vänster och ut.

Jag längtar tills isen smälter bort!

Träning med dummy gör vi bara inomhus, jag har fortfarande inte lyckats lära Joy att det finns ett "hålla tills du blir ombedd att släppa", vilket såklart försvårar träningen. Utomhus är det boll som gäller och jag skickar henne inte särskilt ofta för att apportera, det är mer sök och stoppövningar och fotgående som tragglas.

Speja lever livets glada dagar hos mamma och pappa, och trivs dessvärre mer med livet där än med livet här med Joy. Speja har aldrig sagt ifrån mot Joys tuffa behandling och blir tryckt och dämpad - så vill jag inte se min fina bästa hund! Hon förtjänar att vara lycklig och känna sig fri coh glad och kunan ta egna initiativ när hon är på frikommando. När Joy är med går Speja istället och trycker bakom mig och tar inte för sig av livet då hon inte vill bli överfallen där jag inte kan gå emellan. Att enbart ta ut dem en och en är heller inte något som praktiskt fungerar för oss.

Glada nyheter gånger två

2010-01-14T13:00:00.002+01:00

Denna blogg släpar efter en hel massa, skriver inte gärna om bara vardagsbestyr - men det är ju mest det det är. Nu har jag i alla fall två väldigt glada nyheter!

1) Joy är röntgad med resultatet A höfter och UA på armbågar!
2) Jag har hittat en lösning för hundarna/hunden dagtid som innebär att jag slipper utgiften för hundhjälp och vet att hundarna bara går promenad med mig!

Ettan behöver inte så mycket förklaring. Röntgen gjordes och resultaten dök upp.

Tvåan: Sen jag bytte jobb och fick för långt mellan hemma och jobbet för att själv ta ut hundarna på lunchen har jag haft dogwalker. Alla som jag anlitat har varit bra, men det har ändå känts som en ganska trist lösning. Både för pengarna jag lagt ut och för att jag inte haft full koll.

När min dogwalker var sjuk nu i veckan beklagade jag mig lite på jobbet och då visar det sig att en av grabbarna på teknikavdelningen har sin hund med sig ibland. De sitter en trappa ner och han har ett eget rum - klart din hund kan vara hos mig! Efter att ha kollat det lite runtom så är allt okej och nu har Joy varit med mig/teknik på jobbet i två dagar. Vi går 40 min promenad till och från jobbet, samt promenad på lunchen. Ett perfekt upplägg och Joy trivs som fisken i vattnet.

Enda smolket i bägaren är att vi ska flytta kontoret om ca ett halvår... men det problemet får jag ta tag i då! Nu är jag glad att jag sparar både pengar och tid.

Speja bor just nu hemma hos mamma och pappa i Eskilstuna. Hon hälsar att hon trivs kanonbra i sitt andra hem och att pappas jaktlag har fått förstärkning... åja, man blir sådär kaxig när man umgås med taxar om dagarna.... jag och Anders saknar henne, men tycker det är en bra lösning just nu när Joy kör tonårsfasoner.

vardagsslit

2010-01-08T10:56:00.003+01:00

Vi sliter på i vardagen. Snön och kylan gör det svårt att göra annat än att busa och stoja, något som Speja inte alls är intresserad av, så länge Joy är med. Speja har ingen chans när Joy kommer farande, lite mer respekt hade suttit fint.

Igår gömde jag små bollar i vardagsrummet och efter det tränade jag och Joy lite bärande av apport, det gick ovanligt bra med bärandet, jobbet med att leta bollarna tog lite tid och hon gick ner i varv. Ska nog fortsätta med det några gånger och se om skillnaden finns kvar.

I övrigt så lever jag med att Joy är en fantastsikt fanatiskt engagerad hund. Gränsen mellan intresse och engagemang, ja den är vår dagliga strid. Blä. Det hade ju varit perfekt om man kunde välja exakt vad hon skulle engagera sig i, men där går jag bet och intresset och engagemanget flyter fritt.

Får man längta till sommaren fastän man älskar vintern!?

Jul och födelsedagskalas

2009-12-23T11:24:00.003+01:00

DemolitionanddestroyJoy har fyllt ett år och i presentappret låg en tuggleksak. Modell oförstörbar.

Speja har haft snart två veckors semester från oss i familjen och firat den med att jaga "allt möjligt" med pappa. jag sorterar indet under "jag vill inte veta men hunden verkar glad". Både pappa och mamam är nöjda med att ha Speja hemma hos sig så då har jag tyckt det varit en bra lösning för att ge Joy lite mer tid. Den lilla damen tar för sig av livet och är precis som vanligt pigg och glad.

Vi tragglar på med avlämningar och bärande och det går väl sådär för att vara ärlig. Hon är så intensiv att till och med att bära lugnt och stilla är en utmaning. Varför bara bära när man kan galoppera liksom?! Jag har också märkt att det börjat testas en hel del och man får ha både tålamod och skärpa nära till hands i vardagen. "ja kom betyder kom - det innebär inte att vi ska leka kull". Sättande på avstånd är en jäkla bra grej!

Lite bilder kommer förhoppningsvis inom kort - det är svårt att hinna med!

God jul och gott nytt år till alla vänner och bekanta!

det är kärlek det

2009-11-18T14:51:00.002+01:00

Underbara härliga Joy!

Igår kväll när jag och A åt middag stack hon plötsligt in sin ena tass under min fot och lade sedan sin andra tass ovanpå. Sen låg hon där och var mycket nöjd med livet, kikade upp på mig och liksom sa; du och jag matte, duochjag!

Hjärtat smälte och A fick smyga ut i vardagsrummet och hämta kameran så vi kunde föreviga det hela. Bilderna hittar ni här!

Skäms dumma människa!

2009-10-31T08:38:00.001+01:00

Du sitter där och bloggar och berättar för omvärlden och grejar när du egentligen borde ge mig frukost och gå ut med mig!!!

Dagarna går och går

2009-10-30T19:58:00.003+01:00

Livet går sin gilla gång här... Vi försöker hinna ut innan mörkret slukar oss, men med svarta hundar och svart omgivning är det svårt att få något vettigt gjort! Idag slutade vi lite tidigare från jobbet, så jag fick en timme i dagsljus i hagaparken. Underbart att jobba igenom Joy lite! Det blev fotgående med "kampbelöning", stoppsignal, följsamhet i vändningar och lite stadgeövningar. Satte Speja bredvid och A kallade hem henne. En svår övning för Joy, men som hon fixade fint!

A jobbar med Speja, lite vändningar och "hemmasnickrat fotgående dem emellan", inkallningar och nån apport. Det känns bra och hon är glad. Det är det viktigaste!!!

Bild från förtra helgen äventyr, då var vi så långt ut på Värmdö som man kunde komma och hittade ett övergivet hus. Galet fint läge... men väl långt ut alltså.

Fart

2009-10-19T22:05:00.008+02:00

I söndags testades större delen av Spejas/Trolles kull i FART-testet. Jag återger här i bilder och sparsam text, dock inte helt enligt protokoll. Jag skriver som jag uppfattade och delvis vad som sas, men med egna ord. Vill man fråga om detaljer är det välkommet! (Man bör nog ha sett ett Fart-test för att förstå...orkar helt enkelt inte dra alltihop med alla detaljer!)

Kian testar Joys tillgänglighet. Jodå, den finns där. Hon är intensivt positiv till kontakt. Studsade som en känguru i början och det spelade ingen roll om Kian var neutral eller injudande, det var lika kul alltihop tyckte Joy.

Sedan testades föremåls och bytesintresse vid buren. Joy är en unik hund, det har hon varit sen dag ett så att säga (det var nog den där syrebristen vid födesln ändå...) Fastän stora luckan är öppen väljer Joppe att ta sig in genom krypet både första och andra gången. Hon startar testet genom att vara lite miljöpåverkad av buren och racea runt i terrängen, men finner sig sedan och tar sig krypande in.

Hon tar sedan minsta ingången genom luckan och slutligen stora luckan. Den miljöpåverkan hon hade vid första "försöket" släpper direkt. Skönt att se! Hon löser också uppgiften rationellt och helt utan avbrott. Fint!

Joy gav oss en hel del skratt när hon sin vana trogen vände på protokollet och körde "sitt race".

Vid nästa station uppmärksammade hon linan tidigt och har en kontrollerad eftergång helt utan rädsla på första draget. På bilden står hon och väntar på nummer två - då hon går upp ett snäpp i intensitet och går ut och möter linan med bytet i.

Jag kommer senare visa en film från släpp två som A lyckades filma! Då gick hon ur halsbandet i sin eftergång...

Protokollförarna funderar - hur var greppet och hur var dragkampen?

Joy drog med ökad intensitet när Kian höll emot, tappade några gånger men tog upp direkt och fortsatte ta hem bytet till mig, utan att ruska eller skaka. Toppen!

På sista stationen imponerade Joy på mig genom att göra ett jättefint och intensivt nosarbete och visa stor målmedvetenhet att hitta den lilla dummien nere i gropen. Hon arbetade hårt och var väldigt rationell samtidigt som näsan kluckade. Jag fick dessutom svar på min misstanke att hon har en riktigt bra näsa då hon på avstånd fick vittring på den dummien (som Anita faktiskt träffade i gropen) som kastades ut efter att hon letat på "tomt område". Att få in den i näsan från under marken och täckt med granris - det är bra det... hon hade ju redan varit nere med huvudet flertalet gånger och konstaterat att den inte längre fanns där... När hon sedan slog i vind och tydligt markerade att hon fick just vittring och att det inte var en lyckträff -...då blev matte varm i hjärtat!

Sammanfattningsvis är Joy en intensiv hund ( nähä?) med starkt föremåls och bytesintresse, men som gärna lämnar ifrån sig det hittade till föraren. Hon är rationell i de uppgifter hon fick att lösa denna dag och använder sin kapacitet balanserat (om än i hög fart. nähä igen) Hon visar ingen rädsla. Hon har starkt driv att följa byte och det gäller att ligga i med passivitetsträning och stadgeträning på denna tjej samt att förvalta talangen väl.

Phu! Blev så himla glad att se att det jobb jag lagt ner hittills lönar sig. Man såg tydligt att när jag inte fick hantera henne så blev hon en annan hund. Intensiv så det rinner över överallt, men när jag får påverka henne så lugnar hon sig på ett ögonblick och kommer ner i lugn igen. Också otroligt härligt att se den tåga och arbetslust hon rymmer, samt att det inte "brann i hjärnkontoret". Det gör jobbet så mycket roligare och lättare att lägga ner i framtiden!

Oj Joy!

Snart Fart!

2009-10-14T21:19:00.002+02:00

Joy och jag tränar vidare på fotgåendet och på stoppsignalen.
Hon är en himla kul hund. Snabb som blixten från tanke till handling, men mjuk och mån om att göra rätt- samtidigt som allt "go" inte gör att hon blir låg. Trevliga egenskaper tycker jag!

På söndag ska jag göra FART-testet med henne (ett egenskapstest för retrievers) och då få proffsråd om hur hon ska tränas bäst efter sitt psyke. Ja, särskilt annorlunda blir det ju inte egentligen, jag tränar redan (eller försöker) efter bästaste kennelmammans råd.

Något som är spännande med Joy är att hon är väldigt selektiv och personlig gällande belöningsformer, hon väljer liksom själv hur hon vill belönas. Jag har läst om detta - attd et är bra att veta vilken belöningsform som hudnen föredrar, men har inte kunnat se någon särskild skillnad på Speja.

Jag vet att Joy tycker att dragkamp är det absolut bästa som finns. Att pipleksaker är sanslöst mycket roligare än solida gummigrejer. Att tennisbollar egentligen inte är särskilt kul och att intresset för rörliga föremål är mycket större än de som ligger stilla. Hon griper fort och lätt, vänder på en femöring och har liten önskan att behålla bytet. Kel och gos är extremt uppskattat!

Just föremålsintresse ska bli väldigt spännande att se om vi får någon "diagnos" på under söndagen. Oxch så ska det såklart bli spännande att se om Joy skiljer sig från sina syskon så som hon gjorde under valptiden!

1 oktober

2009-10-01T22:52:00.004+02:00

Joppelin har idag tränat:

-Stoppsignal.

-Stoppsignal följt av handtecknet "höger" (från där hon satt var det tre meter till leksaken som var belöningen - så att ni inte tror att det vi gör är avancerat...)

-Fotgående och sidoförflyttningar. Både i koppel och utan.

-Helt om halt. (varv på varv på varv, byt håll, igen, igen, igen...)

-Stadgeträning ("elaka" snabba svoschande kast tätt intill sittande och fotgående Joppe)

Jag har en fantastiskt talangfull, mjuk, påhittig, glad, energisk och rolig hund som njuter av att träna. Hon är snabb som blixten och jag blir hela tiden full i skratt över hur härligt hon jobbar!

"Problemet" -som egentligen inte alls är ett problem ännu utan en sak vi övar- att hålla det hon har i munnen lite längre innan hon spottar det på mina fötter -fick jag ett genombrott i idag.

Såhär gick det till: Jag satte Joy, lade en leksak formad som ett ben -en larvig pipleksak jag köpt enbart för träningsskoj- mellan oss och kallade in på kort avstånd. Hon norpade med sig benet precis som hon skulle och kom med fin fart rätt in mot mig och höll i hela vägen och bjöd upp saken bra. Testade igen och igen och berömde, och samma fina beteende upprepade sig. Intressant.

Jag "övar" just nu mycket inomhus med att varje gång Joy har något i munnen och kommer och visar oss så berömmer jag extra mycket men engagerar mig inte i henne, inte så mycket att hon engagerar sig "ännu mer" i mig och droppar det hon bär på. Fungerar fint och jag märker att hon blir en alltmer "apporterande" hund i vardagen!

Förut har jag inte kunnat se något mönster, hon har gjort ömsom rätt ömsom fel med olika saker och i olika situationer huller om buller så dagens övning är nog något jag kommer försöka "lära in" så att beteendet sitter i ryggmärgen. Sen ska vi börja med enkla markeringsövningar och jobba med sök och linjetag och däremellan träna trippelt så mycket stadga och passivitet. Tjohej!

Mysigt!

2009-09-28T21:25:00.003+02:00

Allt som oftast hamnar vi på vardagsrumsmattan.... något man får leva med när man valt att inte ha hundarna i möblerna!

Joy är bedårande gullig och har nu stärkt sina kort hos A. Han sitter allt som oftast som på bilden och myser med den lilla damen. Nio månader vuxen är hon inte alls lika "klar" som syrran Mondi som visst startat på workingtest i helgen, och det med finfint resultat. Vi säger grattis!

Jag har satt Joy i lite mer jobb nu, vi varierar promenaderna med små sök och stadgeövningar. Stoppsignalen börjar sitta, även på ca tio meters avstånd. Yay! Någon direkt apportering är det ännu inte, mer lek åt det hållet, samt att jag ställer stora krav på fotgåendet och följsamheten i förflyttningar. Om två veckor är det FART-test, vilket jag verkligen ser fram emot. Lagom till det tror jag att Joy snart går in i höglöp. Min gissning är att löpet går igång i morgon...

Speja då? Jovars, hon har det bra! På torsdag ska det tydligen jagas fågel i Gnestatrakten och pappa är stolt hundförare...

Underbara hund!

2009-09-22T13:14:00.003+02:00

Joy - Vilken lycka!
Fantastisk vilja att samarbeta, lätt att lära, uppmärksam på mina signaler, intensiv i arbete.
Kanske en enmanshund...eller bara just nu en krävande unghund som blommar ut!

Ensamhunden

2009-09-17T21:52:00.002+02:00

Ensamhunden Joy har genomgått en förändring. Hon visar nu sitt fulla register av de attraktiva egenskaperna. Hon väljer rätt, hon lyckas fokusera på en sak i taget (mestadels). Hon är kul. Hon är uppmärksam. Hon vill göra rätt. Och hon är fantastisk mysig när inget annat är ivägen och gör henne splittrad.

Efter samtal med bästa kennelmamman igår har jag tagit ett kliv till i Joys utbildning. Det är dags att hon får börja jobba. Idag var vi i Hagaparken och hämtade dummies i ett litet sök. En dummy så att det inte fanns något att byta med. Och så tränade vi stoppsignal på nära håll med godisbelöning. Kul tycker Joppe!

Hon visar spontana och fina upptag i full fart, men avlämningarna funkar inte som jag vill ha dem ännu. De fungerar heller inte inomhus, men de fungerar "tillräckligt" för att jag måste börja låta Joy jobba lite större. Det är det här med att hålla fast som inte fungerar riktigt, utan jag får dummyn på fötterna. Det lossnar säkert inom kort, det är jag övertygad om.

Mamma rapporterar att Speja njuter av livet och att hon får stanna så länge som vi vill ha henne där. Hm, klart vi vill ha vår fina tjej tillbaka, men ett litet tag till får Joy vara ensamhund och briljera med sina fina egenskaper!

Fint besök!

2009-09-14T12:25:00.003+02:00

I morgon bjuder jag Mattias på middag, kul att hans jobb ser till att vi ses! :)
Det var alldeles för länge sedan vi hade vår grymma helg i Dalarna... ska bli kul att höra allt om livet och hundarna, man uppdaterar varann för sällan även om man försöker hänga med i svängarna på hemsida och blogg.

Kul ska det bli!

Speja får semester

2009-09-13T09:52:00.002+02:00

En skön helg hemma hos mamma och pappa är snart till ända. Jag skulle ha åkt och tittat på jaktprovet, men det blev inte av. Har istället gått långa (nåja, allt är relativt) skogspromenader och plockat svamp. Nu ska jag klippa Spejas klor innan jag lämnar kvar henne här för välförtjänt semester.

Med till Sthlm tar jag demolitionanddestroyJoy. Det är hennes nya namn eftersom hon är i en hemsk fas just nu. Ska bli skönt att få ägna henne full uppmärksamhet och det ska bli intressant att se hur hon svarar upp mot detta. Förhoppningsvis kan vi stärka bandet och kontakten oss emellan. Ser fram emot när vi ska FART-testa i oktober och få lite mer handfasta tips om hennes inlärning.

Just nu är det en sak som är högt prioriterad när det gäller henne och det är impulskontroll!

Teambuilding och rangordning

2009-09-06T22:37:00.003+02:00

Hoppsan, det låg visst två A4 på buren. Inte vilka som helst, utan de som talade om att jag och Speja är näst sista reserv för Eskilstunaprovet kommande helg. Vi kan väl säga att chansen att starta är ungefär lika stor som möjligheten att läsa informationen.

Giv mig styrka...

Jag har en actionplan vad gäller Joy. Till helgen åker jag ändå till Eskilstuna och hem till mor o far. På söndagen tar jag endast med mig lilla damen tillbaka, Speja får välförtjänt semester och kan koppla av och bort från den lilla terroristen som mer och mer tar över. Förra helgen övergick bus mer och mer till rena uppgörelser, som jag var rädd skulle leda till veterinärbesök. Jag har vid valda tillfällen gått in och avstyrt Joy när hon är för jobbig mot Speja och Speja inte sagt ifrån. Detta har mer och mer blivit ett problem. Joy leker hårt och respektlöst, kastar sig på Speja vid valda tillfällen, så mycket att jag nu inte har dem lösa samtidigt på promenaden. På det sättet har jag hela tiden koll och kan avstyra Joys utfall mot Speja, och det behövs.

Jag upplever att Speja gör allt för att gå undan, springer fram till mig, och vill inte gå från min sida om Joy är lös eftersom hon "vet vad som väntar" och verkar ha insett att hon inte kommer vinna fighten. De duster som har varit har antingen slutat "oavgjort" eller med fördel Joy och som sagt så var jag rädd att det skulle behöva sys sist. Inte kul! Därför får Speja semester och jag och Joy får mer tid att bygga relation bara vi två. Vi ska inte göra några avancerade moves då vi närmar oss könsmognadsfasen, men däremot ska vi jobba på grunderna och köra teambuilding. Hur det blir när Speja kommer tillbaka om ca en månad får vi se. Någon som har några bra tips på lager??!!

Joy posar

2009-09-01T22:34:00.005+02:00

Och där tog tålamodet slut när man bara är åtta månader.

(Den uppmärksamma har sett att Joy har förbrukat sitt förtroende som vuxen. Buren har packats upp. Jag vill inte ens tänka på den där dagen igen, jag var så arg, så arg så arg... När nästa sak går sönder (för det lär den väl göra) funderar jag på att göra en lista över allt som Joy demolerat. Kanske är hon nu uppe på sitt tänkta marknadsvärde? )

Elitstart i Arvika (värsta långa berättelsen!!!)

2009-08-23T15:19:00.025+02:00

Avresa direkt efter jobbet på fredagkväll. Regnet öste ner, hårdare och rikligare ju närmre Örebro jag kom. Det var tacken från min gamla universitetsstad... Handlade en pizza, lite diverse fika för lördagen och begav mig till kompisägda villan ca två mil utanför stan. Där i det tomma huset (värdpar med gul jaktlabbe var i dalarna för kräftfiske) hade Joy the time of her life. Massa nya leksaker att galoppera omkring med och visa upp!

Gick och lade mig ganska tidigt och lät Speja sova i sängen som ett försök att smöra in mig inför provstarten... (Värdparet hade berättat var hundar fick vara och inte vara, då inga hundar får vara i sängen hemma hos oss tog vi tillfället i akt Speja och jag. Joy låg nöjd i biabädd på golvet och verkade inte alls avundsjuk på mamma -hon hade fullt sällskap av alla leksaker.

Lördag morgon kom och jag lastade in hundarna efter frukost och morgonpromenad. Vad jag inte lastade in var mina två koppel, som jag smart lagt på motorhuven. De ligger någonstans i skogarna kring Örebro nu...Grattis Örebro! (att de fattades kom jag ju på långt senare, men ändå). Vår bil har navigeringssystemet inbyggt och när jag knappat in Arvika blev jag inledd på två mil på grusväg innan jag till slut hamnade på asfalt. Phu, tur att jag hade tagit god tid på mig, särskilt när gps:en ledde mig fel ytterligare en gång på vägen. Ibland vill man bara ha en karta och bestämma själv!

Kom fram till provplatsen med god marginal, gick ett par vändor, visade upp papper för provledningen och hörde mig för om upplägg. När jag lämnade hundarna öppnade jag luckan och låste båda hänglåsen.

Jag blir inte nervös av att tävla med hundarna, jag blir snarare laddad och fokuserad på enbart det. Detta gör dock att allt annat runtomkring liksom blir lite ostyrigt och ofokuserat (som ovan med kopplen) När jag skulle hämta Speja för själva provet hade jag två låsta hänglås och ingen jäkla aning om vart jag gjort av nyckeln. Jag trodde jag hade stoppat den på mig, men efter att jag vänt ut och in på alla fickor och fack och inte hittat den började jag ana att jag lagt den på något annat smart ställe. Letade på säten i bilen, i väskorna och i kläderna igen. Utan resultat fick jag helt enkelt fälla ryggen på baksätet och få ut tävlingshunden den vägen.

Ingela var lika glad som alltid! Hon önskade oss lycka till och alla provdeltagare fick grillad korv som lunch innan det var dags för min och parkompisens start direkt efter lunch.

Speja och jag gick i par med Kent Palmgren och hans egna uppfödning, en Flat-tik vid namn Maja (Feedback's Saint Mary). Vi snicksnackade lite innan start, önskade lycka till och sen var det dags!

Jag drog startordningen och fick vara nr 1, vilket betydde att jag och Speja skulle inleda provet och hämta första dummyn, sen går man ju tillsammans och växlar provet igenom.
Provet startade uppe på en höjd, inne i skogen. Vi ställde upp och det gick ett skott med kast och sedan vände skytten och sköt ett skott bakåt som motivering till dirigering. Markeringen skulle ligga och jag fick vända helt om och skicka Speja uppåt längre upp på kullen på ett rakt linjetag. Det fanns en snitsel, men hundarna behövde komma upp och över krönet för att hitta dummyn. Det var otroligt skönt när Speja villigt vände med bort från markeringen och med god effektivitet fick hem dirigeringen. En omvinkling när hon föll ner något långt åt höger och sen var dummyn hemma.

Upp på kullen ligger dirigerinsdummyn!

Maja hämtade sedan markeringen och vi bytte plats och samma scenario upprepade sig. Markeringen var på nära håll och hamnade vid en trädstam, i blåbärsris. Skott och kast kom i princip samtidigt och kastet var lågt och snabbt. Det var svårt att se om hundarna markerade, särskilt eftersom skytten hamande lite i vår linje, men jag trodde Speja hade koll på läget. Efter att Maja och Kent fått hem dirigeringen sände jag Speja. Hon hade inte markerat så bra som jag hoppats utan flöt iväg för långt åt sidan. Jag fattade då beslutet att snabbt få hem dummyn och styrde henne mot rätt område. Fel eller rätt... ja, det kan man tycka olika om, men jag ville ha in "bytet" effektivt.

Nu fick vi gå på "linje" med skytten framför i mitten några meter, sedan kom skott - kast och skott kast åt vardera hållet. Nu skulle vi ta varsin dummy, den som hamnat diagonalt från oss. Jag stod till vänster och Kent till höger, domaren framför oss och skytten ännu några meter framför. Jag hann bara förstå att "SHIT, SHIT, SHIT! skytten skymmer oss helt för andra kastet" när skottet gick och kastet kom. Dummyn landade i exakt linje med skytten och eftersom kasten var så låga var jag övertygad om att Speja missat den.

Maja skickades först och kom efter hjälp hem med sin dummy (de var luriga dessa!). Jag riktade Speja noga mot hörselmarkeringen, men precis som jag misstänkte hade hon inte haft en chans och fick styra henne rätt. Jäkligt irriterande! Vi bytte sedan plats och samma procedur med skott och kast hände igen. Jag fick skicka på den vänstra (nejade kort den högra, närmast oss och sist kastade) och skickade på den vänstra. Denna hade Speja markerat och hämtade hem lätt utan hjälp. Phu! Maja fick hem sin dummy och sen var det promenad nerför en lång slänt.

Vi gick nerför slänten, sedan fick vi stanna till. Skytten fortsatte ner, det började visslas med ankpipor och det gick av några skott. Sedan fortsatte vi ner till platsen för söket. Här nerför hade Speja kommit igång och insett att vi var på prov. Fotgåendet blev dåligt och hon ville framåt. I det läget får man bara bita ihop, försöka väsa till där man kan och hålla god min samt skynda sig att sätta ena foten före den andra för att hänga med i tempot ;) (suck!)

Nu kom man ut från skogen och fram till vattendrag med gungfly och sankmark runtomkring. Här skulle söket och provets vattenarbete göras.

På ett stort område, både brett (runt hela delen av viken, på den stående bilden nedan kan man dra gränsen ungefär på mitten, så brett var söket) och djupt område skulle det ligga 12 dummys utplacerade. Brett till vänster, men inget skulle ligga uppåt i skogen till höger om oss, däremot ut på djupet rakt fram. Speja skickades först och fick snabbt hem en, Maja skickades och tog hem en dummy som bara låg några meter bort, Speja tog snabbt ytterligare en och sedan Maja en.

Speja tog för sig bra av marken, som sög rejält på krafterna och fick vind på en dummy placerad på en friliggande ö mitt i viken, och norpade den. Det var nummer tre. Maja skickades ut, och efter en stund skickades Speja ut igen så att hundarna sökte samtidigt. Nu var de båda ganska trötta, Speja ställde sig och frågade vid ett par tillfällen och Kent fick mana på Maja. Det blev lite "simturer" och koll på gamla redan hämtade legor från Dummys. Speja kom tillbaka tom en gång och jag skickade ut igen. Till slut fick både Speja och Maja in varsin dummy till och vi kunde fortsätta söket. Nu jobbade hundarna inte längre växelvis utan samtidigt ute i markerna.

En svårighet med söket (utöver den tungsprungna terrängen) var dirigeringsplatsen för vattendirigeringen. På bilden ovan syns i mitten av bilden ett ljust dött träd, där uppe på land ligger dummyn för vattendirigeringent. Vi var tillsagda att vända hundarna senast vid den ljusa stora björken till höger, då söket var utbrett dit men inte längre.

När hundarna jobbade samtidigt hände det därför att endera jag eller Kent blåste stopp och riktade om åt höger för att inte komma för nära dirigeringsdummyn, detta slet lite på hundarna och jag tyckte att Speja blev ganska påverkad vilket gjorde att hon stannade upp i söket och kollade på mig ganska mycket under en period. Kent och Maja hade också lite problem med att hon var borta länge och sen plötsligt kom fram från skogssidan bakom oss därifrån vi skickade hundarna. Nåväl, båda hundarna jobbade upp sig igen efter sin sega period och vi fick in 5 dummys var innan domaren bröt oss. (Vid det laget var Speja fullständigt slut, men jag är nöjd över att hon fortsatte att jobba, vissa hundar la av helt och badade istället för att försöka)

Speja och jag fick gå och sätta oss bakom skymslet man ser på bilden ovan och vänta medan Kent och Maja fick hem vattendirigeringen på ett fint sätt. Sedan var det dags för dubbelmarkering på vatten. På bilden ovan skymtar man två vikar, markeringarna gick på djupet i varsin vik med den sist kastade på längst avstånd. Underbart skönt att se hur Speja spikade dessa trots tröhheten. Chop! Chop! bara - sen var de hemma!

Efter det blev det vår tur på dirigeringen. Eftersom Speja spanat åt det hållet och vädrat som om hon fått vind på den från söket tidigare (men tagit min signal att gå tillbaka åt höger) trodde jag att hon hade koll. Valde att sända henne lite snett åt vänster (längre att simma men från rätt sida vinden enligt vassen) och hon tuffade på bra en bit. Sedan tvivlade hon, vände på en femöring medan jag övertygade med Ut, Ja och bra! Fick stötta henne något mer än jag önskat över överfarten, kanske var tionde meter för att upphöra helt med stöttning när hon fick vind av apporten från kanske 25 meters håll.

Efter upplocket tog de flesta hundar landvägen tillbaka vilket domaren aldrig sa något om, tror till och med det nästan gick fortare då de kunde springa på. På tillbakavägen sköts Majas dubbelmarkering som Speja faktiskt stannade och markerade hon med från andra sidan viken (det tyckte jag var bra, såg inte många hundar som gjorde så på eftermiddagen! Hunden ska ju ha koll på allt som sker på området). Maja hämtade hem sina vattenmarkering efter lite tvivel på den på djupet och snipp snapp snut så var provet slut!

Jag var mycket nöjd med att Speja gått igenom provets alla delar och löst alla uppgifter, även om det var nedrigt med hur det blivit uppe på markeringarna i skogen. Domarens öppna kritik om Speja berättade att hon var en trevlig arbetsglad hund med mycket jaktlust. Att hon var stadig, följsam och uppmärksam på mina signaler. Att vattenarbetet var utmärkt, att hon i många delar var effektiv men att han hade önskat se mer precision på landmarkeingarna samt att uthålligheten kunde varit bättre på söket. Han tyckte att helheten var så pass bra och att hon jobbade upp sig fint igen på söket att det absolut var ett prisvärt arbete!

Mycket nöjd och glad med detta gick jag tillbaka till bilen, gav båda hundarna mat och hittade nyckeln till hänglåsen! Exakt där den ska vara, i facket ovan instrumentpanelen...(jag hade alltså placerat den där och inte lagt nyckeln i fickan som jag trott....döööh!) Fokus på hunden och jobbet som sagt...

Sedan plockade jag ut Joy, övade fotgående och la henne sedan avsides vid min ryggsäck för passivitetsträning. Snicksnackade och återberättade för Ingela och kikade på andra hundar. Joy skötte sig kanon, förutom att hon tuggade sönder ett spänne på ryggsäcken, men hellre sån sysselsättning än pip! Lämnade henne och följde ett par åt gången, vilket tog en timme.

Det blev en härlig eftermiddag och jag såg flera duktiga hundar och förare gå igenom provet. Markeringarna i skogen fortsatte att ställa till det för många och söket sög musten ur i princip alla hundar. Efter att jag sett flera hundar få in 3 och 4 dummys blev jag mer och mer nöjd med Spejas och Majas vardera 5, även om det innebar att det var två stycken "fingerade skadeskjutna fåglar" kvar i området när vi fick avsluta (vilket domaren sa på vår "gemensamma" kritik)

Joy passade på att bada. Hon trivdes sen rejält med att bli torkad, min marathonhandduk från 2007 blev en juste kappa och hon poserade glatt.

Efter prisutdelningen, där vi fick vår trea och blev glada för den! försökte jag fota guldklimpen, men hon satt med näsan i vädret och liksom sa "det där du fördsöker med nu är under min värdighet, jag sitter som jag sitter och så är det med det". Suck, bilden ovan var det bästa jag fick till.

Den uppmärksamma har sett att det figurerat ett rött retrieverkoppel på bilderna. Tack Ingela för lånet!
Av 2o startande hundar ( tio par på en dag - bra jobbat provledningen! ) gick faktiskt hela 18 till pris. Den norska domaren Torsten Rudi (med tyskt u som jag ej får till) pratade kort om detta vid prisutdelningen; "jag vet inte om provet var "hyggligt" eller hundkvaliteten ovanligt hög idag, men vi har sett provets svårigheter och vi har sett gånger då arbetet inte är helt med guldkant. Däremot har de allra flesta hundarna genomfört provet på ett på denna nivån och svårighetsgraden övertygande sätt, löst de svåra bitarna med hjälp av sina förare och vid önskvärt på självständigt sätt och jag är därför övertygad om att de håller måttet och ska ha pris!"

4 hundar tog varsin etta! Grattis till er!
(Moorman's T juniper, Searover Ruffling Konrad, Searover Ruffling Thea (som redan tagit tre ettor i elitklass men saknar A-provbetyget för sin titel) och provbäst: Rockdove's Little Big Man - längst till höger på bilden)

4 hundar klarade nålsögat och fick en tvåa! (här säger jag särskilt grattis till Quinlines Hera Hunter med matte Kristina)

10 hundar fick således en trea med sig i bagaget hem från det supertrevliga Arvikaprovet där varje startande bjöds på grillad korv i mängder, gemytlig stämning, trevliga men sugande marker och fint väder! Hit åker jag gärna igen! Parkamraten Maja då? Jo, hon hörde också till gruppen som jobbade ihop en trea.

Och att jag kom hem först 00.15 efter att ha stannat till slutet och prisutdelningen trots 40 mils hemresa och tycker att det var värt den sena timmen säger mycket om hur glad jag är att jag anmälde och åkte.

Generalrepetition på Wij

2009-08-21T16:27:00.004+02:00

Igår övertygade Speja mig om att starten i elitklass inte är en helt dum idé. Detta genom att vara fint i hand och ta hem kluriga vattendirgeringar med störningar runt om. Sweet!

Joy hade kul på sitt sätt. Tror att dennis hot dogs är det mest spännande närsökningsgodiset hon varit med om. Där snackar vi fokus! Även fotgåendet och lätt stoppsignalsträning gick fint. Att ligga still och vara tyst och vänta fungerade också, efter att jag varit och sagt till på skarpen en gång när den lilla damen protesterade högljutt. Det artar sig!

Efter en snabb sushi är jag på väg till elitprovet i Arvika. Jag vågar inte gissa att jag har någon bra täckning på mobilen, men säger åt prinsen att uppdatera så fort jag får tag i honom efter lördagens start. Kring lunch kan ni börja hålla tummarna, vi har katalognummer 9!

Bajs!

2009-08-21T16:22:00.002+02:00

Om en timme (på ett ungefär) packar jag in det sista i bilen och gasar mot Arvika!
Trött som tusan är jag eftersom Joy sett till att förstöra nattsömnen för oss. Redan igår morse inledde hon med att pipa och dumam jag tog inte det på allvar - resultatet blev att prinsen fick torka diarré och jag sedan moppa golvet i hallen. (Jag kräks om jag beblandar mig med såna där kroppsvätskor...så A som är mindre känslig fick göra grovjobbet. Värsta bra killen!)

Under dagen var hon ute mkt och klarade sig fint, och på kvällen verkade problemet vara löst. Inatt väcktes jag av prinsen; det luktar! Jodå, ny hög i sovrummet... och jag fick gå ut och knata runt kvarteret ett par varv med hunden meadan han torkade upp. Och sen i morse... igen. Suck.

Det värsta är ju att vi ska vara på resande fot hela helgen så det blir svårt med specialkost i form av ris och fisk elelr dylikt. Hon är pigg och glad och äter med god aptit, så någon direkt fara är det nog inte, men ändå synd om henne om magen inte fungerar som den ska.

Update

2009-08-19T09:32:00.002+02:00

Här kan ni läsa om husvisningen....och här se huset. (som jag inte får köpa för prinsen. Typiskt!)

Och som svar från kommentarer i förra inlägget: Ja, det är så man ska bo! ...vi jobbar på det...

Mer tokeri

2009-08-18T08:16:00.002+02:00

Hej hallå!

Appropå tokigheter som i förra inlägget... ikväll ska jag och A kolla på ett hus. Ett hus som ligger precis passande där vi vill bo. Uppe på ett berg, nära vatten och med skogen runt huset. Med jättenära och braiga vänner 3 minuters promenad bort. Hela sommaren har A tyckt att vi ska flytta till berget, så pass mycket att han fått mig med sig, mer elelr mindre. För någon vecka sedan visade det sig att ett hus på berget blivit till salu. Exakt samma vecka som vi fick vårt kök klart och sa till varann; Nu ska vi bara bo här, så skönt det ska bli!!!

Nåja. Inget mer sagt, inget mer bestämt än att vi faktiskt ska gå på visningen ikväll. Med till trivsamma Tyresö åker såklart hundarna, jag planerar att skicka Speja på några linjetag efter visningen och "övertalningsmiddagen" hos vännerna J och N.

På fredag åker jag mot Arvika, stannar i Örebro för övernattning och fortsätter sedan på lördagen. Perfekt att provledningen satt upp två tider för genomgång av provet, det gör att jag slipper åka i ottan!

Ett steg fram, ett steg bak

2009-08-13T18:26:00.003+02:00

Ösregn gjorde att jag ställde in resan till Wij och kvällens träning. Dåliga saker bör blandas upp med goda nyheter; jag har kommit till rätta med mitt tidsmässiga och logistikproblem med hundar och luncher. En ny tjej är hittad, nu håller jag tummarna att allt ska funka toppen!

Förresten... Speja o jag ska starta på elitprov nästa lördag... crazy me!

Hundpassning sökes!

2009-08-10T21:54:00.001+02:00

Känner någon en bra och ansvarsfull person, student, deltidsarbetande, förtidspensionär eller bara ledig tjej eller kille som skulle kunna jobba för mig och gå ut med hundarna kring lunchtid i vasastan? Min duktiga dagmatte Stina börjar ny dansutbildning och det börjar bli bråttom att fylla hennes plats! Tips mottages tacksamt!

Obs, hunddagis är inget bra alternativ för oss, även om det säkert kan vara en passande lösning för andra.

Tack Joy - idag gav du glädje

2009-08-09T19:18:00.004+02:00

Som jag har tvivlat. Och jag kommer säkert tvivla, bli negativ, slita mitt hår och blinka bort arga tårar över underbart rara och roliga hunden Joy igen men IDAG så är jag bara nöjd.

Valpträff med kull 10 och det vankades blodspår, vattenapportering och allmän avstämning. Jag har under några veckor efter kennelträffen känt mig ganska deppig vid tankarna på Joy och hennes framtid. Jag har tyckt att det är en kul, supermysig och trevlig hund, men befarat att hon inte kommer hålla som tävlingshund. Hon "går lätt igång" till synes utan anledning. Hon har mycket temperament vilket leder till att hon registrerar allt som händer och rör sig i hennes omgivning. Att ta in så mycket ny information hela tiden har gjort henne splittrad och lättstressad. Hon reagerar på saker i sin omgivning med lust och aktivitet. Jättekul om man vill ha en glad och sprallig hund som ska följa med på diverse upptåg, men inte lika kul om man vill ha en lugn, stabil, stadig apportör som lägger krutet på att få hem varenda apport.

Jag har tvekat på hennes förmåga att sortera bland intrycken. Har tyckt att hon har onödigt svårt att fokusera och koncentrera sig och att hon är svår att nå i både lugna och röriga miljöer. Jag har tänkt tankar som att "ja, hon kan väl i värsta fall omplaceras". Det är sant. Det handlar inte alls om att jag inte gillar hunden - för det gör jag, hon är en KUL hund. Gullig, rar, snäll, pigg och påhittig. Och smart. Men det handlar om att om man lägger ner tid, pengar och energi på en aktivitet så vill man att det ska betala sig tillbaka. Det lär inte bli i pengar men det är trevligt om det sker i bravader/bedrifter. Jag har helt enkelt haft svårt att tro att hon nånsin får sakerna på plats.

Idag hade vi som sagt valpträff och Joy chockade mig genom att vara kontaktbar, lydig, förhållandevis lugn och faktiskt - fokuserad! Hennes sätt att vara idag övertygade mig om att det absolut inte är läge att lägga ner den energi och all den tid som jag trott jag ska behöva lägga ner - och idag tror jag också att resultatet kanske kan bli en riktigt bra hund.

Vad gjorde hon då som var så speciellt?
Svårt att sätta fingret på, men här kommer korta punkter:

*Hon kunde samla sig och ta in mina signaler om att varva ner när hon stressade upp.
*Hon sökte kontakt i lydnadsövningarna.
*Hon litade på att jag berättade för henne vad jag ville skulle hända.
*Hon hade mandelformade ögon med lugn och stadig blick.
*Hon fokuserade stundtals helt på mig.
*Hon stressade inte igång av de andra hundarna på samma sätt som hon gjort förut.
*Hon hade kul och var stadig på samma gång.
*Hon simmade rakt ut genom vass, greppade, vände på en femöring och skulle hem till mig.
*Hon var nogrann och hängde i när hon spårade, även om hon inte var särskilt systematisk, eller totalfokuserad så tog hon upp spåret på nytt när hon tappat det och hon drog inte iväg på egna äventyr. (även om blåbär såklart var gott att mumsa på mellan varven)

Det är ju supermycket jobb kvar men idag är jag GLAD att jag valde den galna tikvalpen som var högt och lågt och överallt. Får jag ordning på all denna lust att jobba och göra så har jag en kanonhund. Det är min fasta övertygelse och idag fick jag äntligen känna att det jag gör med Joy faktiskt FUNGERAR. Sen att det kommer ta lite tid, det kan jag köpa då, när jag får kvitton på att vi är på rätt väg.

Torsdagsträning

2009-08-07T08:10:00.002+02:00

Nu får jag skämmas! Visst åkte jag och tränade båda hundarna. Visst fanns det tillfällen att ta finfina kort - om man hade haft kameran med sig! Jag glömde den i stressen med mellanmål, packning, säga hej till Prinsen och komma iväg så fort som möjligt.

Det var synd, för det var en fantastiskt fin kväll! Jag körde Speja på vattendirigering, egentligen lite för enkelt för elitklass, men precis vad hon behöver, att bli säker på att gå rakt ut till okänt mål som vi inte motiverat upp så mycket. Det gick fint och jag tror att vi stärkte upp henne i övertygelsen att bara tuffa på i den riktning jag pekar. Toppen! Även stoppsignalen på vatten, som jag fick testa på första skicket, fungerade bra även om den inte är lika fin som den jag jobbat ihop på land.

När det var dags att gå bakom skytt för mer arbete i viken stressade hon upp sig och pep lite när jag gick bakom andra par, så då var det vändningar och fotgående. Inget jobb vid pip!

Joy satt i bilen första timmen eftersom jag kände att det skulle bli för länge för henne att vara med nere vid träningen, men när jag hämtade ner henne tyckte jag att hon skötte sig bra. Jag övade lite fotgående efter att hon vant sig vid platsen. Jag lade undan henne en bit bort men fortfarande i kontakt med resten avgruppen och det skötte hon fint. Lade sig ner efter en stund och jag hörde inte mer än ett enstaka gnäll just när hon la sig och konstaterade; jaha, här händer det alltså inget! Kändes bra att hon sett den platsen och tagit det lugnt där en gång när vi ska tillbaka till samma ställe på söndag för valpträffen.

Hur det ska gå med diverse apportering blir dock en annan fråga. Jag har fortfarande svårt att få henne att hålla fast apporterna. Hon griper bra, men börjar sen strula med huvudet och vill göra lite som hon tycker. Ett lugnt hållande när hon är stilla är det inte tal om. När hon går kan hon hålla i, men hon siktar snarare ner mot golvet/marken än bjuder upp dummien mot mig när jag kallar henne till mig (i koppel). Har svårt att få upp blicken på henne överhuvudtaget och när jag använder mig av anann dummie/föremål att locka upp henne kan hon skifta blixtsnabbt och släppa det hon har i munnen. En svår balansgång som jag hoppas få lite hjälp av Anita med. Med Speja lärde jag in avlämningarna i min hand i lårhöjd med godis, men jag är tveksam om det kommer att fungera med Joy. Kanske värt att testa ändå?

Någon som känner igen problemet och har tips?
(Upplever inte att hon har svårt att hålla i saker intill mig, utan det är själva uppbjudningen som inte existerar överhuvudtaget)

äntligen hunderi!

2009-08-06T16:46:00.002+02:00

Strax bär det iväg till Bålsta och träning på Wij!
Ska bara cykla hem, ta mig ur den lilla svarta och kavajen och susa iväg!

ska försöka få med mig kameran denna gång. Och sen faktiskt knäppa några bilder...

Semester ger tid till hundträning

2009-07-29T21:02:00.002+02:00

Idag har jag drillat Joy ordentligt i fotgåendeskolan med riktigt fint resultat.
Vi har också tränat stoppsignal och inlevereringar. Två långa promenader har det blivit och jag tycker att det "problem" jag skrev om tidigare har blivit bättre.

Speja fick stå tillbaka lite idag, men det ska tas igen inom kort.

Mor och dotter, ganska lika nu! Joy sitter till vänster...

Brorsan!

2009-07-29T20:41:00.003+02:00

Idag har jag, Speja och Joy träffat storebror med familj och stiftat bekantskap med den gula hanvalpen Egon. Nu finns det inte mindre än fyra hundar vid familjesammankomsterna framöver. En strävhårstax (mammas o pappas), mina två svarta och brorsans gula labrador!

Min storebror med sambo har slagit till på en gul jaktlabradorhane från Happy birdhunters kennel. Ingen mindre än Garronpoint Mole är pappa till kullen vilket gör våra hundar ttill halvsyskon.

EGON visade sig vara en mycket lugn och försynt herre, ja, den lugnaste labradorvalp jag någonsin träffat. Han såg förskräckt men lite nyfiket på tok-Joy men gav sig inte ut på några utflykter med henne. Vi får se vad som framtiden bjuder, men just nu skulle han enkelt kunna liknas med tjuren Ferdinand. Man kan sammanfatta dagen med att jag inte såg det blekaste av något släktband (vilket jag såklart heller inte väntat mig, men det kan ändå konstateras) och jag önskar att jag hade lite mer av Ferdinand i Joys genbank...

Tips?!

2009-07-25T23:24:00.002+02:00

Jag har problem med Joys koppelgående!

(problem är ju relativt, men ja, jag upplever att det inte är helt så skönt och kul och trivsamt att promenera med minahundar som jag vill att det ska vara)

Ordet "fot" jobbar vi på att befästa, jag vill ännu inte ha henne under det kommandot för långa sträckor, men jag vill att hon går vid sidan av mig eller bakom vid koppelgående, inte två steg före. Detta har jag haft ett "ungefärkommando" på som heter "här". Jag tror mig veta att joy "förstår" kommandot "här", men ändå så blir promenaderna små kamper där jag upplever att jag tjatar och hon slutar bry sig. Värst är de när jag även har mamma speja med. Då funkar det fina lugna gåendet först i slutet av promenaden. Det är inte så att de hetsar varandra att gå först, Speja går snarare bakom mig änm vid sidan nuförtiden så Speja är inte direkt hetsande, ändå så blir det så att lilla damen trippar på alldeles för fort. Less på att bråka, less på att bevaka varje steg och göra korrigeringar. Har nån något tips på hur jag effektivt får slut på det hela?

jag vill helelr inte nöta på "fot" kommandot!

Har börjat gå med kopplet bakom benen, då blir det en naturlig korrigerin av att kopplet sträcks när hon är på väg framåt, samtidigt är det mindre skönt i knävecken... Hjälp?!

Semester

2009-07-22T16:41:00.006+02:00

Härlig och lyckad kennelträff i Norberg där jag fick damma av Speja och fick tips på hur det lilla yrvädret Joy bäst ska hanteras.

Vattnet stod högt, men vi kunde ta oss vidare, ända ner till de djupa smålandsskogarna!

Där renoverades skorstenarna ordentligt. De revs och murades upp igen. Jag och hundarna höll oss dock på gräset. Jag lät dagarna gå och varierade pockebokläsning med att träna en hund i taget, två korta pass om dagen för Joy och minst ett pass om dagen för Speja. Tonvikt på långa dirigeringar med störningar och stoppsignaler för Speja (funkar grymt bra nu!) och korta koncentrationsövningar för Joy. En början till inlärning av stoppsignal hann vi också med.
Sen kom vi hem... och hundarna har fått stå tillbaka för den sista renoveringen av köket. Jag har en semestervecka kvar och då tänkte jag ta tag i hundtränandet igen!

Shopping inför helgen

2009-07-09T23:20:00.003+02:00

Idag har det regnat sådär galet mycket som det inte borde få göra. Inte i juli, å andra sidan så startade jag min semester idag klockan 16 så jag hoppas att det vänder från och med nu!

Under dagens långlunch (pga planerat strömavbrott på jobbet) hann jag "kitta" mig inför helgens kennelträff. Det blev två par långbyxor och ett par shorts. På Intersport hade de rea på haglöfsbyxor så det blev ett par gröna där, och så ett par svarta från everest. Min kroppstyp funkar dåligt i de annars superhärliga Lundhagsbyxorna med stretchig förstärkning på bak och knän. jag har för långa ben, för breda lår men samtidigt för smal midja för deras modell... skumt! Dessvärre kommer jag väl bli blöt av regnet i helgen, mitt regnställ har sett sina bästa dagar. Jag satsar istället på flera ombyten så att man kan ta på torra kläder allt eftersom.

I morgon går jag en sväng till apoteket för myggmedel och ett fästinghalsband. Mina betonghundar ska ju nu vistas flera veckor i sträck i grönskan och då behövs ett bättre skydd än min dagliga genomsyn. Planen är att sätta halsband på Joy men låta Speja få "glida med" på den behandlingen. Det vore lönlöst att sätta scalibor på Speja, det halsbandet skulle vara avtuggat inom en kvart och med tanke på hur mkt Joy klänger på sin mor kommer hon nog se till att även Spejas päls får del av fästingmedlet. De sover ofta i samma korg och brottas och busar, tillsammans med min genomgång av Spejas päls är det nog fullgott skydd hoppas jag.

Vi ser fram emot i morgon kväll, det ska bli fantastiskt roligt att träna och umgås med alla Thorsviare och jag ser fram emot att få årets åthutning av Håkan och Carina!

Fler A-barn!

2009-07-03T09:07:00.002+02:00

Klockan slog 21 och jag tog med mig den söta valpunghunden till den lilla närliggande parken för ett träningspass. Hon kan den parken utan och innan, så därför tog jag med mig en dummie för att göra "bär, kom, lämna av" övningen utomhus första gången.

Vilken lycka när hon trippar som ett ljus vid min sida, fast håller exakt rätt låga profil samtidigt!
Vilken lycka när hon griper, bär och lämnar av som hon inte gjort annat!
Vilken lycka när hon söker intensivt så nosen kluckar till höger om sig på mitt kommando!
Vilken lycka att hon kan sitta stadigt när jag sviscar med dummien och slänger den retligt lågt och fort förbi henne!

I helgen bor Joppe och Speja hos min mor och far, vi ska på bröllop i Åmål prinsen och jag. Hoppas att hon fortsätter att visa upp sina goda égenskaper!

Värmeslag

2009-06-30T10:26:00.003+02:00

Sommar och sol!

I lördags hade vi valpträff nummer två hos Jörgen och Anita. Som alltid trevligt och bra upplägg och eftersom Jörgen passade på att fylla år så blev det både tårta och lunch i magen.

Under tårtkalaset fick jag lyssna på diverse historier om härliga valpar och tokroliga unghundar. Det börjar hända grejer nu och det är kul att samtliga verkar nöjda med de små liven. Man blir liksom lite delansvarig när man har hälften av valparnas genbank hemma...

Efter fika var det dags för träning av unghundarna. Joy gick igång på alla cylindrar av skog, andra hundar och hela situationen. Hemma kan hon lägga sig ner på trottoaren på asfalten om man stannar och pratar med någon, oavsett att bilar, mopeder och cyklar far förbi. Skogen är faktiskt lite "ny" för henne och det är helt uppenbart att jag ska lägga mycket mer tid på passivitetsträning i den miljön. Det blir oroligt och pipigt...

Anita visade upp A-barnet Mondi och visade hur vi ska träna med stadgeövningar, lägga krav på att gå fot och de första stegen i en korrekt avlämning. Flera av dessa bitar gör jag redan med Joy och det känns absolut som jag är på rätt väg. Riktigt kul att se de andra hundarna och hur vi alla jobbade med kontakten och att vara konsekvent.

Mitt arbete med Joy kommer fortsätta i denna riktning, jag filar denna veckan extra på att gå fot. En övning som Joy faktiskt börjar kännas ganska stabil inom. Nu ska jag långsamt klättra störningsgraden under de korta tiderna vi tränar och lära in att positionen är något man håller, oavsett vad som sker eller inte sker runtomkring.

Igår var jag ute med Speja en sväng och skulle köra lite små övningar, men vi lade ner ganska fort. Värmen gör både mig och henne slöa, kändes som att hon bara sa "men du...det här är ju kul i normala fall, men nu orkar jag faktiskt inte..." Däremot ska vi åka till trivsamma Tyresö ikväll, om jag slänger henne i vattnet kanske man får lite mer energi tillbaka?!

På dagarna tar min härliga hundflicka Stina hand om både Joy och Speja, de spenderar några timmar i hagaparken och får både sol och bad. Fantastiskt härligt att veta att hundarna har det bra när jag är på jobbet!

Värsta sängen!

2009-06-25T19:50:00.003+02:00

I veckan gick jag förbi en stilig butik i stan. En sån där stilig butik med litet urval, speciellt inköpt. denna butik rymde allt från skor till taklampor, och den något udda samlingen av saker i samma lokal hade tydligen inte helt gått hem. Utförsäljningen var ett faktum. Jag hittade den äppelgröna/ärtgröna hundsängen i ett hörn, tillsammans med en eldigt röd och en svart i konstläder. Skulle jag våga satsa utan att prinsen sett och godkänt? Jag valde att satsa och i alla fall på vinst och förlust betala handpenningen.

Idag gick jag förbi affären igen och betalade resten. 750 kr för en fin hundsäng som passar perfekt i vårt vardagsrum är klart värd sitt pris. Fick lite roliga blickar när jag släpade hem dem på tunnelbanan...men det var nog smartare än att ta den på cykeln!

Joy ger den nya hundsängen full pott! Värsta sköna matte!!!

Notera kaoset i bakgrunden. Det är vårt kök. I vardagsrummet. Som förhoppningsvis snart ska vara i köket igen. Hundsängen kommer att stå i vardagsrummet sen också, men inte mitt på golvet som nu. Någon måtta på det här med att vara i centrum of attention får det vara...

Tisdagsträning

2009-06-24T10:16:00.003+02:00

Gårdagens träning:

Joy: Gå fot träning, följsamhet, förflyttningar vid sidan. Hålla dummy i munnen och bjuda upp den mot mig.

Förflyttningarna gick bra, gick lång tråkig raksträcka, bra koncentration!
Jag kommer redan från början träna Joy i att det här med att gå fot, det är något man bara gör, det ska inte vara superskoj och tjo och tjim. Anledningen: Jag vill ha en ganska ”låg” hund i fotgåendet från början då trycket och apporteringslusten som kommer att vakna efterhand kommer att göra att humöret blir på topp. Jag varvar således kul förflyttning i cirklar och åttor med trist förflyttning rakt fram i längre sträckor. (lång sträcka är i detta fall ca 100 meter). Igår satte jag även lilla damen och kastade dummies runt om, tog sedan med henen fot och visade på de olika ”stationerna” med handtecken och pipan i munnen.

”Där är en!”, vände gick några steg, riktade mot nästa ”Där är en till!” osv. På detta sätt kommer jag lätt kunna ”låsa” henne åt olika håll, ändra mig och låsa igen på en ny linje. Detta gjorde jag inte med Speja, vi tränade väldigt mycket ”en grej i taget” och utan störningar på linjetag, därför hade jag stora problem med att visa henne på en specifik riktning om det fanns fler, hon låste på första! Detta är dock borttränat sedan länge men för att inte skaffa detta problem med Joy tränar jag på att visa fler alternativ från början.

Ingen apportering med Joy.

Speja fick lite stoppsignalsmotivationsträning, med stopp och nytt kast flertalet gånger innan hon slutligen fick gå till en apport. Gick hyfsat!
Sedan skickade jag henne på dolda linjetag i snäv vinkel mot uppenbar dummie. Här blev det lite för svårt och jag fick förenkla ett steg. Att lita på tecken när man skickar blint i svår vinkel mot en uppenbar dummie hon sett kastas är just nu för svårt, men något vi ska fixa under sommaren. Körde på väldigt korta avstånd, ja, kortare än unghundsträning nästan, men det var mest för att lufta henne och att hon skulle få jobba lite innan vi sedan skulle upp och grilla med vännerna.

Gulle-Joy!

2009-06-23T14:28:00.003+02:00

... och som en direkt följd av att jag avreagerat mig om min trilskande unghund på bloggen går hon klistrad vid min sida i perfekt fotposition utan att jag ens sagt fotkommandot utan det mer lättsamma "var här" kommandot. Utan koppel. När det går folk och skränar och duvorna pickar runt om.

Magiskt.

Unghundstid

2009-06-22T19:42:00.004+02:00

Speja är god och glad som alltid.
Joy är en tonårig skitunge.

Det är status här hemma just nu.
Jag försöker febrilt få Joy att sortera bland alla intryck, men känner alltför sällan att jag når fram. Kommande lördags valpträff är efterlängtad. Lilla damen har börjat tycka själv minsann. Hon varvar dagar då hon är som en blid liten ängel med "fuck you" attityd.

Lagom charmigt tycker A, som helst inte ser åt hennes håll.

Var lagom kaxig lilla donna varnar jag... försöker ställa krav och driva igenom dem. Men helt lätt är det inte. Upplever att det är så mycket impulser och så mycket intryck som slåss om hennes uppmärksamhet att jag faktiskt har svårt att nå fram, även med kraven. Att ställa krav på kontakt är inte det lättaste. Kontakten vill man ju ha för att hon väljer den, och föredrar den... hm. Inte så lätt det här.Joy- inte längre bara söt

Vi tränar på inkallning (JO. Jag menar det, även om den där fläcken du är på är högintressant så ska du komma till mig!) Fungerar kanon med pipan, men rösten ska det fixas till lite med innan jag är nöjd.

Vi tränar på att sitta och vänta. Och att inte resa sig, snusa runt, kolla på annat och glömma... Det är en svår övning. Vissa dagar kan hon sitta rekordlugn och fokuserat, andra dagar/stunder är det myror i rumpan. Man får hela tiden försöka läsa av omgivningen, samt snart sluta göra det. Sitt är sitt oavsett vad som sker runt omkring!

Vi tränar på att gå fint vid sidan utan koppel. Och med. Fattar inte grejen varför mina hundar gör på ett sätt utan koppel och på ett annat när kopplet är på? Jag kommer ställa högre krav på fotpositionen och lägga in störningar när positionen sitter som en smäck.

Vi tränar på att ha saker i munnen inomhus. Att kunna stå/sitta och hålla fast. Joy fattar ingenting.

Jag vill ha sommar, semester och all tid i världen till att börja forma en apportör av den lilla charmiga odågan till ängel med så mycket LIV i sig. Inte snabba promenader, små stulna stunder här och där och suckar över att man inte riktigt räcker till. Phu.

Phu!

2009-06-08T21:28:00.002+02:00

Dagarna går, nu är vi snart i mitten av juni! vansinnigt!
Joy är snart lika hög som Speja över ryggen och det känns som att hon mognar för varje dag.

De spontana infallen som valpar får finns dock kvar och hon kan faktiskt driva mig till vansinne... men man får inse när man har gjort övningen för svår och backa istället. Lurigt när det igår var plättlätt att sitta som ett ljus en stund när speja for omkring men när det idag var stört omöjligt!

Helgen har passerat i ett huj. jag fullföljde tjejklassikern och Prinsen var på svensexa, därför fick Speja och Joy bo borta från fredag eftermiddag till söndag förmiddag. Det var två nöjda och glada hundar som hämtades under söndagen. Inne hos Jane kan ni se bilder på hur härligt de hade det, mina fyrbentingar. Att de fick sova i sängen verkar inte ha gett några men...Joy har ännu inte försökt ta för sig av vår sovplats och Speja vet att hemma och borta är två olika saker.

Marathon ur retrieverperspektiv

2009-05-31T11:31:00.006+02:00

.
Först tar matte in oss i badrummet. Bara att gå in där är jättekonstigt för det gör vi aldrig annars. Sen vill hon ha in oss i en liten glasmonter, verkar farligt. Hon envisas och eftersom det verkar viktigt så går vi in där var och en för sig. Där duschar hon oss med vatten?! Jättekonstigt.

Sen går vi en lång promenad, det är varmt ute så det där vattnet i pälsen var ganska skönt ändå. Vi går verkligen jättelångt och det är massa folk överallt. Till slut är vi framme vid världens största fält. Tjoho! Här borde det hända något kul.

Vi möter mattes kompisar, de lägger ut en filt, tar fram fika. Mums, vindruvor! Det får man om man är extra söt. Matte ställer fram en vattenskål, det är ju toppen. Inte lika bra att den odrägliga dottern använder den som bärleksak...jag blir ju liksom utan själva drickandet då. Suck, borde inte matte ha styrt upp det där?

Det är lite andra folk där som gör samma aktivitet (ickeaktivitet) som matte och vännerna. Verkar trist tycker vi. Leker halvhjärtat med bebisen ett tag, men tröttnar ganska snart. Att vila är skönare.

Sen händer något. Massa folk kommer springande på vägen. Oj vad de springer. Hundratals och tusentals. Alla tvåbentingar klappar händerna. Ännu fler springer. Vi vilar ganska länge. Sen upprepas proceduren med allt springande folk. Inget nytt under solen. Vi vilar oss i form medan matte plötsligt får en influens att springa med ett par meter.

Vid det laget har vi nästan solsting. Oj oj. Misstänker att det är det matte också har. Efter världens längsta dag träffar vi husse mitt i en annan folksamling. Sen får vi åka i de där konstiga tågen på hemvägen och slipper den jättelånga promenaden. Det finns nåt som heter rulltrappa där. Verkar livsfarligt. fastän jag är vuxen kräver jag att bli buren. Aldrig att jag sätter en tass på en trappa som rör sig, man är ju inte dum!

Till slut är vi klara med det där marathonspektaklet. Sömn ljuva sömn - hem kära hem!

Vi tränar!

2009-05-26T22:34:00.002+02:00

Dagens elithundsträning:

56 minuters snabb löpning. Den som tyckte det var jobbigast var Speja. Snacka om usel kondition just nu! Sommaren ska ägnas åt mycket konditionsträning och långa vattendririgeringar. Så det så.

Dagens valpträning:

Följa John-träning utan koppel. Döm om min förvåning när det verkar som hon spontant finner ett fotgående sådär exakt ett steg efter mitt vänstra ben med huvudet strax bakom mitt knä. Snälla, snälla, snälla...låt den idén stanna kvar!

Matte, mor och dotter

2009-05-21T22:21:00.006+02:00

Kuså - the whole story

2009-05-17T20:34:00.002+02:00

Varning, långt inlägg med provupplägg, tankar och händelser den 15-16 maj...dessutom så låg kameran kvar hemma så några bilder får ni inte heller.

Åkte norrut på fredag kväll, skapligt stressad över att ha insett att min mobil låg kvarglömd på jobbet. Att åka och hämta den skulle sinka mig massor, så jag lånade prinsens jobbmobil och for iväg utan nummer till alla som ville ha rapport. Shit happens. Men fy vad trist!

Raka vägen norrut och inkvarterade mig på ett fantastiskt trevligt Bed and Breakfast i Norr Amsby. Gick en hyfsat lång promenad med hundarna på kvällen och njöt av solen, somnade sedan som en stock i färdigbäddad säng.

Lördag morgon; vad härligt att återse Kusåmarkerna. Arrangörerna bjöd på ganska perfekt retrieverväder, mulet, lite sol då och då och uppehåll. Provupplägget var ganska likt förra årets söndag och då tändes det såklart ett litet hopp i mig.

Som vanligt så jobbade man i par. Provet genomförde såhär:

Båda hundarna startar och det sker en transport ner till vattnet, sedan sattes den ena hunden bakom några små granar och den andra hunden började med dubbelmarkering på vatten. Vi fick börja med att vänta medan parkamraten, Pelle Forslunds Thorsvi Glen Elgin, aka, Kuben började med den lite kluriga markeringsuppgiften.

På blankvatten och in i en vik kastades två fåglar på varsin sida om båten. Det var en ganska rejäl bit att simma vilket innebar att hundarna jobbade lång stund på den sist kastade, den på blankvatten. I princip provets samtliga hundar behövde sedan hjälp med nummer två och fick dirigeras åt vänster efter att hunden tagit sig över viken. Vinden låg då på så att dirigeringsviltet (åt höger) hamnade i hundarnas näsa.

Efter att hund 1 hade greppat och vänt hemåt med apport två fick hund 2 börja sitt arbete med dubbelmarkering på land. Dessa kastades i linje, nästan på djupet, inne i skogen, vilket gjorde det lite klurigt för några hundar. Jag kände en enorm lättnad när Speja spikade båda sina markeringar och kom in med kråkorna snyggt och lätt. Det visade att hon var taggad men fokuserad.

Det var sedan dags för hund 1 att hämta hem landdirigeringen och vi fick vattenmarkeringarna. Speja markerade bra och jag blev därför något fundersam när det blev exakt samma visa för oss som för alla andra. Över till andra sidan, sen stopp och vänster. Med dirigeringsfågeln färsk i näsan ville hon vika åt höger, det tog två stopp och ett "nej, Vänster! och jag menar det!" innan hon drog åt rätt håll. Jag tappade sedan upp henne lite för långt in viken, men hon jobbade sig neråt mot vinden och kom efter en stunds letande hem med and nummer två. Vi fick pusta en stund medan Pelle försökte få i Kuben på vattendirigeringen, men det låste sig tyvärr för Kuben och Pelle valde att avbryta provet. Klokt att inte pressa sin hund!

Då var det dags för mig att skicka på landdirigeringen, en ganska snäll sådan som inte var toklång men som gick över " halvsank myrmark", mellan markeringarna och längs med vattenkanten ut till en dunge med små tallar. Plättlätt! Ut, upptag och tack i hand. Phu! "Kanske, kanske kan vi rädda hem detta? tänkte jag " och sedan var det direkt min tur på vattendirigeringen.

Hundarna skulle skickas en bit från myrkanten, vilket gjorde att de flesta hundar vek av längs kanten när de kom fram till den. Så gjorde även Speja, men hon stannade av sig själv några meter senare och då passade jag på att skicka ut och ge tecken över vattnet. Hon simmade sedan på bra. Lite orolig såg jag hur hon vek åt höger och skaffade sig då längre väg över viken, och det fanns också risk att hon skulle hamna på fel sida av vinden, men hon tog mitt "vänster-ut!" (som jag ropade "i farten" och kunde sedan simma på med bara något enstaka stöttningsord till. Väl över på andra sidan fick hundarna hjälp av vinden och vattendirigeringen var bärgad. När hon inte riktigt ville lämna ifrån sig anden frimodigt till mig utan gick en lov och vände bort huvudet innan hon med lätt övertalning kom och lämnade den i hand trodde jag att det var "kört", trots snyggt jobb. Å andra sidan, det jag upplevde som långa sekunder av envishet att äga viltet såg inte andra som längre än en ytterst kort liten manöver från hundens sida.

Sedan följde en transport bort mot söket, som bestod av tungsprungen myrmark och sly. Söket var både brett och djupt. För att få in de bortersta fåglarna behövde hundarna passera en bäck och gå in i ett område där man hade varit med röjsåg. För att markera detta för domaren var de "svåraste och mest svåråtkomliga fåglarna" märkta med en gul fjäder. Här skickade vi hundarna växelvis. Pelle var juste och gick fortsatt med med Kuben så att Speja fick en sparringpartner. Kuben jobbade förresten på jättefint, det var verkligt synd med trasslet på vattnet!

Här minns jag väl inte så bra om hur ordningen var, men det kom in en hel del vilt, både på nära håll, på bredden och på djupet. Fick nästan en hjärtattack när Speja på väg in med en and tappade den/lade ner för att greppa om sådär 20 meter från mig. Oh no, men inte nu! Sen tänkte jag: dummy, dummy, dummy, DUMMY!!! Och vinkade lite förstrött med händerna i avlämningsläget och fick en fin and i greppet. Såja. När Speja sedan på nästa skick kom in med en kaja som var gulmärkt gick det ett "YES!" genom kroppen, det var många hundar som sökte länge och bra men som inte fick utdelning där ute på djupet. Jag kunde se hur Speja jobbade bra och att uthålligheten verkade finnas där, men att tröttheten såklart gjorde sig påmind på det sista skicket. Hon fastnade lite på bredden och jag kallade hem henne för att skicka ut henne igen i annan riktning.

På det skicket var hon borta länge, det blir ju alltid så man undrar vad som...??där man står och tuggar på pipan. Sen dök hon upp, med något vitt i munnen! De härliga funktionärerna jublade i kör: Hon har hittat HP-MÅSEN!!! Första hunden idag som får in den! (vi gick som fjärde par så det hade ju varit en hel del hundar ute i markerna före oss). Då blev jag impad och stolt av min fighter till hund!

Strax därpå var provet över och det var dags att invänta kritiken. Publiken log och jag kände mig nöjd med både hundens och min egen insats. Leif Asp berättade sedan för församlingen att jag har en härligt arbetsvillig tik som lätt och fokuserat utförde provets större delar. Hon var väl i hand, följde mig lätt och ledigt och visade god samarbetsvilja samtidigt som hon tog för sig bra i söket. (Här flikade den roliga sökutläggaren in och frågade om domaren verkligen noterat HP-Måsen, så att domaren inte trodde att han lurat honom när han sagt att det skulle ligga en mås ute på söket...och domaren hade noterat) Ett fast handslag senare var det lunchpaus och det var dags för nervös väntan.

Speja och Joy fick lunch och sedan lät jag Joy vara med nere vid provplatsen hela eftermiddagen då vi tränade på att bara vara. Vi kikade på andra duktiga hundar som gjorde varierande bra ifrån sig. Främst söket och vattenmarkeringen var utslagsgivande under dagen. Hp-måsen blev förresten inplockad ytterligare en gång så helt ensamma om den bedriften fick vi inte vara.

Prisutdelningen kom och provledningen hyllades mycket välförtjänt som brukligt. Sedan räknades hund efter hund upp. När Leif presenterat treorna och en två sade han sedan vårt katalognummer. Åh nej...då räckte det alltså inte....hann jag tänka, innan jag hörde hur anförandet fortsatte med att katalognummer 29 gjort ett mycket fint arbete och därför gjort sig förtjänt av ett förstapris!!!

TJOHO! Maximal lycka! Lättad och överlycklig! Tog sedan glatt emot grattiskramar från höger och vänster, och delade ut några själv. Härligaste kommentaren var nästan; "Men nej!, det här betyder ju att vi inte får se dig på Kusåprovet nästa år" Ha, ha, då skrattade jag bara och sa att det ju är tur att jag har en hund till på tillväxt så att jag får komma tillbaka när det passar!

Promenaden mot bilen blev en skuttig sådan, även om Speja knappast fattade varför matte var så konstig. Liksom lite tårögd, men verkade glad samtidigt?! Att bilfärden hem gick snabbt och lätt har jag redan berättat, och att Kuså är en av mina favvoplatser att starta på prov på är självskrivet.

Nästa torsdag, dvs inte nu men nästa, då börjar vi på riktigt med elit-träningen!

Min elithund!

2009-05-16T19:42:00.003+02:00

Hemma med guldklimpen. Ja, Speja alltså. Idag tog hon sin andra etta i ÖKL och är därmed klar för att starta i elitklass. Känns himla bra att ha en "elithund" ha, ha!

Överlycklig och lättad, det är nog de två orden som bäst beskriver känslan för eftermiddagen och kvällen. Det kommer en mer utförlig rapport om hur det gick till när den sista ettan bärgades, men inte ikväll. Nu ska jag sticka och fira med Anders och vänner, de har nog redan middagen klar tror jag! Champagne! Mer CHAMPAGNE!!!

(milen från Kuså kändes lätta och snabba ikväll. Tror bestämt att Kuså är mitt absoluta favoritställe att starta hund på! (inte bara för resultaten, markerna och provupplägget, folket och de medtävlande är också alltid så himla trevliga där!))

Jaktprov igen

2009-05-16T18:26:00.003+02:00

Sofia hälsar från bilen; Jag är på väg hem, med en elithund i bagaget!

Med glada minnen från Kuså...

2009-05-15T16:46:00.000+02:00

Snart rullar vi mot Borlänge!
Tjoho!

20:00

2009-05-11T20:00:00.001+02:00

Boende: Check!

7 km norr om Borlänge. Ca 1 mil från provplatsen i Kuså. Supergullig uthyrare av Bed and Breakfast "ställer in frukostmat i kylen i uthyrningsdelen så att jag kan sköta mig själv".

17:45

2009-05-11T19:12:00.001+02:00

Samtal från dalarna: Du är välkommen till Kusåprovet, du har just nu en plats på lördagen och är ju givetvis uppflyttad som första reserv för söndagens prov.

Shit! Nu måste jag hitta boende! Nån annan som ska dit?!

Uppsalaprovet

2009-05-10T17:14:00.005+02:00

Lördag: Funktionärsarbete hela fulla dagen. Jag lade ut söket och fick därför bra möjlighet att se de flesta hundarna provet igenom. Överlag syntes mycket spår av vintern, dvs, lite ovana hundar och förare. Utmärkande för dagen var att så många av hundarna inte var spontana på viltet, bara tre hundar av totalt 16 skötte den biten på samtliga fågelsorter, samma tre hundar skötte sig utmärkt också i övrigt och belönades för fint jobb med varsitt första pris! Mina träningskompisar Agneta och Kiwi var ett av dessa ekipage, snyggt jobbat!!!

Söndag: Joy fick följa med och se på sin framtid, mestadels från bakluckan. Hon är ju en intensiv valp, men jag tyckte ändå att det verkade som att hon tog det hela med ro.

Kom fram ca 11, rastade hundarna och kikade sen på två par före lunch och såg hur provet var upplagt. Ett kul och utmanande prov som verkade passa de flesta hundar skapligt.

Efter lunchpaus tog jag med Speja ut på promenad och vi gjorde två raka dirigeringar och ett mindre sök som uppvärmning. Hon fick också hämta en dummy i vattnet. Det blev en stund vid hundstoppet innan det var vår tur, Speja var superlugn och cool. Även uppe vid start var hon lugn. mandelformade ögon, stängd mun, fint fotgående utan studs, inget som indikerade på stresspåslag.

Provet började för vår del med dubbelmarkering på land. Kastarna stod halvskymda uppe i en skogsbacke och det var därför lite klurigt att markera. Det blev ett par cirklar vid varje fågel, men hyfsat effektivt fick vi hem dem ändå.

Efter dubbelmarkeringarna (som var två kråkor) skulle landdirigeringen in. Efter en förflyttning skulle hunden skickas ner i en sänka, lite diagonalt in i skogen. Jag tappade ut Speja lite till höger, blåste stopp, vinklade vänster, stopp igen, ut och närsök. Det hade naturligtvis varit bättre med bara ut och ett närsök, men de två stoppen tog inte särskilt lång tid så det var ändå en okej lösning på uppgiften tyckte jag. Också dirigeringsfågeln var en kråka.

Fågeln är avlämnad och i min högra hand.

Därefter fick vi sitta och vänta på avstånd medan hund 2 i paret gjorde om samma sak. Nu syntes ett större stresspåslag, men ändå inte så farligt. Hund två spikade sina markeringar på ett supersnyggt sätt och löste dirigeringen ganska enkelt den med.
Dags för sök!

Speja började söket och hämtade in en fågel (minns inte, tror det var en kråka?) snabbt, sedan var det hund nummer 2's tur. Efter ett viltbyte fick den in en hare. Jag skickade Speja som lokaliserade en fågel ganska nära från skicket, såg hur hon stannade, kikade, prövade att greppa men lyfte sedan inte utan stod kvar. Hm, vad tusan, tänkte jag? Blåste två korta signaler " ta upp den och kom vettja!" varpå hon greppade och bar in den stora fasanen till mig. Tyvärr slog det nog slint i huvudet här, greppet hårdnade nära mig och både jag och domaren kunde konstatera att det inte var ett önskvärt sätt att behandla fågeln på. Jag fick skicka igen (borde inte gjort det men jag hann inte tänka) och Speja kom snabbt och effektivt in med en hare. Jag och domaren fortsatte kika på fasanen och jag beslöt att bryta henne från vidare jobb. 1) jag ville inte befästa beteendet i söket om och utifall att hon skulel träffa på en annan fågel och göra samma sak. 2) Det var ändå kört resultatsmässigt.

Ovan ser ni hur jag vänder mig bort från Speja när hon är på väg att leverera in en av markeringskråkorna. Jag är alltid noga med att inte titta direkt på henne vid avlämningar av fågel då det kan tolkas som en dominanssignal. Jag är övertygad om att jag överdrev den rörelsen när hon var på väg in med fasanen, just eftersom jag kallat in henne när hon tvekade, men det hjälpte alltså inte.

När den andra hunden gjorde klart resten av provet var Speja stressad och hade svårt att varva ner. Nere vid vattnet satt hon och flämtade och jag hörde några enstaka små pip, fast vi satt långt ifrån den arbetande hunden uppe på en kulle med begränsad syn ner över vattnet.

Jag valde att inte köra vattnet även om det hade varit perfekt att stämma av för att se om hon fixat vattendirigeringen, men jag vågade och ville inte chansa. Speciellt ville jag inte ge henne mer jobb när hon var synbart påverkad av situationen. Adrenalin i hela hunden.

Varför blev det nu såhär?
Och kanske framförallt; Vad gör jag nu?

1) Vet ej varför. Hon började helt okej och med fin/okej vilthantering. Inget att säga om de första fåglarna. Kanske gick hon igång av att den andra hunden jobbade, kanske av att sitta still och liksom "landa i situationen". Polletten trillade ner, fast åt fel håll så att säga. Jag var lagom laddad, lagom nervös och tror att jag förde henne på samma sätt som jag brukar. Jag hade inte gjort något svårt innan, vi hade inte hamnat i någon konflikt och hon verkade harmonisk. Svårt! Däremot så vet jag att hon inte är en hund som är "hård i munnen" per definition, hade hon varit det hade hon ju mosat de första fyra fåglarna också! Vid enstaka tillfällen har hon hanterat stress på detta sätt, men hon har också, fler gånger än vad detta har hänt ska tilläggas, gått igenom fulla och långa prov med helt korrekt och bra apportgrepp.

2) Hm. Efter samtal med den underbaraste kennelmamman så har jag kommit fram till en gameplan. Den lyder: Gör precis som vanligt, var precis som vanligt. Kör bara på! Eftersom vi inte vet när, varför eller hur detta händer så finns det ingen anledning att bryta ner det och analysera. Shit happens. Nu ska jag tänka framåt och framförallt ska jag se i mitt huvud att Speja alltid och alltid kommer bärandes på dummys. Fåglar existerar icke längre!

Tack till Uffe och Lotta för fint support på plats, tack till Åsa för pepp innan start och till hennes dotter Lovisa som fotade så bra! Tack till Anita och Jörgen för outtröttligt engagemang och kloka ord! Tack också till alla som höll tummar och tassar på avstånd. Nu laddar vi om för Kuså nästa helg, där är vi reserver men hoppas på start.

Grattis:
Rapporter säger att Peter och Cobber fixade ettan i Katrineholm idag; Supergrattis!!! Det var ni värda, hade velat se härligheten på plats såklart!

Hela helgen ägnas åt hunderi

2009-05-09T06:22:00.002+02:00

J.Norrblom

P.Raneryd

J.Norrblom

P.Raneryd

P.Raneryd

P.Raneryd

P.Raneryd

I helgen spenderar jag all tid i Uppsala på jaktprov. Idag lördag är jag funktionär och i morgon söndag är det allvar för min och Spejas del då vi deltar på provet. Nu kör vi!!!!

Bilderna fungerar som energiboost, bara härliga minnen, speciellt älskar jag bilderna som Peter Raneryd/Jill Raneryd tagit av mig och Speja, den när det ser ut som båda skrattar och bilden när speja hoppar över ett dike. Lovely!

Hunderi

2009-05-04T21:32:00.002+02:00

I lördags var jag och dogsen ute på härliga Tyresö hos J, N och bästa boxern Xena! På vägen ut till dem stannade jag till på ett perfekt ställe att träna vattendirigering. Vännen Ruth fick agera utläggare och sen skickade jag Speja rätt över vattendraget. Jag tror att det blev alldeles lagom svårt med noll motivation men ändå synlig människa på andra sidan, Speja tog i alla fall tecknet och simmade snyggt diagonalt över som det var tänkt.

Efter det skickade jag på en markering i vattnet och sen tillbaka på dirigeringen ytterligare en gång. Avstånd? Mellan 50 och 70 meter skulle jag tro, ganska svårt att bedöma tycker jag.

Joy skrek såklart som en stucken gris där hon satt uppbunden 20 meter från mig när jag kallade på Speja och ropade ut några gånger för att förstärka. (Men vad gör man? Det var ju toksoligt ute så i bilen kunde inte lillvalpen sitta)

Efter en stunds vilande uppe på berget där J och N bygger villa drömhus var det åter dags för hundträning. Joy fick gå skogspromenad och söka upp en boll i blåbärsriset. Duktig flicka! Blir lika förvånad varje gång hon spontant söker upp fotposition sådär skönt snett BAKOM mig. Men jag berömmer och håller tummarna på att hon vill fortsätta se det som en trevlig och naturlig plats i tillvaron.

Efter valpträning var det Spejas tur igen. Jag hade i förväg lagt ut två dirigeringsdummys i terrängen som var en sluttande skogsbacke med mossa, skog och stenbumlingar. Ingen "gata" i terrängen således. Skickade helt blint och Speja gick fint, en närsökssignal senare var dummyn hemma!

Kort sagt: Det känns bra inför helgens start i uppsala! I morgon ska jag lägga lite krut på stoppsignal i vatten eftersom den var kass sist jag behövde använda den på wij. Planerar att köra typ "klockan" i vatten där hon kan stå och hoppas att hon kopplar ihop att stanna på signalen även i vatten. Hagaparken har en juste vik där jag kan testa! Lite tyngd ska även läggas på fotgående och position. Önskar att jag hade en apportkastare också...då skulle jag försöka skapa massa retning framåt för att träna lite stadga, den blir ju aldrig tränad på riktigt när man kastar dummys själv tyvärr.

Vad tränar ni just nu?!

Hunderi

2009-04-28T21:56:00.002+02:00

Spejas kondition behöver trimmas till. Idag sprang vi i alla fall ca 4 km i Hagaparken hon och jag! Mysigt värre! Hos kennel Thorsvi finns bilder från helgens valpträff. Snyggt!

Nu längtar jag efter torsdagens träning i uppsala och lördagens "b-provsträning" då vi äntligen ska köra vatten!

Första valpträffen

2009-04-26T08:45:00.001+02:00

Valpträff på Kennel thorsvi!
Det blir med all säkerhet en rolig dag.

(Avresa om mindre än en timme. Hinner jag uppfostra Joy?!?)

En ny vardag!

2009-04-22T20:15:00.002+02:00

Idag var det premiär!
Hundpassningspremiär!

Nytt heltidsjobb på lite för långt cykelavstånd krävde omplanering av vardagen och för att få ihop livet och kunna ge hundarna så mycket trygghet och social samvaro som de behöver har vi investerat. Investerat i Stina!

Idag var första dagen och jag har fått sms-rapport att allt gått jättebra. Några timmar kring lunch får nu hundarna både sällskap, lunch och lagom med motion efter ålder. Min och Anders tid frigörs och stressen minskar. Egen träning kan klaras av på lunchen och på kvällen har vi nu tid för hundar, varandra och för livet!

Hundarna verkar precis som vanligt, eller snarare mer som de var nyss. Harmoniska, lugna och trevliga. Nöjda!

Härliga hundar

2009-04-19T17:07:00.002+02:00

När man låser sig ute så är det himla skönt att man har coola hundar som fixar det mesta!

Helgen har gått i miljöträningens tecken:
Igår flanerade vi i Vasaparken när vi träffade på två killkompisar till mig. Vi slog oss ner och det blev en bra passivitetsövning mitt i promenaden.

Idag låste jag mig och hundarna ute vilket innebar promenad längs hårt trafikerade Sveavägen (både människor och bilar) samt en halv dag i en ny lägenhet.

Noll apportering, men flera intervjuer. Vi jagar en hundpassare som ska vara här några timmar på dagtid. Joy behöver mer socialt sällskap och jag behöver sluta stressa hem på luncherna från mitt nya jobb. Ikväll träffar vi två tjejer, i fredags träffade vi en. Vi får se om det kan bli beslut inom kort!

Provsäsong!

2009-04-08T12:46:00.003+02:00

Klart och betalt!

-Uppsala 10/5
-Kuså 16/5
-Kuså 17/5

Eftersom jag ska vara funkis i uppsala kan jag inte anmäla till Katrineholm den 9:onde.... Kuså var supertrevliga prov förra året, trots 1,5 dm snö! I år åker jag gärna dit igen... men tar såklart helst sista ettan redan i uppsala om det blir start på söndagen där. Nu är det i alla fall anmält!

Och kuverten är postade!

Under påsken tränar vi flitigt nere i de småländska skogarna. Ska testa några blinda dirigeringar och om vädret tillåter, låta Speja hämta dirigeringar i vatten.

Dagens bild

2009-04-07T21:18:00.002+02:00

Inte bara de tvåbenta njuter av solen!

Eukanuba, working and endurance, 15 kg

2009-04-06T12:40:00.001+02:00

Det är måndag idag.
Tid för dig som tänker "ta tag i saken på måndag"att göra slag i saken. Kanske ta tag igen?

Jag bar alldeles nyss hem en femtonkilos hundmatsäck från djuarffären ett och ett halvt kvarter bort. 15 kilo är inte supertungt när man står med en stång i händerna på gymet, men 15 kilo otymplig och stor säck med hundmat väger en hel del. När man har den nära kroppen, över en höft och framför kroppen med armarna runt.

15 kg gjorde mig svettig av promenaden hem.
15 kg var direkt oskönt för mina knän i trappen upp till lägenheten.
15 kg gjorde att jag kände mig superorörlig.

Jag har en utmaning och ett förslag till dig, du som känner att du skulle behöva ta tag.
Kosthållning, några kilos trivselvikt, att börja motionera, vad det nu må vara.

Motivationsövning á la Sofy:

Punkt 1.

Se om du har en hink hemma, eller en stor säck. Fyll hinken med vatten eller säcken med material så att den väger mellan 10 och 15 kg. Lyft sedan hinken/säcken i armarna och bär den framför kroppen, gå runt en stund, uppför en trappa, nerför en trappa och känn hur tungt det faktiskt är! Låt varje muskel känna och ta in, låt huvudet och balansen ta in den extra vikten. När det känns tungt, gå ett varv till! Det känns ganska tungt va? Ganska onödigt tungt?

Punkt 2.

Ställ ner hinken/säcken.
Upplev hur lätt kroppen känns.

Punkt 3.

Lova dig själv att aldrig någonsin låta dig sätta dessa kilon innanför din egen hud.
(om du har möjligheten att bli gravid, dra en gräns där vid 15... typ.)
Avge ett löfte till musklerna i ryggen, benen, magen och armarna att den där tunga bördan aldrig kommer att bli en del av dig. För det skulle ju kunna hända, eller hur!?

Punkt 4.

Ställ dig frågan (och svara ärligt): Släpar jag redan på några av dessa kilon nu?
Kan jag hitta samma känsla i kroppen som när jag ställde ner hinken, om jag tappar några kilon? De där som jag varit arg på så länge. Som jag varje måndag tänker ta tag i och som sedan ändå blir kvar? Fastän jag egentligen VET hur man gör. Har jag redan en hink i famnen?

Om du upplever att det är så, sätt dig ner med penna och papper och skriv ner en plan för hur du sakta men säkert ska tömma hinken på vatten och till slut ställa ifrån dig den helt. Se på din lista. Börja idag! (det är ju måndag). Du vet ju hur man gör. Har du absolut ingen aning finns hjälp att få, exempelvis på www.sveanutrition.se Se på din lista. Se hur den är möjlig att genomföra och att följa. Att exempelvis 45 minuters promenad varje dag är ganska lätt att få till. Att lägga till en massa grönsaker på tallriken inte är en omöjlighet. Att istället för att greppa chokladbiten när du är stressad eller ledsen istället ta tag i det ursprungliga problemet.

Se på din lista och avge ett löfte om vattenhinken/säcken. Formulera det för sig själv, med dina egna ord. Var sedan nöjd, stolt och glad över att du är en person som jobbar mot ett mål! För att du fixar det du ställer in dig på! Se fram emot känslan när du kan konstatera att du är den bästa kroppsliga versionen av dig själv!

Upplever du att du inte har någon osynlig hink innanför huden; sätt dig ner en stund och tacka dig själv. Tacka ditt huvud för dina hälsosamma val och dina träningstimmar. Tacka kroppen för att den ständigt följer dig på upptåg. Var nöjd, stolt och glad för att du kroppsligen är den bästa versionen av dig själv!

En härlig dag

2009-04-02T17:39:00.003+02:00

Det är vår! Igår undersökte Joy krokusarna på innergården, och satt med glädje och nyfikenhet med mig tre trappor upp på balkongen!

Idag har vi varit i Uppsala för apporteringsträning. Speja och jag njöt av solen och vårvärmen under tiden som vi tränade mot olika dirigeringsområden, jobbade med närsök och med markeringar.

I veckan har jag försökt att få in närsöket lite bättre och jag kunde se att det var lite lite bättre idag än förra veckan. Dirigeringsträningen går verkligen toppenbra, Speja är säker att rikta, sorterar bort störningsmarkeringar och fungerar bra att trycka ut förbi invittrat område. Hon är lugn och fokuserad vid sidan och jag upplever att det finns ett stort förtroende när vi jobbar ihop vilket känns så himla roligt!

Till nästa vecka ska jag ta tag i stoppsignalen som faktiskt just nu inte alls är riktigt så bra som jag vill att den ska vara. Hon stannar, men inte med den speed som jag vill se!

Joy och syrran Mondi härjade runt ett tag efter träningen, och satt tillsammans i buren i Anitas bil under tiden vi tränade. Under eftermiddagen har vi tränat lite kontakt och fotgåendelek.

Jag är väldigt nöjd med mina hundar idag!

Kungliga djurgården

2009-03-31T21:32:00.004+02:00

Idag var jag och båda doggsen på kungliga ddjurrrgååååården för apporteringsträning och "bara vara-träning". Först gick jag en kort promenad med båda hundarna i skogen och de fick hoppa och busa lite, sen satte jag Joy i bilen i den röda hårda tygburen som hon hatar och så tränade jag apportering med Speja på ängen intill.

Jag lade upp det så att jag först körde lite närsöksträning med godis för att få in nosjobbet, sen lade jag ut bollar på samma lilla sänka där godiset legat, och gick och lade ut två andra områden.
Sedan skickade jag lite olika till de två områdena, raka linjetag, linjetag med stopp och vinkling till det andra området, linjetag med stopp och fortsätt ut och varvade det med kort skick bakåt eller åt vänster/höger till närsökssänkan.

Speja jobbade fint på linjetagen och på tecken, och hon gjorde det hon skulle på närsöket. Jag tycker det är så svårt med närsök! Jag får henne inte att söka lika engagerat efter bollar/dummies som efter godiset oavsett om jag som idag gömde dem rejält under löven! Det blir också larvigt enkelt när hon vet exakt på vilken fläck det är, samtidigt, om hon inte vet så letar hon inte med särskilt bra "tryck" heller och lätt lite för stort...och då får man bråka vilket jag inte vill! känns som ett litet moment 22 tyvärr.

Efter att Speja fått jobba så satte jag in henne i bilen och tog ut Joy. Känns verkligen att det är viktigt att ge henne ensamtid i alla olika sorters miljöer och områden! Hon är en framåt dam, men inte alls på samma sätt när mamma Speja är med som när hon är själv. Just nu försöker jag jobba på att hon inte ska vara riktigt så självständig som hon är. Hon får beröm när hon stannar och när hon kommer till mig, vilket hon ju gör med jämna mellanrum. Vi tränar också inkallning och lite sitt/stanna kvar. Idag tror jag vi slog avståndsrekord utomhus med ca 10 meter mellan oss, hi, hi! Gäller bara att komma ihåg att gå tillbaka och berömma henne på plats, idag kom jag på mig själv i absolut sista sekund att det ju var det bästa att göra.

Vi tränade också lite koppelgående och lite "närsök". Det är egentligen ingen avancerad övning alls, bara instinkt, och vi har kört den några få gånger hemma på vardagsrumsgolvet. Nu droppade jag ett tiotal små pellets i det långa gräset medan hon satt och sa sedan varsågod. När hon letar intensivt med kluckande nosljud och viftande svans så blåser jag närsökssignalen i pipan och berömmer/varvar med bra/söök. Om en stund (några veckor/månader/år!!!) hoppas jag att hon ska koppla ihop vad hon gör med nosen med signalen!
En sån enkel grej, som jag aldrig kom mig för att göra med Speja...

En fundering har jag dock gällande träningen av den lilla damen. Jag upplever att hon är himla smart och att det bitvis blir ganska mkt "godismaskin" av mig. Joy springer omkring, får infall, springer hem till mig, jag berömmer och ger en godbit... och så fortsätter det. Jag har helt enkelt svårt att veta hur annat jag ska berömma. Självklart varierar jag med klapp och kel, men det är ju inte riktigt lika hett som godis! Kampa kan man ju alltid göra, det tycker hon är skoj, men jag har inte gjort det så mkt, i alla fall inte utomhus i samband med kontaktövningen. Idag hade jag med mig en boll som hon fick se och ta, men den blir det ju lite "apportering" över och även om jag inte vill erkänna det så blev jag lite störd när hon tappade intresset för bollen efter en kort stund och typ tyckte att gräset var roligare.

Tips?

Skön söndag

2009-03-29T23:12:00.001+02:00

Joy börjar gilla läget. Idag tog vi eftermiddagsslummer hundarna och jag.
Joy i buren, Speja i korgen och jag i sängen. Innan jag lät boken falla hade det varit tyst i 30 minuter och när jag vaknade var det lika tyst. Inte ett endaste litet pip!

Speja har fått egen tid i form av 6,5 km jogg på eftermiddagen och i morgon ska vi jobba med närsöksövningar!

Vardagsträning

2009-03-26T11:25:00.003+01:00

Dagarna går!

I morse motade jag bort samma grå pudel som alltid totalnonchalerar sin mattes små rop och åthutningar. Suck, men eftersom jag tog tag i saken långt innan han hann fram till oss så vann jag förhoppningsvis ledarskapspoäng hos Joy. Speja är van att inte ta sådan situationer men Joy är det ännu inte. Vi fick sen extra träning då en röd långhårig tax sprang fram till oss när vi var på väg bort från parken.

Pudelns matte är skön, hon fattar att jag inte gör det för att vara elak mot hennes hund utan för att hjälpa mina och hon säger att det är bra och att hon bett andra göra samma så att han lär sig, men att ingen "vågar". Taxens husse tyckte kanske inte det var lika kul när jag röt och gjorde hotande utfall mot hans ögonsten...

Nu på förmiddagen har jag och Joy tränar lite fotgående med korv, lite sitt "stanna kvar" även om något sådant ord inte finns med i bilden utan endast handtecken och faktiskt lite lite lite apportering. Eller snarare : ha en sak i munnen, bli av med den, ta den igen och visa för matte! Det gick väl helt okej antar jag! Jag bryr mig inte nämnvärt om henne mer än att jag vill att hon ska vara bekväm med att ha saker i munnen och sitta i mitt knä och att hon ska kunna komma och visa saken för mig. Resten är separat träning av olika moment och det väntar vi länge länge med!

En till grej har vi tränat idag: Soffan är förbjuden!
Igår hade Joy demolerat diverse saker som låg i soffan när hundarna var ensamma, bland annat en direkt farlig elsladd till en dator- jag önskade såklart ertappa henne på bar gärning och i förmiddags när jag hämtat en stol på vinden och kom in igen så var den lilla damen i soffan. Jag tror budskapet gick fram...

Träning

2009-03-22T17:25:00.002+01:00

Det år framåt med Joys träning!

Igår började jag passivitetsträningen med att lämna Joy i vardagsrummet med koppel på på en filt. Vi andra var kvar i lägenheten men i angränsande rum. Det dröjde inte länge innan hon började snyfta. Fy vad trist att vara här och sitta fast! Efter en stund skrek hon. Inte okej att vara så förbannad och uppmana oss att komma och ta loss henne. var noga med att inte titta så mycket på henne när jag gick in och lade ner henen på sidan och morrade dovt. "Man uppmanar inte sin ledare att göra någonting lilla damen, du ska vara där du är tills jag bestämmer att du inte ska vara det förstår du!"

Jag fick gå och göra om denna manöver en gång till, sedan tystnade hon och efter en god stund lade hon sig ner och kopplade av. Släppte lös henne utan beröm och utan aktivitet.

Idag var vi ute i Tyresö och hälsade på hos Jane, Niclas och boxertiken Xena. Vi skulle hjälpa dem att måla takpanel och det var ett perfekt tillfälle att fortsätta passivitetsträningen. De vuxna hundarna låg i ett hörn av den uppförda villan som just nu bara är ett skal med färdig utsida, vi stod och målade takpanel i mitten och vi la Joy i hallen så att hon inte såg oss men hörde att vi var där. Under dagen blev det tre kortare passivitetsträningspass och jag behövde bara gå och tala om för henne två gånger totalt att skrikande och gastande inte var uppskattat beteende. Sista gången vi gick in och målade och jag satte henne på sin filt så lade hon sig ner ganska omgående. Hon somnade inte, men accepterade helt och fullt sin situation. Jaha, vila, okej då! Skönt! Nu ska vi fortsätta träna detta i olika situationer och på olika platser och jag ska vara nog amed att inget roligt händer innan och att inget roligt händer efter passivitetn, så att den inte blir en stund av att bygga upp inre stress utan just avkoppling.

Gällande närsöksträningen med Speja har jag "börjat om" och kör godissök i gräs utomhus, för att försöka få henne att koppla ihop intensivt näsarbete med söksignalen i pipan. Så småningom ska jag blanda in tennisbollar och se om hon tar med sig näsan på samma sätt.

Träning! (och skit!)

2009-03-19T18:55:00.003+01:00

Idag sparkade vi igång våren med träning hos Helena på Reedsweepers! Fantastiskt härligt att komma i gång igen och trots kyla och kalla vindar vara det bara roligt att vara utomhus.

Idag lade vi träningen på en bra nivå efter vinteruppehåll, men med vissa klurigheter. Vinden hjälpte hundarna bra dock och de fick lösa både minnesmarkeringar, dirigeringar och rena markeringar. Vi jobbade mycket med områden och skickade mot dessa med olika garder av störning.

Tills nästa gång ska jag och Speja lyfta nivån på den ringrostiga stoppsignalen. Idag var den inte bra, även om hon tog mina signaler okej efter stoppen. Samtliga har även fått i läxa att träna närsök. Det blir en utmaning, men kanske ska vara träningsmålet för den närmsta månaden, att få till ett riktigt effektivt närsök som kan rädda oss i svåra provsituationer.

JOY:

Joy och syrran Mondi vilade i bur i Anitas bil under träningen. Just nu pågår operation "lära Joy vara ensam i sin bur hemma". Buren har stått här sen dag ett och hon är gärna i den, men hon vill INTE vara instängd.

Det går sådär.

Blandad kompott med uppdatering

2009-03-17T08:37:00.002+01:00

Joy har nu blivit 12 veckor och fick sin vaccinationsspruta igår medan hon dammsög golvet på goda hundkex. Tror seriöst inte att hon märkte något av sprutan! Härligt med duktiga och vana veterinärer!

På vägen till och från veterinären charmade hon halva vasastan genom att i princip gå fot lätt och ledigt i sitt lilla röda retrieverkoppel! Fantastiskt lätt att få det lilla livet att göra rätt när man har lite korvbitar att muta med då och då och bara kan göra ett ljud när positionen är på väg att bli fel (vilket ju inte ens nästan behövs eftersom man har korvbitarna till att börja med). Sen att man går och jollrar som någon som inte har alla besticken i lådan, det är ju en annan sak...

Speja, den goda modern, vilar sig i form inför torsdagens träning hos Helena. Vi blir ett härligt gäng om 6 stycken ekipage som ska drillas under våren. Jag ser verkligen fram emot att ta upp träningen igen och jag tror Speja kommer må som en drottning av att få lite ensamtid med mig.

Jag måste också få tummen ur och börja ensamträna Joy. Hon har visat otäcka pipiga och skrikiga tendenser så jag får nog börja med nån minut i taget och gå in och ut ur rummet tills hon slutar notera att jag går och kommer, för att sedan utöka tiden allt eftersom. Vad tror ni om det? I övrigt så verkar hon vara en talför dam med bestämda åsikter. Är det tråkigt piper hon, är hon förbannand skriker/piper hon. Hitills har jag försökt att ignorera och kommer nog fortsätta med det, men samtidigt så har vi ju grannar och en liten retrieverdam som ylar vill jag inte ha. Tips någon?

Sverige Vs Italien, 1-0

2009-03-11T18:54:00.003+01:00

Minns ni att Joy i veckan som gick njöt av italiensk ruccola? Nu har hon gått vidare och insett att moderlandet Sverige faktiskt är "the shit" så att säga. Det började för nån dag sedan med att närmare studera:
Joy insåg dock ganska snabbt att den där boken var för bäbisar. Ska man göra sin svenska mamma nöjd gäller det att gå mer på djupet.

Gunnar Ekelöf, här blev det genast lite mer intressant. Absolut något för oss finsmakare!
Men den arme Gunnar får inse att det gäller att kunna behålla sina läsare. Även om den verkade passa förträffligt fick han se sig besegrad.

Nils Ferlins samlade verk är härmed utnämnd till favorit.

Matte undrar om det inom kort är läge att lägga ner "Retrievern som apportör", "Kontaktkontraktet" eller "Fågelhundsträning" på lagom Joy-höjd för lite självstudier när matte är sysselsatt med att springa sig svettig nere på gymet. Hm.

Fotomodeller

2009-03-10T20:27:00.014+01:00

2009-03-08T19:30:00.000+01:00

Vi tränar vidare, idag på att vara sociala! Boxern Xena är snart en bästis!

Viva Italia!

2009-03-07T08:35:00.005+01:00

"Något grönt på golvet! Ah, ljuva italen, är det inte?! Jo det ÄR min favorit av sallader. Den kryddiga och peppriga men likväl eleganta ruccolan! Bäst jag visar er lite närmre!"

"Se vilken utsökt nyans av grönt, och ni skulle bara känna doften och smaken. En verklig delikatess att avnjuta under en fredagkväll. Jaha, ni känner inte? Bäst jag kommer närmre!"Kom igen då, testa!

Kryddig salsicciarätt med tagliatelle och ruccola serverades i det Prins-Sofyianska hemmet igår. Något av en favvorätt som känns ganska festlig! Prova!

Du behöver:
Salsiccia eller annan kryddig korv, med hög kötthalt, vi hade till vår lycka hittat en med 95%
En gul lök, hackad.
2-3 vitlöksklyftor, pressade.
En burk krossade tomater, ska du lyxa, ta små coctailtomater på burk, jag föredrar hela inlagda tomater som man klipper till "chunky pieces" redan i burken (sparar disk) framför krossade tomater men prinsen tycker att krossade tomater funkar lika bra.
Några matskedar röd pesto.
Lite grädde/matlagningsgrädde/turkisk youghurt.
Ett tråg körsbärstomater.
Ett tråg ruccola.
Tagliatelle.

Stek lök och vitlök i smör och olja. Ha i korven och låt få lite färg. Slå sedan över tomatkross och coctailtomater (så att de färska tomaterna lagom hinner mjukna till servering). Smaksätt med salt, peppar, röd tomatpesto och ha i grädde/youghurt för att få mera sås och en fin balans mellan den starka korven, söta tomaten och sedemera kryddiga ruccolan.

Under tiden grytan kokar ihop något så kokar du pastan, slår av vattnet och lägger upp i serveringsskål. Strax innan servering har du i halva till ett helt tråg ruccola i stekpannan och rör om.

Servera sedan rätten, gärna till ett matglatt sällskap och med ett glas gott rödvin!

Till efterrätt blev det Ben and Jerry och ett helt lass med lösgodis. Mums!

Min mamma!

2009-03-03T20:24:00.002+01:00

Är den bästa i världen!

Tack för nattsömnen Ikea

2009-03-03T08:08:00.011+01:00

En tripp till Ikea är mycket mer än en tripp till Ikea.

Det skulle inhandlas lite prylar, men framförallt skulle Joy träna på att inte gallskrika i bilen och hundarna skulle få in vanan att man åker och stannar och att de väntar i bilen. Resan började på samma sätt som förra gången, dvs att Joy gallskriker argt.

Nåja, hon lugnar sig så småningom och jag gör mina olika ärenden. På Ikea handlade jag små mjukdjur, såna som Speja älskade när hon var liten. Dessa blev en succé. Här kommer en bildkavalkad i lek från gårdagkvällen, vilket även gjorde att Joy sov mycket längre in på natten och lät bli att vara vaken och ligga och gnaga på hundbädden.

Leken börjar stillsamt

men eskalerar ganska snabbt till en brottningsdraglkamp.

Ser du inte vad farlig jag är! Släpp dumunge!

Okej, du kan få den en stund.

Men tveka inte, jag tar lätt tillbaks den!

Nu är den min, du ska ligga lågt förstår du.

Det är ett hårt musliv...

Joy har somnat efter leken. Vit mus, ny liten mjukisnalle och en tidigare inköpt rosa tuggknut, det gäller att förse sig med de skojiga prylarna när mamma är borta.

Oj Joy!

2009-03-01T21:09:00.002+01:00

Damen har ett hett temperament!

Idag har vi åkt bil. Joy i bur och Speja i baksätet. Att vara instängd är inget som uppskattas, det är då klart och tydligt. Jag minns inte minsta gnäll från när Speja var liten. Joy ylade så vi trodde att öronen skulle gå sönder i hela 30 km. Vilken uthållighet, vilken pipa, vilken ilska!

Jo, jo. Kan man bara få med sig all den där kraften på sin egen sida så kan det nog bli bra. I morgon är det vi som åker lite mera bil!

(Men hon var duktig när vi gick i koppel till parken på kvällen!)

Att lära 2

2009-02-26T13:06:00.003+01:00

Vi övar:

-Sitta fint vid matskålen. Vid dörrar. Helt appropå ingenting. Och vänta på varsågod.
-Att lystra till namnet Joy! (Det går sådär faktiskt)
-Att kissa utomhus. Eller om man prompt måste kissa inomhus att i alla fall göra det på utlagda tidningar.
-Leka snällt och inte bitas så hårt.
-Att vissa saker är förbjudna. (Det går sådär faktiskt)
-Att ordet kom egentligen är samma som pip-pip-pip i pipan.

(och idag har Joy hjälpt till att öppna paket. Och rymt när DHL killen levererade det. Å andra sidan kommer man inte så långt eftersom trapporna är livsfarliga! Men det var smak på friheten där på fem kvadrat...)

Idag har vi för första gången gått lite i koppel inomhus. Himla mkt smartare av matte att försöka inomhus i ett tyst vardagsrum än ute i en park. Gick himla bra att gå små åttor och säga "fot"! var tredje steg. Inte för att ordet betyder nåt nu, men någon gång ska ju hjärntvättningen börja...

Fick tips av snälla Åsa om Eva Bodfälts blogg. När Joy är säkrare på att verkligen sitta still med kontakt och vänta på varsågod ska jag börja införa höger och vänster så som Eva beskrivit att hon lärt sin lilla zakk.... och när det funkar dåligt ska jag minnas att Eva är proffs och jag är glad amatör!

Onsdag

2009-02-25T20:45:00.002+01:00

Bilder på söt ihopkrupen Joy i träningsbloggen... att sova på fötterna är verkligen det bästa1

Nu ska jag väcka henne.. igår blev det helfel då hon sov mellan 20 och 22 och sen var redo att racea järnet när vi skulle sova. Suck. Nu blir det således bus så att tröttheten infinner sig vid rätt tidpunkt och vi får vår viktiga nattsömn.

Att lära

2009-02-24T22:24:00.003+01:00

Tid mellan bilderna: 1,2 sekunder. Suck. Ska man få till fina foton behöver man en sömnig valp, en grym kamera och assistans.

Idag fattade Joy grejen med att vänta och söka kontakt för att få ett varsågod till maten. Det var verkligen som att poletten trillade ner på åttonde försöket...Hon är ett sanslöst matvrak och har blivit extremt förbannad när jag hindrat henne från att rusa direkt på maten. Envis vinner dock och sista måltiden ikväll satt hon (nästan) som ett ljus!

I övrigt har jag testat kopplet idag med katastrofalt resultat...Joy fattade verkligen inte att någon annan var i andra änden av repet och kastade sig skuttande fram i hiskelig fart.

Förändring

2009-02-24T11:02:00.000+01:00

Efter jogg ska det stretchas. Det är ganska utmanande med Joy i huset...

Oj oj Joy

2009-02-22T21:16:00.003+01:00

Nu är hon på plats. Efter en omgång med ljudligt inspekterande av inredning och lägenhet så har Joy nu tagit plats i lägenheten. Hon började med att kissa på golvet och bajsa på mattan. Perfekt! Välkommen Joy (Bosse)!

Vi vill ge ett stort TACK till Anita och Jörgen som tagit han om Speja, Joy och alla syskon/döttrar/söner!

Nu är det nära

2009-02-19T20:53:00.003+01:00

Bur hämtas på lördag!
Nu ska jag fokusera på den där tjejvasan...

Joy hämtas på söndag!

Bur eller inte bur, det är frågan?

2009-02-18T19:52:00.002+01:00

Att en bur är bra, det vet vi redan. Nu är frågan vilken bur det ska vara och vad som fungerar och inte gör det!

I somras köpte jag en rättså behändig bur i hårt tyg, som kan fällas ihop och upp ganska enkelt och smidigt. Den tyckte jag skulle bli perfekt för valpen! Nu har jag våndats i snart en vecka och började kolla upp burar på blocket för några dagar sedan. Joy och tygbur känns på något sätt inte riktigt kompatibla. Vi snackar om valpen som hoppar in i kylen och äter broccoli. Som går fram till livsfarliga dammsugare som står på "on" och som klättrar på element som förströelse när hon blir lämnad ensam i ett tomt rum.

Joy. Tygbur. Med största sannolikhet icke kompatibelt.

Alla burar som jag vill köpa är sålda! Efter en mindre depp kom jag på att Liselotte i Örebro köpte bur till tassen när han var valpis, och att de borde ha den kvar! Nu återstår bara att se om den finns i Örebro eller i Ludvika. Det första är att föredra för i så fall kan jag hämta buren i Eskilstuna i början på mars när de lämnar redan nämnda retriever till MINA föräldrar för att de åker till tahiland. Det är härligt att man kan hjälpas åt! (vi hade gärna haft Tassen här, men med Joy och Speja så känns det som jag kanske har fullt upp! Då kan Tassen istället roa och sällskapa med mammas och pappas tax) Är buren i Ludvika får vi se om det kan lösas.

(och exakt när jag skriver det inser jag ju att jag ska till dalarna i helgen...!) Woho!

All fokus på Speja

2009-02-16T21:54:00.003+01:00

Morgonjogg/morgonpromenad 6 km.

Lunhpromenad 10 min + lek i parken.

Efter jobbet-promenad, 1 h, med sök av tennisbollar i löv, stoppsignalsbus, kampbus och skojigheter, rask takt.

Kvällspromenad, så kort som möjligt....

Idag tyckte Spjea det var kul att vara tillbaka i Stockholm. I eftermiddags tog vi en lång tur i hagaparken hon och jag. Förutom rask promenad blev det också ett litet sök där hon jobbade väldigt intensivt och fint. Det var kul att se även om det såklart var busenkelt för henne att leta upp mina två bollar när hon sett i vilket område jag var och gömde dem. Nåja, det var ju en stund sedan hon jobbade sist och det handlade mer om påminnelse och att hon skulle få jobba aktivt än att hon skulle lära sig nåt nytt.

Hela hunden var ett stort smile!

Hemma igen

2009-02-15T21:21:00.004+01:00

Valpkoll! Spejas och Trolles valpar fyllde 8 veckor idag. De var lika ljuvliga som vanligt. Vassa tänder, lena pälsar och nyfikna sinnnen.

Speja, hemma på vardagsrumsmattan igen. Hon verkar tycka att det är ganska mysigt att vara hemma igen.

Och på söndag eller måndag kommer jag att flytta in, då blir det liv i luckan!

Speja!

2009-02-15T12:58:00.002+01:00

I kväll hämtar vi hem Speja. Äntligen!!! Känns verkligen som att hon varit borta från oss i en evighet även om vi hälsat på nästan en gång i veckan efter att valparna föddes.

Jag vill så gärna ta med mig Joy på samma gång, hon är ju egentligen leveransklar, men jag måste vara tålmodig och jobba en vecka till först. Och valpsanera lägenheten på sladdar och grejer i valphöjd. Och kanske köpa en bur eller i alla fall kompostgaller. Men jag vill!!!

Fredag

2009-02-13T07:14:00.002+01:00

Fredag idag.
Två och en halv dag kvar innan Speja kommer hem på söndag kväll!

Ska bli så härligt så att få hem vår älskade Spejs. Det blir långa morgonpromenader/lite kortare än lång amorgonjoggar på tu man för jag går till jobbet hand nästa vecka. Ja, och då menar jag ju för Speja och mig!

Joy hämtar vi den 23:e, samma dag som jag börjar runda av på jobbet. Tanken är att jag ska göra det sista så gott som hemifrån. Vi får väl se hur det funkar.

Valpfix

2009-02-09T20:37:00.002+01:00

Nu är hon försäkrad, lilltjoppan. Plötsligt blev det verkligt...det är väl så när man får svart på vitt att det kommer dras pengar från kontot!

Jag har mina hundar helförsäkrade i Folksam. När jag köpte Speja så jämförde jag endel och hittade både riktigt bra villkor till ett konkurrenskraftigt pris. När Speja sedan vann ett års full försäkring i Folksam, under den fantastiska HP-helgen, blev det ännu bättre. Sedan dess har försäkringen rullat på, utan att jag egentligen behövt testa hur bra den är "peppar, peppar".

Joy får samma skydd som Speja och det känns tryggt och bra! Låt oss hoppas att den faktorn att de är rejält skyddade också bidrar till att jag även i fortsättningen slipper nyttja försäkringen. Det blir så mycket roligare så.

valparna 7 veckor

2009-02-08T10:13:00.010+01:00

Vart tog tiden vägen? Nu är valparna 7 veckor gamla!

Nästa helg hämtar vi hem Speja för en vecka semester utan bebisar och måndagen därpå hämtar vi hem Joy. Då får Speja fortsätta sin semester hemma hos mamma och pappa en vecka, så att vi tvåbenta får en chans att få in lite nya rutiner med minstingen. Efter en vecka till kommer hela familjen att var samlad.

Igår fick jag hjälp att ta mig till valparna av mina kompisar Jane och Mela, jag får ju inte köra bil ännu pga lasekoperationen. Kolla in bilderna, de har vuxit!

Lasek- en rapport

2009-02-06T13:15:00.004+01:00

I tisdags eftermiddag lade jag mitt vänstra öga under laserstrålen för att slipa bort minus 2,25 i synfel. Jag använder ju aldrig glasögon eller lins till mitt vänstra öga, fastän jag borde och högerögat har signalerat att det tröttnat. När det samtidigt dök upp ett bra erbjudande att korrigera synfelet genom jobbet så "slog jag till".

Av två metoder så finns det en som är dyrare och gör ondare, olika ögon passar för olika metoder. Gissa två gånger vilken metod som mitt öga fått utstå.

Tisdag kväll förlöpte helt okej, visst det sved och brann i ögat, men jag kunde till och med ligga i vardagsrummet och se på tv med det högra om jag blundade med det vänstra.

Tisdag natt. Bedövningen, den tunga, släppte. Aj, aj. Känsla: som att en treåring fått gå loss med en skaplell i ögat ungefär.

Onsdag dag: Ryggläge, aj, ja, aj. Citodon gör att hela världen snurrar och att huvudet är tjockt. Mörkt sovrum!

Onsdag natt: Sömnpiller, en bra grej. När jag vaknar och skriker får prinsen droppa bedövning.

Tors fm: Återbesök på kliniken, en lins som suttit som skydd tas ur ögat. Det sägs att det ska bli lättare nu. Eller värre för vissa. Gissa åt vilket håll det blev....

Tors lunch-kväll Ännu mer aj! treåringen har släppt skalpellen och fyllt i sitt verk med småsten och grus och rör nu runt allt vad den orkar. Seriös smärta utan dess like. På kvällen mår jag så illa att den lilla mat jag fått i mig under dagen kommer upp. Prinsen vårdar.
Tors kväll: Jag mår lite bättre och kan ringa och tacka för jättevackra tulpaner! Då såg jag dem inte, men nu (fredag lunch) kan jag titta med höger utan att det blir katatstrof i huvudet. Tur att Anita tyder hundspråk så bra så att Spejas och Joys budskap gick fram!

Fredag: Ljuskänslig, det skaver lite, vänster öga har suddig syn men jag kan öppna det igen. Det är en stor förbättring från när det var så svullet att det inte ens gick att öppna med muskelkraft. Jag har skruvat ner ljuset på datorskärmen och kan jobba med högra ögat öppet och den vänstra blundandes. Iprenmannen hjälper till.
Om ca tre veckor bör synen vara i princip felfri på vänstra ögat. Jag blir lite fattigare men samtidigt rikare. Det var och är jobbigt, men jag tror att det kommer att vara värt det!

Ett snabbt valpbesök

2009-01-31T08:03:00.022+01:00

1.15 i bilen till valparna.
1 h hos valparna. De sov, busade, åt middag, lekte, vägdes och jag fick gosa!
Jag och Anita gick igenom lite planering och fundering och så fick jag en dubbelmacka så att jag slapp svimma i bilen på väg hem.
1.15 i bilen hem.

Det kallar jag engagemang!

Det pep i mobilen;

2009-01-29T21:36:00.002+01:00

"Jag rotade efter nåt i kylskåpet, helt plötsligt var det en valp i grönsakslådan. Gissa vem...?"

Dubbelsuck.
Och inte vill hon byta heller. Kennelmamman alltså.

Det pep i mobilen;

2009-01-27T21:25:00.001+01:00

"...valparna var ute tio minuter idag. Gissa vem som var först nerför trappen?"

Tillåt mig att sucka djupt.

Såklart var det Joy.
Jag återupprepar; det är tåga i den där.
(och jag som trodde att jag hade beställt en lugn sort)

Valpvakt version 2

2009-01-25T22:30:00.015+01:00

Trots halvtrasig kamera och diverse strul så måste jag säga att motiven är ganska tacksamma. Klicka på bilderna för större format.

Hmmm... måste provsmaka Matte.

Kliar lite...

Hallååååå... vad gör ni där uppe?

Ha ha... I'll eat you!!!

Valpvaktsdag

2009-01-24T20:54:00.013+01:00

Idag har vi njutit!

En valpvaktsdag stod på schemat och oj vad härlig den var! Vi har spenderat en dag i det Norrblomska köket, med undantag för en promenad med speja, och har mest suttit med ett leende på läpparna. När valparna inte haft vår fulla uppmärksamhet (läs: när de sovit)

har vi kikat på vinterstudion och därför även fått behovet av vintersport mättat. Kalasbra kombination!

Iaktagelser under dagen:

-Valparna kan nu äta fint utan att kliva ner i matskålarna!

-Man biter tills det man biter skriker eller springer. Har man tur får man tag på svansen i flykten...
-Samtliga valpar är nyfikna, ybergulliga och är helt oemotståndliga.

-Är man stor är man ofta snäll. Den gula hanen visade allt som oftast upp ett mycket försynt och mjukt beteende. Nyfiken, men mild i sin behandling av människor och syskon.

-Det är tryck i Joy! Här har vi motsatsen. Nyfiken, men direkt ruff. I alla fall i behandlingen av syskonen.På denna bild är hon herre på täppan, vaken bland sovande syskon. I nästa sekvens biter hon ett hårt tag i den gula tikvalpens ena öra ända tills den gula vaknar skrikandes och springer för att ta skydd. Hur det går till att djäklas och busa har hon full koll på.

Vi fångade även dagens största bus på film, vi får se om den går att få över till bloggen. Den gula tikvalpen och den svart tikvalpen Joy laddar för sammandrabbning. Stegar upp avstånd, avvaktar, kroppsfintar, fintar igen, för att sedan sätta av i full galopp mot varandra!

Direkt dumt

2009-01-19T21:54:00.002+01:00

...är det att åka och titta på 4 veckor gamla och gudomliga valpar utan minneskort i digitalkameran. Det blir liksom jäkligt svårt att fotografera de små liven då!!!

Men. Fotobrist och snöstorm till trots var det superhärligt att få hälsa på. Speja visade att hon tyckte att det var toppen att vi kom på besök. Hon är normalt inte särskilt busig, men kelig, men idag ville hon till och med leka. "Ge mig mer uppmärksamhet och skit i de där småglinen med sylvassa tänder!" verkade hon tycka.

Valparna sov ganska mycket men var vakna då och då under korta minuter. Det tuggas, leks, kikas och kelas. Jag längtar redan till lördag då jag ska vara valpvakt. Med minneskort i kameran.

Semester

2009-01-14T19:33:00.000+01:00

Nu åker jag till Åre. Eller nu och nu, i morgon bitti och stannar över helgen. På måndag är det jag som besöker Enköping och valphagen, det kan ni vara säkra på!

Nya fina bilder hos Anita och Jörgen!

21 dygn version 2

2009-01-12T20:56:00.022+01:00

Matte och Joy (Bosse)

Lejonkungen!

Syskonkärlek

Kolla, jag kan bita mig i tån o syrran moonar i bakgrunden!

Hångel

21 dygn

2009-01-11T20:10:00.012+01:00

Joy!

Abstinens

2009-01-08T13:17:00.002+01:00

Söndag.

Det är så extremt många dagar till söndag!!!

-Ikväll torsdag jobbar jag till halv åtta.

-I morgon fredag jobbar jag såklart, har massagetid kl 16 och sen ett intervallpass utomhus på det. Klar kanske vid sju?

-Lördag morgon/förmiddag springer jag (vi?) långpass, 20 km. Klar framemot lunch beroende på när vi börjar. Klockan 15 kommer vännerna på födelsedagsfika. Jag måste städa/fixa fika däremellan.

Söndag.

Massa timmar hos valparna.

Söndag.

Det är extremt mycket valputveckling till på söndag!!!